Om du läser igenom vad du har skrivit och låtsas att det är någon annan än du som skrivit det, vad ser du då? Om det vore en kompis som beskrev det du beskriver och ville ha råd från dig, vad skulle du säga till kompisen?

När du läser igenom ditt inlägg, så kan du kanske se att dina svar redan finns där. Det handlar inte om någon annan, det handlar om dig och om hur du ser på dig själv.

Utifrån hur du ser på dig själv, möter du andra med vissa förutbestämda tankar och idéer. Du har vissa tankar om hur du vill att andra ska bete sig mot dig, men du ser inte att det du vill att andra ska ge dig, det ger du inte till dig själv.

Ingen annan människa kan göra dig hel, en sådan person existerar inte - om du söker efter denna person så kommer du bara stöta på besvikelser, för ingen människa kan leva upp till kravet att göra någon annan lycklig och hel.

Det är inte heller rättvist att begära det av någon annan, för det är ett alldeles för stort ansvar för en människa att på sig.

DU måste alltså göra dig själv lycklig och hel, genom att upptäcka vem du är. Det är vad kärlek handlar om, för efter det, kan du dela DIN kärlek med någon annans.

Äkta Kärlek har inget att göra med att behöva någon annans kärlek för att må bra själv. Kärlek finns i dig redan, för det är vad du är. Upptäck detta och dela sen denna vetskap med andra. Det är lycka.

Kram till dig!

#0 Lina!

Du har fått ett sånt bra svar av Ravenna och jag kan bara instämma med det hon skriver.

Önskar dig lycka till!

hej!

Jo jag håller med er. Jag vet att det handlar om mig egentligen.

Jag har en tendens att hänga upp mig på en person, bli beroende för då slipper jag tänka på min egen tomhet inom mig.

Just nu håller jag på att leta efter mig själv. Ja, det har jag väl alltid försökt med, med mer eller mindre lyckade resultat. Jag har en tendens att försvinna i andras sällskap, jag absorberas. Det handlar väl egentligen om att jag inte står ut med mitt egna sällskap, min inre tomhet. Jag måste hela tiden ha nåt på gång, bedövas på nåt sätt, för att inte känna det som kallar på mig inifrån. Jag är nog rädd för det, för jag vet inte riktigt vad det är.

Men nu tar jag lite i taget. Att försöka umgås med mig själv. Att uttrycka mig, att ta del av min rika inre värld. Att lyssna inåt.  Och det känns mycket bättre. Jag börjar upptäcka mitt inre ljus, min energi. och utgå ifrån det och inte efter andras, jag blir så lätt påverkad av andras energier. Jag försöker hitta min egen enrgi för att ha något att ta av och för att kunna stå upp när blåsten kommer.  Jag förstår verkligen vad ni menar. och jag tar det till mig, för jag vet att det är så. Tack.

#3 "Jag måste hela tiden ha nåt på gång, bedövas på nåt sätt, för att inte känna det som kallar på mig inifrån. Jag är nog rädd för det, för jag vet inte riktigt vad det är."

Åh vad dessa ord gör mig glad och varm om hjärtat! Du är så nära sanningen om dig själv, så om du visste…

Du är verkligen väldigt medveten om vad som sker med dig och att våga vara så ärlig som du är i ditt svar ovan, är stort. Det är få som vågar vara det, faktiskt. De flesta skulle hellre fly undan, än möta sig själv och sin egen tomhet.

Många vill inte ens nämna ordet tomhet, för det skrämmer dem så. Men när man väl inser vad ens inre tomhet verkligen är så sker ett mirakel.

Det är inte farligt eller otäckt, bara våra tankar gör det till det. Det är alltid värst innan man tar hoppet ut i det okända. Sen ser man att det inte var så farligt trots allt och många brister ut i skratt vid upptäckten. ;-)

Men detta måste alla upptäcka själva, ingen kan lära ut det till någon annan.

Fortsätt som du gör och kom ihåg att du är på alldeles rätt väg. Kram.

Jag är likadan. Jag suger också upp en person helt i mig för att slippa känna min egen tomhet. Eller brukade göra så i varje fall, har jobbat mycket med mig själv dom närmaste åren för att försöka må bra igen.

Jag känner för dig. Kram, och jag hoppas att du kommer att må bättre.

Men det finns mycket fula fiskar där ute i havet. Precis som det finns fiskar som precis passar dig :)