Jag känner igen mig i det du skriver - så har det oftast varit för mig också.

Därför kan jag säga med erfarenheten i handen att självdisciplin är något som vi kan lära oss! Jag lärde mig reiki healing en gång i tiden och en av de saker som min lärare sa då var att varje morgon ge mig själv healing - för alltid! En månad kan nog gå tänkte jag, men sen blir det problem… Jag höll på med det i 4 år - varje dag!!!

Så när viljan finns är det fullt möjligt att utöva självdisciplin - du får helt enkelt söka i dig själv för att se varför du inte vill…

\Rickard

Åh, jag googlade lite på Reiki Healing och det låter precis som något lätt mystiskt som tilltalar mig. ;)

Men då måste man vara två, eller?

Jag vet innerst inne att det är jag som måste jobba med mig själv - övertala mig själv och där igenom göra allt jag ska som får mig att må bra. Jag har många gånger trott på mig själv då jag sagt "Nu blir det ändring" osv. Men nej, där sitter jag och väntar på att energin till att göra något ska komma fram. Icke då!

Jag har jobbat med mycket hos mig själv - så varför ska inte detta gå …? Detta är nog det mest svåraste. :P

Men grattis du är ju på gång att vilja ta ett kliv framåt. men det känns som att du inte vill lämna ditt trygga bo. ett steg framåt och ett steg bakåt.

Du kan ju börja med det du beskriver,men i små steg.idag ska jag göra det och inte i morgon bitti.ge dig själv betyg därefter,så kommer du att märka att du kan ta ett längre kliv nästa gång osv.

Du klarar det om du vill.

#0 Bra är att du ser det själv och att du vill göra en förändring!

Jag håller med Rickard och Loet att det går att träna på självdisciplin. Jag brukar byta ut MÅSTE mot VILL eller VÄLJER ATT. Jag väljer att tvätta och städa idag t ex.

En lista kan vara bra att ha till hands också där du kan Välja vad du vill göra. En sak i taget och glöm föralltivärlden inte att ge dig själv beröm då du gjort vad du valde att göra.

Björn

Är ordet "lathet" en självklarhet i att inte ha självdisciplin? :P Hah, för jag är liiite lat. Jag tycker om att vara aktiv men jag tycker lika mycket om att sitta och pyssla med annat.

Men det är som ni säger och jag tackar för era tips - jag ska verkligen göra mitt bästa.

Tack ni!

#2 - Nix, man behöver inte vara två för att hålla på med healing i någon form! Det räcker med dig själv - att ge healing till sig själv är enkelt :-)

Sen kan man börja med att förmedla healing till andra också - men alltid först till sig själv, för att vara stark nog att hjälpa andra…

#6 Har du lust att förklara hur jag bär mig åt då? :)

#7 - Pratar vi om reiki healing så är det först en kurs du behöver gå. Men pratar vi om att ge till sig själv utan att vara specifik på formen (som reiki healing trots allt är) så handlar det om att acceptera sig själv som man är och älska (nu menar jag inte beundra) sig själv. Det är healing till sig själv!

#8

Kom på att när d gäller beundran eller att älska någon så ingår alltid beundran som ingridiens för min kärlek.

Men frågan är om d inte är egot som kräver beundran för min heta låga.

Men d är ju tur att alla har sina egna värdegrunder för vad som är beundransvärt hos andra.

Alla behövs och är beundransvärd för någon.

Funderar på om beundran är något som inte är önskvärt.

Det finns många andra känslor och inställningar till människor som tex. misstänksamhet,kyla,felsökeri som är accepterat som jag anser är sånt som är betydligt värre än att beundra någon.

För mig är den känslan positiv och kreativ som kommer ofta och naturligt.

Beundran ser jag också som en slags … kärlek. Det behöver ju inte vara så starkt utan kärlek som i att tycka om eller ja.. beundra beskriver nästan sig själv. Hah.

Men att acceptera sig själv, att man är en individ med egna mål och tankar, där man ändå kan se sina svaga punkter, som man väljer att jobba med och förbättra.

"Det är inget fel på mig, jag vill bara lära mig mer." Därmed utvecklas man.

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev den här tråden och jag skulle mer än gärna vilja omformulera den xD MEN, jag puttar upp den ändå och hoppas folk hänger med ändå.

TIPS till att öka självdisciplinen (som ni märker är den fortfarande relativt kass)!

Det är absolut en bra sak att ta upp, detta med självdisciplin.Det har ju med att gå från tanke till handling, och jag tror att det flesta har problem med detta periodvis.Tröskelproblem kallas det också, att man har svårt att komma över trösklar, ringa det där viktiga telefonsamtalet, ta tag i pluggandet, rensa källaren, göra yoga varje morgon osv.Saker som faktiskt skulle få en att må bättre! Ändå får man inte till det….

Jag VET att man kan lära sig detta - men att det också krävs ständig övning.

Och jag tror att det har väldigt mkt att göra med sin självkänsla, spärrarna finns där av olika mer eller mindre undermedvetna anledningar.

Tack för ditt svar :)

Jag pratade med en vännina här om dagen som såg det hela som att jag kanske hade för höga krav på mig själv och därför inte tar tag i saker. Och jag har verkligen höga krav på mig själv men jag har svårt att göra den kopplingen; att ha högra krav på sig själv men inte tillåta sig själv att försöka?

Isch isch, det är svårt allt tycker jag.. *trött*

Självdisciplin, ja det känner jag igen. Dålig sådan alltså.

Detta med dålig självdisciplin kan bero på många olika saker, som du säger att man t ex har för höga krav på sig själv, man är perfektionist (det man gör måste alltid vara "perfekt" eller komma upp till en viss standard som säkert inte ens är särskilt realistisk), men man kan ju inte leva upp till perfektion, det kan ingen!

Därför ger man upp innan man ens satt igång - för det är ju ingen idé. Rädsla för att misslyckas, som också har med perfektion att göra…

Man kan också vara lat (vill inte ta eget ansvar eller anstränga sig), det kan vara en anledning till dålig självdisciplin. Då gäller det att lära sig ta bättre eget ansvar, på ett positivt sätt. Något som är stärkande för en, som ger kraft! :-)

Okej, men om man nu vet detta, vad gör man? Szirius sa något som var en viktig poäng; att man har svårt att gå från tanke till handling.

Använd dig av naturelementen. Tankar tillhör elementet luft, men för att det ska "hända" något med våra idéer och tankar, så måste vi även ha med de andra elementen. Annars bygger vi bara luftslott, som vi ju säger ibland. Vi kommer inte vidare.

Efter luft kommer elementet eld, som är inspiration, vilja, drivkraft! Igångsättandet! Gnistan! Det måste vi ha för att stärka vår självdisciplin och komma vidare.

Så mitt tips till dig är att stärka och balansera dina element och framför allt; hitta elden inom dig! ;-)

Tack ska du ha för din fina text. Jo, men så är det så lätt att säga att man ska "försöka". Som szirius skrev så måste man komma över tröskeln.. Men jag måste säga, det HAR blivit bättre. Lite bättre. Men det är fortfarande svårt. Och som du skriver, jag är både perfektionist OCH lite lat. Jag tycker om att göra mycket men tycker också om att ta det väääldigt lugnt. Folk har alltid kallat mig långsam. Jag gör det mesta väldigt långsamt, beroende på humör. :P Så ja, det är en blandning mellan lathet och bekvämligheten av att göra saker i sin egen takt.

Men som sagt.. Jag känner inom mig att det blir bättre.. Med mycket viljekraft blir det nog bättre.. För jag MÅSTE.

Jag hade en "vän" som här om dagen sa att jag är negativ. Och det är väl inte första gången jag hört det. Men nu tog jag åt mig. Jag är nog lite negativ (eller realistisk? hehe…). Jag tror även jag måste börja se saker ifrån den positiva vinkeln. Det har nog aldrig legat i min natur, men det är väl värt att testa….

#15 huu, lite jobbigt att läsa. att ta eget ansvar, inte vara lat…jomenvisst.

Det handlar ju nånstans om rädsla också, att inte riktigt våga kliva ut i det okända…latheten kan vara en mask för feghet…som kanske ofta beror på att man inte LÄRT sig hur man faktiskt gör när man tar ansvar.

Gör jag det jag vill? Det jag mår bra av? Trivs jag med mitt jobb? Med mina relationer? Allt detta handlar ju om att göra val, och för att göra val som är goda i längden, fast de ofta kräver mkt arbete, så behövs just självdisciplin. Man ger nog upp lite lätt…

Å andra sidan står den motsatta sidan där: har man för höga krav? Vill man ha mer och mer och blir aldrig nöjd? Kanske är det gott nog det man har?Kanske är man en lycksökerska, som hela tiden tror att det är platsen , relationen, jobbet det är fel på?

Dessa två frågor kan iaf jag analysera sönder totalt, hahahaha

#17

Tycker det är intressant det du pratar om oh det känns som om det ligger något i det för jag känner igen mig i allt. Kanske skulle man gå i terapi……? Haha

Åh, jag skulle ha kopierat ett inlägg i en tidning. det handlade just om att gå från tanke till handling, att det är vad människan behöver lära sig. Det handlade om Indien…att det finns så många upplysta människor där, samtidigt som kvinnorna fortfarande är noll värda, många är fast i tvångsäktenskap osv….att inte mkt har förändrats för att MODET inte finns att gå till HANDLING. Det var ett intressant inlägg…

Låter intressant!

Jag säger ofta att jag behöver en sur tant i hörnet som kan stå där och skälla på mig när jag inte gör det jag ska :P Det hade varit effektivt!

#20 nämen huu, ingen sur tant som skäller väl. Det är just den rösten jag försöker att sluta lyssna på! Effektiv är den kanske, men till vilket pris?

Istället välkomnar jag den kärleksfulla, vänliga rösten som peppar mig

#21

Äsch, så länge tantan inte slår mig eller skadar mig mentalt så är det ju lugnt ;D Haha, nej skämt å sido!

Jag har en tenta nu på lördag som jag MÅSTE klara. Gäller att plugga nu alltså. En annan sak jag har problem med är att jag "slutar fungera" när det är mycket som händer. Och jag är tankspridd så jag tenderar att tänka på allt som är jobbigt på en och samma gång. Så stress är något jag verkligen inte klarar av.  Är det också ett tankesätt man måste ändra? Om man tänker mer positivt kanske man klarar stress lättare? Och får därmed mer gjort, vilket tar oss tillbaka till saker som måste bli gjort.

Stress får du nog göra som en ny tråd…det är så stort och också viktigt att prata om.Jag tror att stress bottnar i rädsla.Stress behöver inte alls ha att göra med att man har för mkt att göra, man kan vara stressad av sjukdom, ekonomiska skäl, av en dålig relation, ja att inte känna sig fri helt enkelt.Man kan tom vara stressad av leda!

Visst tror jag att man klarar stress bättre om man tänker positivt.Gör gärna en ny tråd, så kanske fler vill diskutera detta

Kan självdisciplin höra ihop med självkänsla. Eller brist på självdisciplin med dålig självkänsla?

Att skapa nya goda vanor är som att trampa upp en ny stig. Du snubblar ibland, men det är bara att resa sig upp igen och fortsätta på den nya stigen och inte falla in på den gamla invanda, välkända.

För att få bättre självkänsla är ett förslag att du varje morgon säger till dig själv framför spegeln "Jag älskar och accepterar dig precis som du är" , därmed slipper du känlor av skuld för att du inte gjort det du "borde"
Förhoppningsvis får du mer energi och viljekraft, och därmed bättre självdisciplin för att ta itu med det du behöver göra för att må bra, som t ex att börja plugga i tid.

Släpp också dina tankar för att slippa grubblerier och stress, fokusera här och nu på din andning och på det du gör!

#16 :-) Javisst, jag håller med dig om att det alltid är lättare att säga något än att faktiskt göra det. Och det är ju det hela ämnet handlar om eller hur?

Att på något sätt öva upp den där självdisciplinen så att man kan gå från tanke till handling.
Annars finns nog risken att det stannar vid att bara vara en diskussion…men man kan ju se det som en process, rom bygggdes inte på en dag, så man behöver ju inte stressa. :-)

För jag känner att det är viktigt att man inte är elak mot sig själv, utan istället vara sin egen bästa vän.

Behandla sig själv som man skulle behandla sin bästa kompis eller någon man älskar mycket; med kärlek, förståelse och medkänsla. Samtidigt som man kan komma med uppmuntrande ord ibland och ge sig själv en välbehövlig spark i häcken när det behövs. :-)

#17_
"huu, lite jobbigt att läsa. att ta eget ansvar, inte vara lat…jomenvisst."_

Oj? Om jag uttryckte mig klantigt, ber jag om ursäkt. Det var inte min mening.

Men visst kan jag tänka mig att det är svårt att prata om såna saker som ansvar och lathet, det blir ju lätt att man tar det som klander eller att det låter som det.

Det var inte min avsikt, snarare att lyfta fram det som jag sett i mig själv och att detta kan vara något stärkande och utvecklande att se, inte nedbrytande.