![[JesperAhlkvist]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Älska dig själv!
Vad innebär personlig utveckling och hur gör vi för att växa. Att förklara för någon hur vi gör för att växa och bli sanna mot oss själva utan att förstå vad det innebär är att försöka beskriva hur det är att bestiga Mount Everest utan att ha gjort det. Vi tror vi vet hur det är men egentligen har vi ingen aning.
Det är först nu jag har kommit till insikt att jag drömt hela livet. Jag har låtit dåtid gå ihop med framtid och aldrig varit närvarande. Vad är det första vi kan göra för att gå mot ett högre medvetande? Ett sätt är att sätta sig ner utan stress, fullständigt avslappnad och tänka
- Vem är jag?
Men hur kan vi veta vem vi är när vi blir bedömda och värderade redan från födseln. Vi blir satta i fack av samhället, släkten, vänner, familjen. Vi blir kontrollerade hela tiden och får inte ge uttryck för våra känslor. Vi ska vara på ett visst sätt, göra på ett visst sätt. Varför vågar vi inte säga nej?
För vi är rädda, rädda att inte passa in, att inte räcka till, att inte bli accepterad. att bli uppfattad som konstig.
Det är vi som skapar rädslor, det är vi som skapar helvetet här på jorden. Det betyder egentligen att det bara finns två vägar att välja på. Kärleken eller rädslan. Vilken väg väljer du?
Tack Jesper!
Härlig och sann text!
Det är när vi kommer underfund med just detta,, som det börjar hända sker inom oss.
Jag Fastnar fortfarande en del i rädslan,,, men Jag väljer Kärlekensväg…
Ja, det stämmer det du skriver Jesper. Jag tänkte senast idag: vad konstigt att jag upplever att jag jobbar så hårt för att vara den jag verkligen är och i själva verket är jag som står i vägen för mig själv..! Det borde ju inte finnas något att vara rädd för, men ändå…
Väljer Kärlekens väg, men, hamnar ibland på rädslan. Man bör aldrig låta rädslan vinna….jobba,jobba,jobba på det varje dag. Inte glömma det. Tack för bra inlägg! / A
Senaste igår bestämde jag mig för att ringa mitt ex som jag gärna drar mig för. Det handlar inte om några stora steg utan ett litet för att trycka på den där ramen som vi är så rädda för att gå utanför. Men det är jobbigt och egot vill gärna falla tillbaks i det gamla trygga. Hjärtat pumpar och massa känslor dyker upp men oj vad vi växer. Så länge vi är närvarande och lyssnar på oss själva så kan det bara bli rätt.
Hej
Enligt min erfarenhet behöver man inte välja väg.
Inte ens kärlekens :-)
Men kanske börja där man står. Börja med - låt oss kalla det för - personlig utveckling.
För när man verkligen lär känna sig själv händer någonting underbart.
Det kallas för förlåtelse.
Jag behöver inte förlåta mig själv eller någon annan. När jag förstår, då händer förlåtelsen automatiskt.
Och när väl förlåtelsen hänt, då händer kärleken automatisk.
Fantastikt eller hur? :-)
Så, om jag säger att jag älskar mig själv, är det inte riktigt sant. Jag gör ingenting. Jag behöver inte ens älska. Kärleken bara är där. Oavsett.
Tack för ett fin text Jesper.
Kram, Pirjo
#0 Tack för en bra text Jesper!
#5 Och tack till dig Pirjo för din visdom. Det är en lättnad att inte behöva välja det ena eller andra, att sluta tro att man måste vara på ett visst sätt.
Då behöver man ju inte jobba hela tiden. Det är väldigt jobbigt att behöva jobba med sig själv och sin utveckling. Puh!
Att jobba med sig själv innebär på något vis att det finns något att leva upp till, något jag måste nå fram till. För, vad är det annars jag jobbar för?
När jag förstår att jag verkligen inte måste göra något för att vara den jag redan är, ja då känns det som kärlek. Allt är okej, jag är okej här och nu och har alltid varit det ta mig sjutton.
Det är verkligen underbart att läsa era kommentarer. Jag behöver inte välja alls, det räcker att jag är. Så sant. Men att förklara det för någon som inte blivit förlåten eller som ramlar ner i diket gång på gång. Jag behöver givetvis inte förklara för någon men det gör mig lycklig och känns otroligt givande att se när någon förstår.
Även om jag bara är så dyker tvivel upp. Egot gör sig alltid påmint på något sätt. Det här att gå utanför sina trygga ramar och göra något jag vet känns rätt men ändå kanske inte vågar fullt ut. Att sjunga inför folk eller att prata inför folk. Det räcker med ett litet steg, bara trycka lite på den där ramen.
Ju djupare vi sätter rötterna ju mer kommer vi att blomma. Alltså ju tryggare vi är i oss själva och när vi enbart är i kärleken då finns inga tvivel längre. När vi ser döden i vitögat då inser vi att döden egentligen bara är en bro tillbaks till livet. Dit kommer vi genom meditation och medvetenhet.
#7
"Ju djupare vi sätter rötterna ju mer kommer vi att blomma."
Me like
Ju djupare vi sätter rötterna ju mer kommer vi att blomma."
Det får mig att tänka på lotusblomman, som kämpar sig upp genom den geggiga dyn, för att slutligen nå upp till toppen och slå ut sin enormt vackra blomma.
Starta ny diskussion