Jag hade en partner en gång som jag såg vara som i stiltje. Jag var den drivande och målmedvetna i vår relation. I början irriterade jag mig enormt på detta ständiga stillestånd hos honom men började sedan acceptera honom mer och mer. När jag slutade irritera mig var det som om han "kände av mina vibbar" och då vaknade hans egen kreativitet. Inte i samma omfattning som min egen men ändock såg jag de små framstegen. Han kände nog att jag inte längre dömde honom i min tanke och känsla.

Om du kanske prövar acceptera din man som lugn och cool så kan hans inspiration komma tillbaka. I bland "backar" våra partners omedvetet när de märker att de inte duger som de är. Om du väljer att se till fördelarna med hans bromsande får ni lättare att mötas på mitten då ni båda är ytterligheter som du beskriver.

Jag har många gånger tackat min tidigare partner för att han bromsat min impulsivitet. Han lärde mig faktiskt att njuta av lugnet och stillheten. Min drivkraft är inte på långa vägar lika stor i dag och det stör mig inte det minsta, för jag är nu mer harmonisk inombords. Tidigare var jag bara rastlös och äventyrslysten.

om ens partner drar ner ens egna drivkraft så

umgås inte med den partner byt!

varför är det så lekfullt för mig att finna min egna drivkraft samt

lätt byta ut partners som är energitjuvar?

vi är värda det!

Tack Lena för dina tankar. Det gav mig lite grann att fundera på.

Jag vill inte kategorisera mig själv men jag tillhör den typen av människa som har adhd/asperger av "mildare form" och det gör att jag har svårt att hantera beröring, kan verka kall och enformig, fastnar lätt i situationer där det är svårt att lösgöra sig, det mesta är svart eller vitt, jag är impulsiv mm mm.

Detta gör alltihop lite knepigare. Kommunikationen oss emellan går om varandra. Jag använder inte mina "problem som ett problem" utan försöker att göra det motsatta, alltså dra nytta av hur jag är.

Därför är det heller inte så enkelt att bryta upp. Men om vi skulle göra det behöver det ta tid. Från tankestart till slut. Under tiden måste det fungera. Och även om vi tillslut skulle gå skilda vägar vill jag ju att min man ska vara stark och driftig. Framförallt barnen skulle ju må bra av att ha en mentalt aktiv pappa.

Energitjuvar är förstås inte hälsosamma för ens eget bästa, men kan man omvandla dem, påverka dem, kanske ge dem en knuff i rätt riktining?

jag tycker att min man har ett eget ansvar i att börja leva liksom jag har ansvar för mitt liv. Jag ska väl inte hymla med att jag blir ledsen när jag tänker på att han är så mentalt motvillig.

#3 Inna!

" Jag ska väl inte hymla med att jag blir ledsen när jag tänker på att han är så mentalt motvillig. "

Jag förstår din känsla.

Men samtidigt så vet jag också av erfarenhet att det är oerhört lätt att fastna i de negativa tankarna för att man så gärna vill att den andra ska se  och agera själv med viljan att växa.

I den tanke formen växer sig problemet större och gnager (i mig) och tillslut blir det ohanterligt.

Att aceptera olikheterna för vad det är och utgå från detta. Kanske hjälper dig att vara den du är och samtidigt ger det kanske honom en osynlig knuff i "rätt" riktning.,,,,

Förändring sker ju alltid genom oss själva och sprider sig som tysta ringar på vatten ytan,,,,

Omärkligt, nästa osynligt förändras tillvaron utan att vi egentligen behöver anstränga oss och plötsligt finner vi en härlig känsla av gemenskap och glädje av varandra igen.

Lycka till!

#3

Vi kan tyvärr aldrig förändra våra partners men vad vi kan göra är förändra vårt sätt att se på dem vi älskar.
Jag har också fått diagnosen adhd så jag förstår precis vad du talar om. Om du nu fått en diagnos så kanske detta betyder att din mentala och kroppsliga aktivitet ligger över genomsnittet?
Kanske betyder också detta att hans drivkraft är någorlunda "normal"?
Det är svårt att se klart på situationer när man själv springer genom livet men upplever det som att man går. När du "går" så ser du det som att han "sitter på en stubbe". Tänk om det faktiskt är så att han i själva verket går vid din sida men att du själv hela tiden springer i från honom?

I min egen relation arbetade jag mer med mig själv och mitt synsätt på min partners beteende. När jag tvingade mig själv att sluta springa genom livet såg jag honom tydligare. Han hade ju gått hela tiden.

Fortsätt gärna vara driftig och effektiv men tvinga inte din partner att göra samma sak. Han kanske har funnit lyckan i att sitta ned och ta det lugnt och är säkert en jättebra pappa till barnen fast han är långsam.

Man kan leva livet på många sätt. Vem säger att leva är att vara drivande? Leva är kanske också att bara VARA.

Hej Inna! Jag tycker du är både klok och genomtänkt i det du skriver. Och jag tror också att ni löser det, tillsammans. På ena eller andra viset.

Här kommer ändå  några "tankesätt", på förslag:

Kan du, med säkerhet, säga vad som är bäst för honom? Att det är hans behov att förändras?

Eller handlar det om dina behov?

Eller är det något annat du ser och förnimmer här? Är det något som kanske känns fel? Kanske en underliggande depression du märker hos honom, eller något?

Kanske ska du fundera över, vad det är som väcker de här tankarna inom dig, att din partner borde bli mera aktiv. Och sedan fundera på, om tankarna är relevanta och något att tänka vidare på, eller om du bara ska lämna dem därhän.

Jo, sen vill jag lägga till, det här gamla klassiska, att män och kvinnor fungerar så olika. När det gäller sociala relationer, att analysera dessa, och att knyta nätverk, så har vi kvinnor generellt sett en större drift till detta. Ibland är det lätt att känna sin mans "mentala ovilja" här . Ändå kan vi komplettera varandra på så många andra vis, som innehåller mindre ord men inte är mindre värdefulla för det.

(Skriver hon som äger orden.)

#5 Suveränt svar Lena. Ville bara inflika det. :-)

Ni har verkligen många tänkvärda aspekter, tack för att ni delar med er. Jag har läst era svar flera gånger, och en stor del av dessa tankar kan nog stanna i medvetandet.

Jag har svårt att sortera väldigt mycket som sker i huvudet. Det vore ju bra om hjärnan fungerade mer som en dator- spalta upp familjeliv/parrelation/arbete/mental utveckling/vardag. För mig blir det mesta en enda röra. Och så blir ingenting ordentligt gjort i stället.

Det ligger nog någonting i att jag springer genom livet och han försöker gå bredvid fast han inte hinner med.

Allt handlar om mina egna behov, vad jag vill och hur jag vill att det ska vara. Det är ju väldigt egoistiskt när man framställer det så. Jag har så mycket som jag vill och som jag tycker det ska vara och har svårt att inse att andra kan tycka olika. "Min tanke är ju så jätte bra!"

Jag vill så gärna vara en mjuk och lyhörd person. Jag vill kunna känna hur andra tänker. Jag känner väldigt lite men är inte känslokall. Mer enkelriktad.

Jag funderar över om det är en bra ideé att skriva upp allt jag stör mig på hos min man för att sedan fråga mig på djupet VARFÖR. Bra eller dåligt?

#9

Det du beskriver att du funderar över att spalta upp allt du irriterar dig på och sedan fråga dig själv varför, låter som en jättebra idé.

Om du i denna stund tillåter dig att ha ett helt öppet sinne där du varken dömer svaret eller ens har en föreställning om vad svaret kommer att innehålla, så kan du få chansen att lära känna dig själv på djupet.

Jag gjorde faktiskt likadant med min förra kille och fick genom denna övning jättebra svar som gjorde att jag utvecklades mycket.

Svaren jag fick handlade inte om honom som jag först trott - de handlade ju om MIG!

Lycka till!

# 5 Det är svårt att se klart på situationer när man själv springer genom livet men upplever det som att man går. När du "går" så ser du det som att han "sitter på en stubbe". Tänk om det faktiskt är så att han i själva verket går vid din sida men att du själv hela tiden springer i från honom?

Haha, vilken underbar beskrivning, och träffar rakt in ( jag "springer " lätt medan min make snarare går…börjar dock mer och mer kunna stanna upp och jag lär mig så mkt av honom, som jag de första åren tillsammans bara irriterade mig på.…)

Det är alltid, alltid så givande att hålla en spegel framför en och fundera på varför man vill förändra sin omgivning…ofta sitter det som skaver inom en…

Så underbar tråd. Vill tacka dig inna för ditt öppna, ärliga och insiktsfulla inlägg. Detta hjälper många som är i samma situation som du.

Kommunikation=relation och vågar vi göra oss sårbara för att hitta in i oss själva så måste viljan till att utvecklas finnas. Det ser jag hos dig.

Vill även tacka dig Lena för dina fantastiska inlägg. Klockrent och så bra då vi tar ansvar för oss själva och söker inåt istället för att söka utåt och lägga ansvaret utanför oss.

Yohoooooo

Ett verktyg som hjälper att söka allt inåt är the work. Denna kan vara en stor hjälp på traven då vi dömer andra och hämtar tillbaka projektionen.

http://www.thework.com/downloads/littlebook/Swedish_LB.pdf

Det handlar alltid om dig själv. Någonstans inom dig "medvetet och eller omedvetet" vill du mer förändra din omginvning än du önskar förändra dig själv.

Att du är medveten om att det är så är ett väldigt bra första steg i en inledande förändringsprocess.

Att detta dessutom framkallar mängder med sedan tidigare nertryckta känslor som nu vill komma fram "underlättar" givetvis inte denna process om du ser på det från det gamla synsättet.

Tittar du istället på dessa känslor som nu vill ut inifrån dig på ett nytt sätt så säger känslorna dig att det är dags att förändras.

Använd dig av kraften i känslorna när de vill ut ur dig och gör denna förändring till en positiv resa. Vart du slutligen landar beror helt och hållet på den verklighet du själv skapar.

Skapa den verklighet du önskar och det blir så.

Lyckat till nu på din egen inre resa.

Hej Inna!

Du verkar vara an klok person med bra självinsikt vilket är grundföruttsättning till personlig utveckling.Jag tycker att du är på rätt spår när du säger att du ska skriva ner allt du irriterar dig över hos din man och fundera över detta.

Sedan jag har börjat tillämpa den teknik har ja kommit oerhört lång både i min egen personlig utveckling och i relationer med andra människor.

Jag har precis skrivit en artikel om just detta på min hemsida och om du är intreserad kan du läsa och se om den kan hjälpa dig.

http://blogg-coach-4you.se/blogg-coach-4you-om-relationer-och-vagen-villkorlos-karlek/