Mmmmm. Tack för den Tunridan

Så rätt, så rätt!

När vi ber om ursäkt sväljer vi vår stolthet. När vi ber om ursäkt och får en kärlekshandling tillbaks finns inget härligare. Då går vi utanför ramarna och då växer vi. Då blir vi trygga i vår svaghet.

Är vi dock medvetna behöver vi aldrig be om ursäkt.  Tänk vad skönt att slippa be om ursäkt.

För en f.d. känslomässigt förvirrad människa som jag varit är det dock superviktigt att verkligen känna in ursäktens grund. Jag har alltid varit den som tagit första steget och bett om ursäkt MEN jag insåg med fasa att jag var den som bad om ursäkt för andras dumheter… just för att jag värderade relationen. Men i en förlängning innebar det att jag inte värderade mig i relationen utan bara relationen i sig.

Numer ber jag bara om ursäkt när jag varit orsak/bidragande till problemen, inte när en komflikt uppstått för att jag försvarat rätten till mina åsikter.

#1, #2

#3 _"Är vi dock medvetna behöver vi aldrig be om ursäkt." 
_
Vet inte riktigt vad det där betyder helt ärligt. Medveten tolkar jag som vaken, men en som är vaken/medveten kan väl ändå behöva be om ursäkt ibland? För inte blir man väl ett helgon och felfri för att man är medveten/vaken?

#4 Intressant och jag känner igen mig.

Som jag tänker är att en ursäkt aldrig behöver kännas jobbig om alla inblandade är medvetna. Då är en ursäkt egentligen onödig eftersom båda är medvetna om den andres fel och brister.

#6 Okej, jag förstår. Men då innebär det ju att även den andra är medveten? För om bara jag är medveten och inte den andra, så känns det ju fortfarande jobbigt för den omedvetne.

Men jag kan ju bara ta ansvar för min egen medvetenhet, aldrig någon annans. Det känns inte som att jag har med andras medvetenhet/omedvetenhet att göra, om du förstår. Det är deras sak, inte min. Hur tänker du kring det?

Jag tänker att alla är vakna. En härlig tanke bara men jag förstår hur du menar. Eftersom vi alla inte är medvetna så är det bättre att be om ursäkt. Vill personen i fråga inte acceptera den så säger det egentligen mer om honom än om mig.

Betyder det att man ska be om ursäkt även för andras elakheter som skapat konflikt?

Ja, för då är vi med om att skapa en värld utan konflikter, utan elakheter. En värld i kärlek där vi enbart gör kärleksfulla handlingar. Om du är medveten och så trygg i dig själv kan du be om ursäkt för någon annan och sen släppa det för då är du bara här och nu. Eller så kan du välja att stå vid sidan och bara se på hur dom andra smutskastar varann. Men det är en flykt från verkligheten.

Jag förstår din tanke, tyvärr är det ju så att det finns människor som blir än mer elaka av att bli bemötta så (har sådana i min familj) och jag är i alla fall inte stark nog att stå med kärlek strömmande mot människor som hugger med kniv på alla ställen de finner utan att till slut ta skada själv.

Jag kanske kommer dit en dag när jag tål vad som helst och ändå bara känner kärlek men dit har jag en bit kvar!

Tänkvärda kommentarer här.

Om någon gör mig(eller någon annan t ex ett barn eller djur) medvetet ont vore jag inte riktigt ärlig om jag el den som drabbats bad den personen om ursäkt UTAN att ha tydliggjort den känslomässiga påverkan handlingen gett…här känner jag att det är viktigt att vara ärlig och sann och vice versa.

En ursäkt ska förhoppningsvis få oss att i fortsättningen agera mer empatiskt.

Det viktiga är som sagt att man alltid bara  tar ansvar för sig själv.Detta tas upp i boken " älska livet som det är". I stället för att känna bitterhet och vilja ha ursäkter från andra som gjort dig illa, vänd blicken till dig själv och be om ursäkt för det Du har gjort.Det är enda vägen mot befrielse.Hur pyttigt det än kan vara som man gjort, är det underbart att lära sig att be om ursäkt.Själv har jag märkt att mina skamkänslor, som jag lätt styrs av, har minskat rejält av detta.När jag gjort ett misstag på jobbet berättar jag genast för chefen och ber om ursäkt, utan att känna skam! Woaow.

Sedan är det viktigt att påpeka det Hoppfull tar upp, man får inte göra sig till en dörrmatta och ta ansvar för ANDRAS misstag, för att skapa balans.Det är oerhört lätt att hamna i det, inte minst om man har familj…man blir trött och värdesätter lugnet framför sanningen, och kan på så sätt ta ansvar för saker som inte hör till en själv egentligen.Man gör dessutom en björntjänst genom detta.Det är ett typiskt medberoendebeteende när jag tänker efter…

#13 Det är helt sant att det är en form av medberoendebeteende. Just det där att man ber om ursäkt för att dels slippa konflikter, kanske för att man VILL ha en fungerande relation, men även för att den andra parten kan ställa till enorma scener om man inte ber om ursäkt.

Men sedan även för att man kan vara uppvuxen som den i familjen som alltid ska ta på sig skulden. Det är förödande för den inre friden att ta på sig andras skuld, det är en giftig börda som man själv väljer att bära trots att den inte är ens egen.

Alla förlorar på det då orsaken till problemet förskjuts och blir därmed otydligt och mycket svårt att reda ut.

# 3 "Är vi dock medvetna behöver vi aldrig be om ursäkt.  Tänk vad skönt att slippa be om ursäkt."

Intressant….. kan du utveckla dina tankegångar?

Jag tycker det är viktigare att visa att man är ångerfull o kanske är beredd att gotgöra för vad man gjort …istället för att bara säga ordet "förlåt".

#16 Instämmer…vi lär oss av våra "dumheter" på så vis