När livet gör ont på ett skön ont sätt,

i hjärta och kropp.

Då faller tårar ut ur, det mänskliga varandet.

Det lämnar plats och

ger utrymme för själen/anden/ det mänskliga, inre varandet.

Det ger tillväxt!

En kärleksfull expansion, som slår ut i explossion,

i Vårt varande.