#0 Om du befinner dig i en relation som du anser inte är bra för dig, så finns det ju en naturlig rörelse därifrån. Gå vidare. Vad man kallar detta, tja det får man väl bestämma själv. Jag skulle säga att det kallas att följa sitt hjärta.

Behöver man förklara sig när man följer sitt hjärta, gör det som är sant? Behöver man förklara sig när man gör något som är naturligt?

Det finns alltså inga "så ska/bör man göra", vad det än gäller i livet faktiskt. När man följer sitt hjärta, sin inre sanna röst, då vet man vad man behöver göra. Det kommer naturligt och det finns inte ett behov av att "förklara sig".
Man kanske inte ens vet varför man behöver avsluta en relation, bara att det är dags. Det vi kallar hjärtats röst är ju inte alltid logisk och "förklarbar" så att andra förstår. Men vi vet att den är sanningens röst. Det räcker, i alla fall för mig.

Man kan vara helt ärlig och sann mot den man avslutar relationen med, men det behöver inte betyda att man är taskig eller burdus, som att man inte bryr sig. Man kan vara sann och samtidigt ödmjuk mot den andra, och samtidigt inte ta ansvar för den andras upplevelse.

#1 Okej, jag håller med om att man ska följa sitt hjärta. Men jag anser ändå att man "är skyldig" den andre en förklaring. Det finns ändå inget den andre kan göra, mer än att släppa, men det försvårar livet för den lämnade om den inte ens vet varför…

#2 Javisst, om det är så du upplever det, så är det ju så för dig. Så vad är problemet för dig då? I dina ord läser jag att du redan vet hur du vill hantera det när du avslutar en relation; d v s ge en förklaring.

Om det är vad ditt hjärta säger åt dig att göra, behöver du då någon annans godkännande för att agera så? Gör det som är rätt för dig, det finns ingen mall att leva efter.

Jag är helt förvirrad i dag, eftersom det är jag som blivit "lämnad". Jag försöker bara förstå att min dotter avslutar vår relation för att hon följer sitt hjärta! Jag vet att det inte finns någon mall att leva efter, men har MYCKET svårt att inte ta det personligt!

Kära vän, jag menade inte något illa med mina ord till dig. Jag förstår fullständigt att det är jobbigt för dig just nu och hade jag varit hos dig hade du fått en kram!

#0 Ikna, FOKUS inåt.

#5 Tack, jag förstår! Det var konstigt sätt att uttrycka mig på!  Du kunde ju inte veta.

Jag har låst mig här…tar det mycket personligt…hur kan jag inte ta det personligt…det ÄR personligt… men inom mig så vet jag att det inte handlar om mig, utan om henne…jag kan inte tänka klart… hoppas det går lättare i morgon…

#6 Jag vet, Gitte! Det går nog bättre i morgon!

#8

Tunrida och Gitte Tack för stödet!

ikna… kram…

Att förstå blev lättare för mig när förstod att jag och alla andra människor gör som vi gör för att det finns en vinst där. Vinsten kan vara medveten eller omedveten, men den finns där. Hur ofattbart det än är. Jag kan tycka vad jag vill om någon annas val, men faktum är andra människors val är deras egna. Är den andra dessutom omedveten kan h*n inte ens välja nåt annat.

Fråga dig inte varför hon lämnar dig. Fråga dig varför du känner som du känner. Vad är din vinst?

Vet du hur The Work funkar? Prova det!

Fastna inte i ta ingenting personligt. Det finns andra lärdomar. Tex Ta ingenting för givet.

Om du vill har du fått en underbar gåva från Livet. En skatt som är gömd i det jobbiga. Den vita pricken i det svarta. Den finns där… alltid.

Kärlek, Pirjo

Tack för ditt stöd, Pirjo!

Jag har gjort The Work flera hundra gånger, att jag inte tänkt på det

Jag försöker även att inte ta någonting för givet också, liksom alla de 4 grundstenarna. Det är bara så svårt, men det är egentligen inte konstigt, jag har ju nyligen "vaknat" och fått alla dessa insikter.

Jag antar att det är Universum som testar mig… ger mig fler och fler uppgifter, för att jag ska träna… Det är som jag sagt tidigare, jag trodde att när jag fick mitt uppvaknande, så skulle allting ändras nästan automatiskt  Det var i stället då det blev riktigt jobbigt! Andlig utveckling går verkligen inte automatiskt!

Jag skulle vilja att du förklarar vad du menar med den där gåvan från Livet. Jag griper alla tillfällen att försöka se livet från den ljusa sidan…

Nu har jag gjort the Work på detta och kommit fram till att det funkar i alla lägen!

Jag har nu letat inom mig och kommit fram till att allt detta som jag tog personligt, egentligen inte handlar om mig. Jag uppehöll mig i någon annans angelägenheter och det blir ju inte så bra. Nu ska jag stanna i mina egna angelägenheter och ta hand om mig själv och mitt!

Det blir inte enkelt, men det blir bättre!

#13 Det låter som att du är på god väg ikna :-) Kram på dig!

#14

Kram till dig, ikna!

Tack, Tunrida! Och kram tillbaka!

Intressant.. Här hände det något som får mig att öva på att inte ta saker personligt, för det handlar ju inte om mig :-)

#12 & 13  Visst är det roligt när The Work funkar.

Jag skulle vilja att du förklarar vad du menar med den där gåvan från Livet. Jag griper alla tillfällen att försöka se livet från den ljusa sidan…

Där har du ditt svar. Förneka inte det mörka i dig. Se det. Acceptera det. Acceptera är inte samma sak som att gilla läget. Gör du det till 100% händer nåt konstigt. Du inser att det inte finns nåt att acceptera .

En varm kram, Pirjo

#19

Jag har kommit fram till att jag faktiskt kan tacka min dotter för att hon visat mig detta, som jag behövde lära mig just nu!  

Synd bara att det skulle kosta vår relation…

Hej ikna

Det som har hänt har hänt. Det som har inte hänt har inte hänt. Du kan inte veta vad som kommer att hända med er relation. Vad som helst kan hända

#21 Ja, det har du ju rätt i.  Men just nu har det faktiskt kostat vår relation! Och jag försöker att leva i nuet, då måste jag också se verkligheten som den är.

#22 Jag har läst om vad som hänt dig men inte riktigt vetat vad jag skulle säga. Jag fick kännslan från början att det var du som var den lämnade. Din sorg lös igenom på något sätt.

Det verkar som det inte är alldeles ovanligt att barnen bryter med sina föräldrar under perioder, men dyker upp igen efter ett tag. Jag har gjort det själv, min son har gjort det och jag vet många andra exempel. Kan det vara ett mer konkret sätt att klippa navelsträngen på, så man kan ta reda på vem man är. En naturlig process, men vi pratar inte så mycket om våra sorger och bedrövelser i samhället att vi lätt tror att det är bara jag som råkar ut för detta.

#23 Visst är det så. Allt går i cykler. Det är ju bara så att nu drabbar det mig, det är sånt som annars händer andra  Och nu tar jag det så personligt… fast det inte handlar om mig…

Det finns ju också en anledning till att jag drar till mig detta… jag klurar just på vad det kan vara…

#24 Det behöver ju inte finnas en anledning. Det är nog cykliskt. Fast det är bättre förståss när det drabbar andra

Ikna, när du gjorde The Work, vad blev vändningar till "Min dotter lämnar mig" ?

#26 Hon lämnar mig inte (jag har henne alltid inom mig och jag älskar henne)

Jag lämnar min dotter (jag lämnar henne i fred nu) (tidigare har det funnits stunder, då jag lämnat henne )

Jag lämnar inte min dotter. Eftersom jag alltid kommer att älska henne, lämnar jag henne inte. Jag kommer att finnas där för henne, så länge jag lever)

#27 Så modig du är… kram på dig.

Jag blev lämnad av en man, här kommer mina vändningar

1. Han lämnar mig inte. Han bara väljer ett annat alternativ. Har alltså inget med mig att göra.

2. Jag lämnar honom. Genom att göra min kärlek villkorat. För - egentligen - hur skulle jag kunna älska honom mindre när han inte är hos mig?

3. Jag lämnar mig själv. Detta var det viktigaste. Fanns inte på dina?

Se det så här: Himmelen, paradiset (kalla det vad du vill) kärlek, frid, lycka finns HÄR och NU. Överallt. Har alltid funnits kommer alltid att finnas. Det är vi som loggar ut. Lämnar oss själva.

#28 Du har så rätt! igen!

Jag lämnar mig själv! Jag loggar ut! Jag gör ju det varje gång jag tänker: hon lämnar mig. Om jag stannar kvar hos mig, lämnar jag henne ifred och jag tar hand om mig själv här och nu!

Så klok du är, Pirjo! Tack!

Tack för denna tråd med så många insiktsfulla vinklar. Det finns många skatter här på PU värda att lyftas fram. Ämnet är alltid aktuellt och jag hoppas din relation med din dotter i dagsläget är bra Ikna.

Jag har en vän som precis blivit dumpad samtidigt som hon fått en kronisk sjukdom.

ta ingenting för givet…..

hmm intressant

ta ingenting personligt….

hon borde inte lämna mig

hon borde lämna mig-ett bra sätt bli självständig

jag borde inte lämna mig själv (sannare?)

jag provar på en tjej som dumpa mig

hon borde inte dumpa mig

jag borde inte dumpa mig själv (sannare)

hon borde dumpa mig för hon är inte värd en så bra kille som jag

ja the work kan funka

Tidigare har jag varit hänsynsfull och tänkt mycket på hur andra har mått och känt inför de beslut jag har velat ta. Nyligen gjorde jag helt om och avslutade en relation som bara efter en vecka fyllt mig med negativa känslor och en känsla av att den här personen "ser inte mig" som person. Jag upplevde att jag inte fick gensvar för de tankar och känslor som jag hade. När jag exempelvis bad honom att lugna ner sig för att han skrämde mig, blev han ännu mer på och jag tyckte att det blev FÖR mycket.

Jag sa rent ut att jag kände att han inte lyssnade på det jag sa och jag inte kände att han respekterade min vilja. Så vill jag inte ha det och jag vill inte träffa dig mer. Punkt.

Senare kom tankarna på att jag hade gjort ett misstag som inte ville träffa honom mer, att jag kanske borde ha ställt upp och att jag borde vilja ha ett förhållande för det har ju alla andra.
De tankarna fångade jag upp och analyserade:

-Om jag själv känner att jag inte vill träffa honom mer, är det mer sannare mot mig själv att INTE träffa honom.

- Frågade mig själv vad jag ansåg att jag "borde ha ställt upp på" och kom fram till att det där bordet var en pekpinne som kritikern plockade fram. Jag sa till mig själv att jag inte behöver ställa upp på saker som jag inte vill själv.

- Kom fram till att "alla andra" inte alls har något förhållande och vad vet jag om det egentligen. Jag tycker det är viktigare att vara lycklig i mig själv än försöka vara lycklig genom någon annan.

Genom att analysera tankarna kom jag fram till att bara jag vet vad som är viktigt i mitt liv och därför kan ställa upp för mig själv på det sätt som jag värderar och tycker är viktigt. Bra sätt tycker jag

Jag kan då inte förstå hur ni kan få det till något positivt att ha blivit lämnad. Visst, var relationen väldigt risig så förlorar man inte mycket. Men när det varit perfekt till en dag bara, PANG!… slut Vill aldrig se dig mer. Hur kan man ta det annat än personligt?

Speciellt för mig. Jag fick nämligen en förklaring, och det är pga ett val jag gjort i mitt liv. Ett val som inte är ett dugg konstigt/olagligt eller skadar någon annan.

Det är väl en sak om det är ens partner som lämnar en. De är utbytbara även om man såklart kan vara väldigt ledsen/sårad en tid.

Men det var mina föräldrar som från ena dagen till nästa bröt kontakten med mig. Förstår ni hur det känns när man tidigare haft en så fin kontakt? Föräldrar går ingalunda att byta ut. Visst kan jag umgås med vänner och andra som bryr sig om mig. Men jag vill ha mina föräldrar att anförtro mig till. En mamma som alltid är beredd  att lyssna, trösta osv. Det kommer jag aldrig att få. Garanterat. De verkligen uttryckte sitt hat över mitt handlande som de anser vara så fel.

Nu hände inte detta nu utan för ett par år sedan och jag har sannerligen gjort upprepade försök att få kontakt med dem. Lönlöst! Jag är luft för dem numera.

Det sägs att tiden läker alla sår. Det stämmer inte. Efter över två år är jag fortfarande sjukskriven och gråter varje dag.  Varje dag!

#33

de borde inte lämna mig …..är det sant?

kan du verkligen veta om det är sant?

the work handlar om verkligheten och inte det man önskar att verkligheten borde vara…

det är tankar om verkligheten som sårar mest inte verkligheten i sig

hon som dumpa mig där tog jag det ett tag personligt men då mådde jag sämre märkte jag

lycka till

en sak som jag själv jobbar med är att bli mamma till mig själv

på ett sätt så har vi våra egna föräldrar så att säga inom oss

att mamma och pappa mig själv so to spek

#33 Tråkigt med dina föräldrar. Jag kan förstå att du är ledsen över att de bröt kontakten med dig.

#33 Det är kanske inte direkt så att man ser det som något positivt att ha blivit lämnad. Men det HAR hänt och då kan det vara bra att ha en metod som hjälper en  att komma igenom det.

Jag förstår att det måste kännas sorgligt, hemskt och fruktansvärt svårt för dig, att dina föräldrar bröt kontakten med dig efter ett val du gjort! Du gör en sak (dina angelägenheter), dina föräldrar tyckte det var fel och direkt efter bryter de kontakten med dig (deras angelägenheter). Så klart drabbar det dig personligen!

TIDEN läker INTE alla sår! Men du kan välja att läka de såren genom att hitta ett sätt att komma igenom det. Du kan också fortsätta att ta det personligt och därmed inte släppa taget.

Du kan inte tro att det är sant att de kan bryta kontakten från den ena dagen till nästa. Du vill ha dina föräldrar att anförtro dig åt, en mamma som alltid är beredd att lyssna, trösta o.s.v.

Men de HAR brutit kontakten med dig! Liksom min dotter gjorde med mig! Detta ÄR sanningen! Vi måste se livet som det är, inte som vi önskar att det vore. Detta gäller även dina föräldrar, de lider kanske liksom du!?

Jag vet inte om du känner till The Work och Byron Katie? http://lovingliving.se/thework.html

Det har hjälpt mig i min sorg.

Jag önskar dig allt väl!

Kram

Jag sa upp bekantskapen med min mor för jag var efter 40 år rejält trött på att hon hela tiden sårade mig. Hon "övergav" mig om och om igen genom sin respektlöshet och hänsynslöshet.

I bland tvingas vi älska på avstånd när relationen inte fungerar.

Jag älskar min mamma innerligt och jag har under alla år försökt få vår relation att fungera utan positiva resultat.

I höstas gav jag upp.

Verkligheten gav mig aldrig det jag VILLE se.
Verkligheten gav mig endast det som FANNS att se.
När jag SÅG det, valde jag det som gjorde MINST ont.

Nämligen att älska denna fantastiska varelse utan krav, utan skuld och i total frihet.

Tack mamma för allt du givit mig och allt du lärt mig.

/Lena.

#37 det är ju en helt annan sak för dig än för mig. Du försökte verkligen få en fungerande relation men fick tillsist ge upp.

Jag och mina föräldrar hade redan en perfekt relation. När jag inte en dag gjorde så som de önskade utan följde mitt hjärta ville de inte längre veta av mig, trots att jag självklart mer än gärna ville fortsätta umgås som vanligt.

#38

Om någon väljer att lämna dig pga av dina val, försöker de styra ditt liv åt dig.

Jag hade samma problem med min äldre syster som sa upp kontakten med mig när jag valde att lämna min sons far. Hon hade aldrig gjort som jag. Vem tillhör nu problemet? Tillhör det DIG eller tillhör det dina föräldrar?

Min mamma har också gjort samma sak mot mig gällande ett annat val.

De som älskar oss har en tendens att lägga sig i våra liv så mycket till den grad att de tar till alla medel för att få oss att välja så som de skulle ha gjort om de var i våra kläder. Är nu detta villkorslös kärlek? Nej, absolut inte. De älskar oss och försöker dessutom välja åt oss. De visar ingen respekt för vårt eget omdöme och vår egen inre lycka. Min syster och mor värderar lycka på helt andra sätt än vad jag gör. Detta förstod de inte.

Om dina föräldrar väljer att ta avstånd från dig pga av ett val du gjort i livet visar de dig inte den respekt du förtjänar. Älska dina föräldrar trots att de inte förstår bättre. Tids nog kommer de att förstå.

Jag sa upp kontakten med en annan syster för några år sedan (innan jag lärde mig denna svåra läxa) för hon gjorde något som inte passade min mall. Denna syster var stolt och vägrade ge sig. Två år senare gav jag upp och ringde och bad henne om förlåtelse för mitt beteende. Vi är världens bästa vänner idag.

Ge dina föräldrar tiden att förstå vad de faktiskt valt bort. De har valt bort dig pga av en princip. Släpp taget om dina försök att vinna dem tillbaka. Älska dem på avstånd och respektera dig själv och ditt eget val. De kommer. Var så säker! När de gäller kärlek så vinner den i längden!
Jag har erfarit detta…

/Lena

#38

en perfekt relation hade ni

borde en relation vara perfekt?

vad innebär perfekt?

blir ju mer spännande när det finns lite friktion i en relation

:-)

#40 Men självklart bråkade väl vi lite ibland. Det går ju inte att undvika och ska inte undvikas när man som barn bor hos sina föräldrar i 18 år och många gånger längre tid. Men  jag fick ofta veta att jag var älskad både i handling och i ord, och jag hade en lugn och harmonisk uppväxt på landet. jag älskade min famil över allt annat.

Men det var då det. Jag kan verkligen inte fortsätta älska dem på avstånd som #39 säger. Inte när jag möter dem på stan och de vänder bort blicken, inte när det hela tiden ekar i mitt huvud vad de vräkte ur sig för drygt 2 år sedan innan det blev tyst. Ekande tyst. Jag vill ha en ursäkt och att vi åtminstone kan träffas ibland även om det aldrig kan bli som innan. Taggen sitter alltid kvar i mitt hjärta.

Hemskt att säga det men hade de dött hade det varit lättare att komma över det. Då sörjer man men minns deras kärlek och värme med glädje. Nu finns de vid liv men vill inte veta av mig. Det är värre.

#41

Taggen du känner i ditt hjärta är sårad kärlek.

Den sårade kärleken har nu omvandlats till bitterhet.

Antingen väljer du fortsättningsvis att känna bitterheten och envist vilja ha något som livet i detta nuet inte kan servera dig, eller så väljer du att frigöra dig från bitterheten genom att förlåta dina föräldrar.

Har du fler val så tipsa mig gärna!

/Lena.

#42 Ja visst är det bitterhet. Och jag blir inte mindre bitter av att tiden går…Ja ett val till har jag. Gör jag som mina föräldrar önskar så accepterar de mig. Men då får jag leva i en evig lögn istället

#43

Japp!

Även det är ett val.

Jag hoppas du får frid vad du än väljer.

/Lena

Hemskt att säga det men hade de dött hade det varit lättare att komma över det. Då sörjer man men minns deras kärlek och värme med glädje. Nu finns de vid liv men vill inte veta av mig. Det är värre.

Det kan kännas lättare att sörja någon som dött, men tillåt dig själv att sörja nu, att sörja att dina föräldrar inte vill veta av dig. Försök att förlåta dem för det de gjort mot dig. Om du förlåter dem, så kan du släppa taget och därmed ger du dem tillfälle att förlåta dig. Det kan vara ett sätt att komma vidare!

Sköt om dig!

Ett tema inom fam.konstellation är OAVSLUTADE RELATIONER….

men det är ett helt annat ämne kanske.

Ett fall var en kvinna som ville ha en ny man men den nya mannen känner respekt och kärlek från mannen hon försöker lämna.

Detta finns i det undermedvetna…..det finns där i luften med den nya mannen.

Djupt va?

Intressant faktiskt.