Instämmer till fullo med det du skriver Suzanne.

Fast det är ju inte så lätt att se just detta. Framför allt om oro har varit ett konstant tillstånd. Då är man nog i allmänhet inte ens medveten om att det är just tankarna som skapar oron.

Utan oron cirkulerar i kroppen *tanklöst* som en känsla. Den blir som en "gengångare" som går samma stråk om och om igen.

Likt de människor som är Medium och kan uppfatta andar.

Behöver vi bli medvetna om våra egna inneboende osaliga andar. I det här fallet våra känslor som skapar oro…

* knäpp liknelse kanske* men allt är ju energi och för att bli medveten om den behöver vi stanna upp och känna in oss själva.

Tack för dina kloka ord Rore! Ja, visst är det så. Inte helt lätt att bli medveten om något som alltid funnits där. Övning, rätt verktyg och bra stöd behövs för att du ska kunna hjälpa dig själv att bli medveten om att du faktiskt kan styra dina tankar. Det är en enorm lättnad när insikten kommer och allt faller på plats. Du känner dig hel, stark och fylld av energi. Får inre ro och en trygghet i Dig själv. Viktigt att komma ihåg också är att tillåta alla känslorna när de kommer. Låta bli att kämpa emot och slå på dig själv. Då händer fantastiska saker inom dig. Rensa ut negativ energi och fyll på med positiv. Fortsätt gärna tråden och dela med er av era tankar och funderingar.

Suzanne! Det är den väg jag har gått för att hitta Hem i Mig själv.

Tryggheten och Insikterna har givits mig på resans gång🤗

…och visst kan jag känna igen dessa tankar och sådan oro…men…Gick ju en annan väg för att bli medveten…också om hur medvetenhet uppstår, om hur min uppmärksamhet och mitt förhållningssätt växte fram ur kontakten med det transcendenta. Om hur det som strömmade ur Källan, andligheten, mötte oron och tankarna, kultiverade och harmoniserade min personlighet och mitt liv.

Jag har varit en person som oroat mig för mycket, allt från det klassiska : vad andra ska säga och tycka om mig, om jag kommer att misslyckas med vissa saker… och vad duktig på att leka "tänk om.. " leken. I takt med min ålder och utveckling så kunde jag släppa taget om saker jag inte kunde ha kontroll över. 

Dalai Lamas ofta citerade ord: "Om problemet är sådan att det finns en lösning så är det onödigt att oroa sig. Om problemet är sådan att det inte finns en lösning så är det ändå onödigt att oroa sig eftersom det ändå inte går att göra något åt problemet" har hjälpt mig otroligt mycket. Det här citatet har jag haft uppsatt på väggen både hemma och på jobbet ett bra tag ändå tills det sjönk in. Idag är det så att jag oroar mig sällan. Jag söker en lösning i första hand och finns det inte så släpper jag taget och bara accepterar att det är så det är och att jag inte kan göra något åt situationen. Idag oroar jag mig sällan över saker i förväg. Det var otroligt befriande att kunna komma till den här insikten.