Jag kan välja hur jag ska må...
Vill diskutera följande:
Ni kanske inte tror mig, men jag kan välja hur jag ska må! Jag förstår mer och mer att tankens kraft är större än jag anar. Ibland bestämmer jag mig för att vara pigg och då på något sätt väljer jag bort att känna mig trött, och klarar då att faktiskt inte fysiskt eller psykist känna mig trött. Har så länge jag minns klarat av just detta.
Kan bli irriterad på mina vänner som säger att de inte får något gjort om kvällarna och gnäller över att de är så trötta och att hemmet inte blir bringat ordning i. Själv kommer jag hem från heltidsjobbet till lantbruk, 2 barn, hem och sju hästar. Det är bara att börja hugga i.
Om jag har en betungande uppgift framför mig, exempelvis torsdagsstädningen, så gillar jag att tänka enligt följande. "Jag städar inte för att jag måste, utan väljer att städa eftersom jag inte vill ta konsekvenserna av vad som händer om det inte blir städat"
Om morgonen när jag slår upp ögonen är jag allt annat än pigg. Skulle jag känna efter ordentligt skulle jag antagligen känna av min onda rygg, tröttheten, omotivationen osv… Det är då jag väljer att känna mig pigg och att gå upp, och då blir jag fysiskt pigg! Jag tänker inte nedlåta mig att må dåligt för då känner jag mig svag och jag har andra förväntningar på mig själv….
På detta sätt märker jag att jag klarar att välja bort smärta, hunger, olustkänslor… Jag förnekar inte känslorna, jag bara väljer att inte må dåligt av dem eller låta mig hindras av dem. Om jag är hungrig en halvitmme innan maten är klar tänker jag inte nedlåta mig att bli grinig/rastlös/ha ont i magen - jag väljer bort att känna mig så. Kan inte förklara på bättre sätt.
Fler som känner/gör som jag? Handlar det om att klara av att ha självkontroll/bemästra sig själv? Jag tror inte min självkontroll är destruktiv eftersom jag gjort så här hela livet och känner att jag mår bra av det.
Till exempel när jag födde barn så kände jag smärtan men valde att inte vara rädd för den/må dåligt av den/ hindras av den. Jag försökte välja bort att ha ont såsom jag brukar göra, och det gick riktigt bra!
Skriver verkligen inte detta för att visa mig duktig, är intresserad av att diskutera självkontroll.
Visst styr den medvetna tanken massor.
Angående smärta så tänker jag bort den, för jag vill göra så mycket, som smärtan hindrar mej att göra.
Hrmmm, det slutar med att jag knappt kom ur sängen dagen före 1a advent 2009. På em kom jag absolut inte ur soffan = ambulansfärd till akuten (efter det att de tryckt i flera doser stesolid). Är långt ifrån återställd idag. Håller på med nedtrappning av morfin, abstinens, samt övar upp styrka & balans.
#1 Oj, det låter riktigt illa! Jag hoppas du återhämtar dig och mår bättre snart! Jag inser vikten av att inte neglegera kroppens signaler.
#2 Mmmm, det är riktigt illa.
Tack, jag har hittat bättringsvägen…..sakta…tålamod..
Fast det är riktigt intressant det som du skriver. Kul & diskutera 
Jag har avvecklat umgänge med dem som gnäller & orkar inte & vill inte & kan inte du göra…..energitjuvar….burr…
Tänk så mycket roligare & trivsammare livet blir när man hittar det positiva & säker sig dit.
Som Alfons Åbergs farmor sa till Alfons & hans pappa, när de pustade & hade tråkigt. "Det är bra att ni har tråkigt, för då händer det något kul sen."
En kollega till mej skulle städa uteförrådet hemma, en helg. Hur kul är det !? Så de tog med ett par öl & en jägermeister. Så kan man lösa det problemet 
![[Tunridan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0 Intressant och på många sätt värdefullt det du beskriver. Javisst är tankens kraft stor! Samtidigt så tror jag att det behöver finnas en sund balans i allt. Så att det inte blir ett "måste" att välja det ena eller andra.
Det behöver få komma från en själv och förstås naturligt när man själv vill och är redo för det.
Som att du t ex blir irriterad på dina vänner som klagar (för att de inte ser verkligheten ur ditt perspektiv). Varför blir du irriterad, varför väljer du att må så? Kan du inte välja att inte bli irriterad på dem? Om det är ditt val alltså? (Ingen kritik, bara nyfiken här hur du tänker).
Man behöver nog ha nått en viss insikt om olika saker, för att kunna göra det du beskriver på ett så framgångsrikt sätt.
Det är mycket tal om detta med tankens kraft och positivt tänkande, ibland kan det kännas som att det är den nya flugan lite grann och det kan lätt leda till att man tror att man "måste" vara/tänka/känna på ett visst sätt.. Farliga grejer det.
Jag vet att det var ett program på radion en gång, där man fick ringa in till en coach. Det var en kvinna som mådde jättedåligt som fick tala med coachen, men han hörde verkligen inte henne och vad hon sa.
Han kom med redan inlärda påståenden om val och att skriva listor och det ena och andra, men kvinnan var uppenbarligen inte i den positionen där hon ens kunde överväga något sånt.
Så det finns ingen mirakelmedicin för alla. Det måste få vara något som är och sker utifrån var och ens egen upplevelse av livet, för varje upplevelse är unik och alla har sin unika väg att vandra.
För en del innebär det att medvetet kunna skapa med tankens kraft, för andra inte. Vi är på olika platser helt enkelt, personligt som själsligt.
Det var mina tankar om det hela, intressant diskussion i alla fall!
Starta ny diskussion