Att bli uppsagd eller inte får vara kvar efter en provanställning tar på en som person.
Speciellt om vi är beroende av ekonomin och om vi har barn att ta hand om.
Det drabbade mig förr och all ersättning har ändrats från den 1 oktober.

Detta skapar ångest, oro och eventuellt en identitetskris om man inte är någon utan sitt jobb.

Är det någon som känner igen sig eller har tankar kring detta?