Detta ordet kan skapa rätt mycket obehag inom oss om vi ständigt har förväntningar.

Vi förväntar oss att alla skall förstå oss, att de tolkar allt som vi säger och menar så som vi tror, att partnern skall gå ut med soporna när det är fullt, att barnen städar och lyssnar, att svärmor skall hålla kontakten, att hunden skall lyssna och göra som DU tänkt, att andra skall räkna ut vad Du vill och inte vill.

Sedan när vi har dessa förväntningar och de inte gör detta som vi tänkt ut eller vill så anser vi att DE är knäppa, jobbiga, fattar ingenting eller rentutsagt säger upp bekantskapen. Hunden skall lämnas tillbaka för det är något fel på den och barnen har något fel på öronen eller har ingen respekt.

Tänk om det är DU som signalerar ut detta som Du ej är medveten om??

Ett konkret exempel: Igår pratade jag med en framgångsrik man och han skulle ut och resa och hade frågat sin kvinna om det var ok att resa iväg en helg. -Ja sa hon det var det.

Efter helgen så kom han hem och hon var sur. Så han frågade vad är det med dig? -Du fattar väl att jag inte vill att du skall åka bort så länge.

Här har inte bara kvinnan ett ansvar för sin kommunikation utan det har även han. Då för sig själv om han gick in i hennes drama eller bemötte henne med lugn och ro. Det kunde han inte så det blev konflikt och han hade naturligtvis INTE förväntat sig att kvinnan skulle reagera så här.  

Mycket intressant vad för del vi har i ett möte och vilka signaler vi sänder ut. Attityden märks i ditt kroppspråk dvs om du reagerar och vilken ton du har.

Vilka förväntningar kan du komma på att du har? Vilka kaos har du skapat när du hade dessa förväntningar?

I vilka situationer har du en laddad reaktion?