Relationen till mitt ex
Hej!
Jag har en fundering ang relationen till mitt ex. Vi var ihop i nästan 2 år och det hela avslutades i ett sms av honom i januari i år.
Vi hade en stundtals stormig relation pga hans alkoholmissbruk (påverkad 3-4 dagar/vecka) och ständiga bråk till följd av detta; hot om att döda mig, slag som hängde i luften, psykisk misshandel då han försökte trycka ner mig, göra sig lustig över mig, göra mig svartsjuk genom ständigt prat om andra kvinnor, hittade honom på dejtingsidor vid två tillfällen etc etc. Han har även gjort slut via sms säkert 4-5 ggr via sms under de här 2 åren…mycket konversation har skett via sms från mest hans sida. Jag har själv så klart inte alltid varit så kreativ utan jag har fått mina vansinnesutbrott då mitt tålamod tagit slut. Jag gjorde TRE saker som han har ältat i 2 år nu;
-anmälde honom till soc eftersom hans dotter mådde skit. jag ångrar detta nåt enormt då jag anser att det var fel att lägga mig i deras liv…….
-Ringde hans ex för att höra hur de mådde efter anmälan till soc. Exet berättade då en hel del om hans drickande.
-Kollade några mail i hans dator EN gång. Jag vet att det var fel och har bett om ursäkt för det.
Jag har försökt ha en god relation med honom nu i höst efter en tids break. Tom några av mina vänner har messat honom och tycker han åtminstone kunde ge mig ett värdigare avslut än ett sms, vilket jag väl kan hålla med om. Han vägrar dock att träffa mig för han är rädd att jag ska ha med någon vän/släkting som vet hur vår relation varit……
Allt detta ser han som att jag har noll integritet och känner noll tillit till mig. Han drar upp samma gamla grejer varenda gång vi pratar oavsett om han är nykter eller påverkad. Jag orkar hålla mig lugn och sansad men det känns inombords att han inte kan släppa det gamla. Jag har trots allt försökt se framåt själv och det känns lättare nu att hantera när jag fått distans och arbetat med mig själv och det medberoende som jag varit i och till viss del fortfarande är.
Det är alltid han som tar kontakt via sms (han vågar inte ringa). Han vill hela tiden påtala hur skönt det är att han nu är ensam och har det så bra utan mig och är så lycklig på nya orten dit han flyttat i somras och nytt jobb. Dock så finner han ett bekymmer; det är att han inte än har funnit nån ny kvinna då det är svårt att hitta nån som är bra och som passar honom…….
.
Jag försöker prata om annat. Ibland går det bra men ofta så har vi hamnat i de här händelserna som han menar gjorde att han gjorde slut med mig. han uttrycker det att han är glad att han valde bort mig i tid innan flytten…. Mina vänner hävdar att detta endast är svepskäl?
Jag vill kunna hitta ett sätta att kunna prata ibland utan att älta. Jag har bett honom sluta, men det verkar inte funka. Jag ältar inte det han har gjort men det verkar inte ha nån som helst inverkan….
Vad skulle ni ha gjort?
Tack för att ni läst allt detta!
Jag förstår ärligt talat inte varför du fortfarande har kontakt med honom? Vad kan du tänkas få ut av denna kontakt ni har, på vilket sätt är det bra för dig tycker du? Mår du bra av detta? Uppenbarligen inte.
Mitt råd: Gå vidare. Släpp taget om honom och lev ditt eget liv, inte hans. Finn lyckan inom dig, du är värd så mycket bättre än detta.
Den här mannen behöver också få släppa taget om dig, med det är det hans sak att göra, inte din. Du ska inte ta ansvar för honom, han är en vuxen människa.
Ta ansvar för dig själv istället, ta hand om dig själv för du är värd ett gott liv. Det är han också, men det får han sköta själv.
Lycka till och allt gott!
Hej!
Tack för ditt svar. Jag anade att jag skulle få ungefär det svaret. Jag har inga problem med att leva mitt eget liv och ta ansvar för det och han får ärligt talat göra vad han vill med sitt. Jag bryr mig inte så mycket om det eller tar ansvar för det. Jag vet att han är rätt ensam och nog vill ha någon som bryr sig om honom. Jag bryr mig om honom så länge som det är balans och vi kan ha en konstruktiv dialog utan pajkastning. Det jag mest funderar över i just detta är hur jag på ett kreativt sätt kan bemöta honom utan att det blir "ältande"…..
#2 Hej! Okej, ja om du nu vill fortsätta hålla kontakten så behöver du nog först och främst sätta tydliga gränser..
Du behöver vara helt klar med vad det är du vill och också kunna kommunicera detta i er kontakt.
När det blir ältande, så säg t ex:
"Stopp! Jag tänker inte prata om detta igen, vi har redan pratat om det många gånger innan och vi kommer aldrig någonstans med det, så låt oss lämna det nu för det finns inget mer att säga.
Om du vill prata med mig, så vill jag att vi möts på lika villkor och att vi kan prata som vuxna människor."
Om du märker att du själv börjar älta, så gör likadant till dig själv, högt eller i dina egna tankar.
Säg "Stopp, jag tänker inte göra detta. Nu får det vara nog med ältandet. Det leder aldrig till något gott, det vet jag ju. Jag har erfarenhet av detta och vet vad det leder till, så jag slutar med det nu."
Gör sen något annat, bryt mönstret. Gör något som förändrar energin. Lägg på luren och gå ut en sväng istället, ut i skogen eller ta en fika med en kompis. Gör något du gillar och som stärker dig, du vet ju bäst själv vad det är.
Om ni ändå inte kan ha en konstruktiv dialog utan pajkastning som du säger, så kanske det är bättre att inte ha någon dialog alls?

Klipp banden . Hitta ett "bättre" liv.
Sen …om många år, kanske ni kan stöta på varandra & ta en kaffe!
Men nu…släpp taget och lev vidare ditt liv 
Lycka till 
#3
Ja, blir det ingen förändring så får vår kontakt rinna ut i sanden. Det fixar jag så det är inga problem. Jag har lagt det gamla bakom mig som hände i vår relation, så jag är klar med ältandet. Jag har gått hos psykolog i över ett år pga den här relationen så jag har ändå bearbetat mycket och fått många svar på mina funderingar över både den psykiska misshandeln och kring sjukdomen alkoholism.
Varför har han ett sånt behov av att älta? Jag har frågat varför och vad det ger, men har då fått svaret "jag vet inte". Jag får känslan av att det ger honom en slags utdelning att få mig i underläge….Han säger dessutom att han inte litar på en enda människa och vaktar sin rygg hela tiden….
Jag ska prova och se om det blir bättre genom att ännu tydligare sätta gränser annars får jag låta det vara helt enkelt.
#5 Gör du så. Lycka till!
Att älta ger alltid någon form av utdelning, annars skulle vi inte göra det…det håller oss dessutom effektivt borta från Nuet och allt detta har att göra med vårt ego som behöver vara fast i det som hänt, eller det som kanske kommer hända, för att ens existera.
Därför gillar egot i oss att älta, alla gör det eller har gjort det. Vi får en identitet genom ältandet och en chans att skylla vårt liv på andra eller på omständigheter, något som gör att vi slipper ta ansvar för oss själva. Det är lätt utväg att ta, att se sig själv som offer.
Tack för ett bra svar som jag känner att jag kan ta till mig. Jag ältar också, men jag brukar komma till ett slags konsensus och sen sätta punkt och gå vidare i mina tankar och handlingar. Jag tror man behöver älta, åtminstone under en period för att bearbeta det som hänt. Kruxet är väl att inte låta tankarna bygga bo i skallen…..
Jag vet att jag kommer att fixa detta och få ett bättre liv

Nåt som jag fått till mig är ….att när jag tänkt samma tanke 3 gånger..är det dags att ta ett beslut !!
Lycka till, vad du än tar för beslut i ditt liv 

De där sakerna du ångrar är väl inget att ångra? Möjligen att du kollade hans e-post. Men de första två sakerna var jättebra att du gjorde.
Ser du inte att hans taktik är att få dig att känna skuld för alla möjliga saker - trots att det är han som har missbruksproblem och som har betett sig illa mot dig.
Gå inte på hans skitsnack. Håll huvudet högt. Vill du verkligen ha någon som helst kontakt med en missbrukare som har hotat att döda dig? NÄ det vill du inte. Om han ska vara i närheten av att få kommunicera med dig så föreslår jag att DU ställer krav på honom. Typ:
1) Vara nykter i fem år.
2) Aldrig någonsin hota eller vara våldsam,
3) Ta ansvar för att dottern har det bra.
etc
Och sen, när han uppfyllt dina krav och klarat det avslutande kravet
xx) Be om ursäkt för allt elände som han orsakat dig.
Ja då kan du överväga att prata i telefon med honom en halvtimme.
Men fram till dess, så tycker jag inte att du ska bry dig ett skit om en sådan man. Släng hans sms utan att läsa dem. BYT mobilnummer! Svara inte om han hör av sig.
Bli förbannad ur djupet av ditt hjärta och inse att den där karln är en stor skit och om det är så att han vill dig något - ja då får han faktiskt kämpa och BEVISA att han är värd din uppmärksamhet.
HÅLL HUVUDET HÖGT!
En sån sk-t skulle jag varken ödsla tid eller tankar på.
Radera och hitta ett "riktigt" liv.
Kramisar/Stormvind
#9 + # 10
Jag har kämpat enormt med skuldkänslor gentemot den här mannen då han i snart 2 år har ältat dessa saker. Tack vare terapi och mycket goda vänner så har mina tankar vänt. Han blir enormt störd och förbannad över att jag blandat inom utomstående i detta och tycker jag har noll integritet och känner ingen som helst tillit till mig. Han tycker jag är den största lögnaren han träffat. Orsaken till att jag kollade mailen var att han varit ute på mötesplatsen 2 ggr samt kontaktat gamla flammor bakom min rygg vilket gjorde mig osäker på vart vi stod. Jag har tom pratat med en av dessa tjejer som han ville träffa bakom min rygg. Han sa att han ville testa sina känslor för mig……
Jag har försökt få till ett samtal öga mot öga för att få svar på varför han gjort som han gjort och dessutom gjort slut via sms så många ggr, men han vågar inte träffa mig för han är rädd att jag kommer att ha med någon som ska slå honom……..han menar att han inte har något att ha dåligt samvete över (Alltså han vill inte be om ursäkt för något) Exakt så sa han om sitt ex också som han bedrog i flera år bakom hennes rygg. Verkar som han ej har någon empati för andra…….??
Jaja, detta är gammalt nu och jag har med många tårar och mycket samtal med lite olika människor kunnat sträcka på mig igen och vara stolt över den jag är. Jag har en bit kvar, men det får ta den tid det tar.
Jag har ju en del i detta jag också. Jag försökte och försöker att dra gränser och säga ifrån vad som var acceptablet för mig ex att han inte skulle supa hemma hos mig varje helg vi sågs. Då smög han istället, så det var inte lätt…..oj, vilka förbannade utbrott jag fick ibland av ren frustration och vanmakt. Jag tappade bort mig själv och håller nu på och plocka ihop den jag är igen. Jag tror nog att det ordnar sig trots allt!
Tack för era svar!
#11
Lycka till på Din väg genom livet. 
Vad jag förstår så har Du svårt att släppa och förlåt hit eller dit från någon av Er. Spelar ingen roll med förlåtelse öga för öga, förlåt inom Dig och gå vidare. Du är värd någon bättre än en sån typ. Jag har själv ältat massa saker men inser att det är bara JAG som får mig själv värd att älska. Terapi är jättebra!
Stå på Dig och GLÖM han är inte värd Dig!
Kramisar/Stormvind
oj…
Spontan tanke: de tre sakerna som ddet verkar som om du ångrar tycker jag är tre bar saker! Du försöker vara en god medmänniska, skydda hans dotter och bry dig om hans ex. datorn, well, shit happends…
belasta dig inte med skuld och ånger, det är det han livnär sig på.
Stå på dig!