Esthibett!

"Hur blir man nöjd?"

Din fråga är stor och kan ses från många olika aspekter, Visst har den med självkänsla och självförtroende att göra.

Det låter som att du har enormt höga krav på dig själv och på din pojkvän,, Det är som om du jagar efter en perfekt tillvaro.

Men vad du än presterar, så är det inte bra nog.

Det finns ingen perfekt tillvaro i den bemärkelsen.

Frågor som du skulle kunna ställa till dig själv är:

Perfekt för vem? Vad har du för föreställning om själva känslan av att vara nöjd?

Var i bottnar detta beteende. Varför är det så viktigt?

Vad är du rädd för?

Kanske behöver du hjälp med att bena ut ditt liv, dina tankar och känslor?

Gitte vår saitvärd har distanskursen  Frigör kraften inom dig, i ett dolt forum här inne. 

Skriv ett pm till henne. Kanske skulle det kunna hjälpa dig.

Du är naturligtvis välkommen med dina tankar och funderingar här också,,,

Lycka till. /Rore

Min första tanke efter att ha läst #0 ; -För vems skull ??

"Mår du bra/är du nöjd" så finns förutsättningen för att de närmaste runt dej mår bra/är nöjda.

Vad är viktigt i livet ??

Trivs du i dessa situationer, som du nämner??

Vad vill du göra istället ??

Stanna upp, när du känner "åh vad fint mitt hem är" njut av känslan. Stressa inte vidare till finare…fint räcker…njuuut !!

Landa i livet…njut av nuet…kom ihåg/lagra den goda känslan av att vara tillfreds/njuta.

Lycka till

Fortsätt gärna skriva i denna tråd under din vardag. Det kan vara skönt att skriva av sig & dela med sig av både positiva & negativa erfarenheter.

Tack för era svar. Många gånger har jag försökt göra det som ni nämner, stanna upp och försöka se det jag har och vara tacksam över allt bra i mitt liv. Men eftersom jag sällan känner mig tillfreds över något blir det alltid så att jag tänker att "jg ska vara glad att jag har den här fina lägneheten" och sen fortsätter bara tankarna och tänka " synd bara att tapeterna är lite slitna/det inte är städat" etc.

Jag är väldigt irreterad ofta mot min sambo. Vi har varit tillsammans i flera år och jag är missnöjd med honom i mycket. Så därför går jag ständigt i funderingar om vi är rätt för varandra eller inte. Jag vill ju inte lämna honom men det är ju jobbigt för oss båda att jag alltid gnäller, tjatar och komenterar. Hur an än anstränger sig, förändrar o förbättrar hittar jag nya saker.

Jag är inte helt nöjd med mitt jobb, och försöker hitta ett nytt, eller en utbildning som jag är intresserad av. Tänker att ett tråkigt och oinspirerande, stressigt jobb kan vara botten till mkt av min irritation. Men som ni vet är det inte så lätt att hitta nya jobb om man helt vil byta branch, och jag hittar en del utbildningar som jag skulle kunna tänka mig men ingen som jag verkligne brinner för.

Jag låter fruktansvärt negativ och tråkig nu och egentligen är jag en ganska glad och social person. Det är bara det att de här "stora" frågorna som är han rätt, vad ska jag göra med mitt liv, gör jag rätt val- alla de frågorna nöter så på mig just nu och hur jag än försöker hitta svaren hos mig själv och verkligen känna efter vad jag vill så vet jag inte. Jag vet verkligen inte vad jag vill.

Jag har hela enda sen jag var liten haft lite prestationsångest och höga krav på mig själv. Det kommer nog delvis från mina föräldrar (som är fantastiska och som jag har en bra relation med, men som alltid har haft svårt att visa och prata om känslor). Beröm är inget jag är bortskämd med och jag har ganska bra självförtroende ibland, men ingen självkänsla. Jag vet att jag behöver jobba på den och jag har läst Mia Törnbloms bok, och har prövat med hennes metod att skriva upp saker varje dag som man tycker man gjort bra och som man är tacksam över. Men jag kan inte säga att det hjälper mig iaf inte tillräckligt mycket. Är det någon som har några fler tips?

Nu blev detta ett jättelångt inlägg, det var inte meningen, men det är så intressant är man kan få respons från folk som oxå har intresset.Tar tacksamt emot fler tips.

Du låter inte negativ i mina öron. Jag uppfattar det som att du  tar ansvar för resten av ditt liv. Du vill mer med ditt liv "just nu". Du vill vill inte fortsätta med det liv du lever nu.

Sen kommer alla frågor…de jobbiga frågorna.

Bryta ett förhållande. Alla som blir drabbade runt detta. Hur reagerar de. Kommer folk att välja "sida". Ekonomi & boende…

Jobbet…byta arbetsplats ?? Byta yrke…plugga ?? Ekonomi….

Kommer jag att klara mej….bo ensam…ekonomi…

Har du diskuterat detta i ditt förhållande, hur du känner det ??

Har du någon utomstående att bolla detta med ??

Styrkekramen till dej //Anneli

Tack för svar. Ja det är precis så jag känner, - jag vill mer med mitt liv just nu. Men jag vet inte vad.

Och så vet jag inte varför. Jag har jobbat på samma ställe i ca 7 år. Och varit ihop med samma kille ungefär lika länge. Kanske är det bara nån slags tristess och isf blir jag arg på mig själv att jag inte kan förstå hur bra jag har det, utan att jag alltid vill ha mer.

Jag har diskuterat detta med min sambo, om han tror att vi är rätt för varandra osv. Han märker ju av mitt humör men vet inte riktigt vad han ska säga mer eftersom det bara är jag som känner såhär. Han är jättenöjd med mig och vill inte att vi ska bryta upp. Dessa tankar är helt och hållet mina egna och han tycker att det är jag som får fundera igenom vad jag egentligen vill. Men det är ju så svårt!

Jag har bollat detta med en nära vän, men hon känner inte min sambo och hör ju bara vad jag säger. Jag törs inte diskutera det med min familj. Jag har en nära relation till dem men jag skäms lite och vill inte att de ska tro att jag är olycklig och att min sambo är "dålig".

Ibland vet jag inte om jag är ihop med rätt person eller ihop för att slippa vara ensam.

#5 Min allra bästa & närmast kompis gick igenom detta iunder hösten.

Våra familjer umgås  ofta & gärna….Barnen har växt upp som "syskon".

Fyyyy vad hon måde dåligt, mitt i alltg skulle hennes tjänst tas bort & omplacering skedde….

Till jul lade sig alla pusselbitar på plats. Nytt "bra" jobb. Stannade kvar i familjen. Nu tar hon mer "egen" tid.( Vad vill jag göra nu?? Då gör jag det) Jaa, tar hänsyn till sina egna behov…mår hon bättre, mår familjen bra.

esthibet, fundera på vad du saknar i livet..  Egen tid, alldeles själv eller i kurs/studieform ?? Behöver du göra något kul hop med din sambo ??

Eller är det en ny parner ??

Kramelikram till dej i dina funderingar…

Ge dej en "deadline"……så du inte stannar i ett ältande. Då mår kroppen sämre…..

Måste säga att det är väldigt skönt att få skriva av mig lite. Går och funderar hela tiden på detta, och det är skönt att få lite kommentarer och synsätt på det hela.

Jag har verkligen tagit det du skrivit till mig och ska försöka tänka på vad det är jag vill och känna efter. Jag tycker bara att det är så svårt. För jag kommer fram till en del grejer, att jag vill mer, men tiden och orken finns inte alltid.Jag kan känna att jag skulle vilja göra med saker, både själv och med min sambo. Umgås mer med folk, gå ut och äta, socialisera i största allmänhet, men så när fredagen kommer (eller ledig tid) så känns det som att det inte räcker till. Man är trött efter veckan och då föredrar jag oftast en kväll hemma.

I veckorna tycker jag tiden bara seglar förbi när jag kommit hem från jobbet, och ibland är det nästan så att jag är rädd att göra för mkt på kvällarna för att tiden går så fort. Det känns som att jag inte hinner ikapp, och aldrig hinner med. Å ena sidan är det enda jag vill att sova efter jobbet, jag är ständigt trött. Å andra sidan vill jag hinna med så mkt.

Ja sedär, nu kom det genast ett nytt prolem som från ingenstans…! :) Men det är lite såhär jag är överlag-allt känns så tilltrasslat och komplicerat.Hur ska jag få mer ork? Det är så tråkigt att känna att det jag ser fram emot mest och det första jag tänker varje morgon är att jag räknar dagarna till nästa sovmorgon. Och det är sånna här småsaker som gör att jag liksom går omkring och blir lite bitter och missnöjd. Hur ska jag bena ut det??

Tack snälla förresten för bra råd och för att ni tagit er tid att ge mig dessa.

Men du….skriv upp vad du gör…

Typ…..

Måndag

kl 6-6.45 dusch+frukost  /vill lukta gott & är hungrig

kl 6.45-7 cykla till jobbet

kl 7 - 16.30 jobb ….osv…'

Gör detta så länge tills du ser var du lägger din tid…

Vill du ha en överkurs -uppgift….fniss jag låtersom en skolfröken känner jag, men jag vet hur pisiigt min kompis mådde…..jaja….överkursen då; skriv bakom klockslaget & aktiviteten VARFÖR du gör detta ….

Gör detta en vecka eller fler…reflektera över vad du är missnöjd med…vad vill/ kan du göra istället ??

Kramen & lycka till //Anneli

Det var en bra idé, Är en riktigt "list-människa" så det passar nog mig perfekt oxå!

Detta ska jag testa, tack snälla du för alla dina tips!

Haha, vad bra då

Eftersom jag vet hur "illa" det var med kompisen så finns jag här med "mitt tänk"….för dej

Jag har varit som du esthibett! För mig var en viktig del att acceptera den situation man befinner sig i just nu. Alltså att säga att -så här är det just nu i mitt liv och det är helt okej.

Det betyder inte att det alltid måste vara så eller att det är ultimat, men det innebär att man kan släppa den där oron för att det kanske borde/skulle kunna vara annorlunda. För just nu i stunden kan det inte vara annat än så som det är. Så att försöka nöja sig med det man har just här och nu har varit oerhört viktigt för mig.

Då lägger man lite distans mellan vardagen och funderingarna.

När man gjort det blir det lättare att se sin situation lite mer utifrån och titta på om man verkligen ska förändra eller om situationen på det stora hela rent av är ganska bra.

Ja, jag önskar att jag kunde släppa det och acceptera min situation och känna att jag faktiskt har det bra.För att sedan kanske senare kunna gå vidare om jag nu behöver det.

Hur gjorde du? Om man tänker tillräckligt mycket på att man visst är glad (trots att hjärnan ibland vill tänka missnöjd) blir man då till slut glad?

Ja dels så gick jag i vanlig hederlig samtalsterapi. Jag mådde nämligen till slut väldigt dåligt av alla tankar men fick enorm hjälp av min terapeut.

Jag fick bland annat rent praktiskt och konkret lära mig att avbryta alla de där tankarna när de kom. I början märkte jag dem inte ens för jag var så van vid att de alltid snurrade så jag satte upp lappar hemma och i datorn osv för att påminna mig. Och i långsam takt blev jag mer och mer medveten om när de kom och kunde bryta dem genom att tänka på annat eller göra något annat. Och med tiden förändrade jag tankemönster och slutade tänka så.

Jag tror även att vi är så påverkade av all media om hur oerhört lyckliga vi ska vara hela tiden. Ingen är ju lycklig jämt och alla relationer stormar och alla arbeten är tråkiga vissa dagar. Men vi får till oss att det inte behöver vara så om vi bara gör rätt. Så kraven på att vi ska välja rätt, tänka rätt och handla rätt är enorma idag.

På något sätt så har vi fått lära oss att hur lyckliga vi är beror på våra egna prestationer. Det tror jag är helt fel, jag tror att lycka handlar om våra tankar och hur vi reagerar på saker.

Man kan göra en liten och ganska enkel sak och det är just att helt sluta tänka på allt man inte har och inte kan och istället fokusera uteslutande på det man har och det man faktiskt kan. Det vänder känslan inuti.

Men man får vara beredd på att det tar tid. Det går inte snabbt att bryta sina mönster men det går om man verkligen vill.

Lycka till!

# 14 Man kan göra en liten och ganska enkel sak och det är just att helt sluta tänka på allt man inte har och inte kan och istället fokusera uteslutande på det man har och det man faktiskt kan. Det vänder känslan inuti.

Detta fungerar bra för mig också.

En annan tanke som brukar få mig att byta fokus när jag fastnar i missnöje är :

Vill jag bli älskad eller vill jag älska?

När jag kan uppleva att mitt hjärta faktiskt helst vill älska, att det är då jag mår som bäst, då släpper alla prestationer och behov att HA utifrån,  och jag ser att jag själv bär på upplevelsen av mig själv och mitt liv.Jag blir då helt nöjd över det jag har och det jag är.Det är tillräckligt liksom.

Å vilka fantastiska råd ni har gett mig nu. Jag har senaste dagarna försökt göra just detta, skjuta ifrån mig dåliga tankar och bestämma mig för att vara glad helt enkelt. Hoppas att detta ska visa på något resultat, och det tror jag. Det känns väldigt skönt att ni är fler som känt som jag o prlvat detta, som säger att det funkar.

Ska jobba på att sluta grubbla så mkt! Tack för hjälp!

Åh, vad duktig du är

Bara att du styr dina tankar medvetet…beröm, beröm

Fortsätt med din medvetenhet !!

Varsågod & njut av dessa

#16 Kanon!

Jag var lite rädd när jag skulle göra så för att om jag slutade vara kritisk så skulle jag förbli i den situationen jag var, oavsett om jag mådde bra av den eller ej. men faktum är att det blir precis tvärtom. Man ser med klarare ögon när inte hela ens energi är upptagen av att grubbla och oroa sig.

Hoppas att du snart märker resultat, för mig märktes det snabbt skillnad.

#16

Jag var lite rädd när jag skulle göra så för att om jag slutade vara kritisk så skulle jag förbli i den situationen jag var, oavsett om jag mådde bra av den eller ej. men faktum är att det blir precis tvärtom. Man ser med klarare ögon när inte hela ens energi är upptagen av att grubbla och oroa sig.

Bra påminnelse! Visst är det så.Den där rädslan fastnar jag fortfarande i ibland…" om jag inte ifrågasätter och kritiserar så kanske jag stannar i nåt som egentligen inte är bra för mig " osv - men man får en helt annan kraft att se vad man behöver  - och även se till att skapa det , utan bitterhet ( pratar om mig själv nu, hehe)

#5 det slår mig bara att du skriver 7 år… visst är det väl Saturnus tidsrunda att vandra ? Då är det MKT vanligt och helt naturligt att man gör dessa stora funderingar.Vill man stanna eller gå vidare osv? Man gör ett bokslut på de sju år som varit och funderar över hur man ska gå vidare.

( Vi hade också en sådan turbulent period i vår relation just efter 7 år och efter måånga långa samtal och mkt känslor så kom vi fram till att vi verkligen älskade varandra och ville fortsätta tillsammans till 100% - och året därpå gifte vi oss .)

Ja jag tror att om man fokuserar mer på sig själv och inte på allt runt omkring en så får man mycket klarare seende.

Jag kan känna att ju mer jag avskärmar mig själv, alltså rent bildligt, ju mindre jag bryr mig om andras åsikter och tankar, ju lättare blir det att höra min egen röst.

Jag har alltid lyssnat på andra alldeles för mycket och i det bruset har min egen röst dränkts alltför många gånger. Så nu skalar jag bort och bruset tystnar och min egen röst blir lättare och lättare att höra

Jag läste en bok för ett tag sen om självbild och självkänsla. I den stod det att man inte ska jämföra sig med andra. Den enda som jag ska jämföra mig med är mig själv, hur var jag för tre år sedan? Vad har förbättrats sedan dess? Vad har jag lärt mig? Vilka nya insikter har jag fått?

Jag insåg där och då, att jag ständigt strävat efter att vara lika bra som alla andra och misslyckande ledde till att jag kände skuld och skam över att jag avvek från mängden.

Jag slutade med det. Jag sparkade "den lilla kritikern" som satt på min axel och kommenterade allt jag gjorde, alla prestationer och hur jag såg ut. Jag tog av offerkoftan och insåg plötsligt att jag har något att verkligen vara nöjd över. Mig själv!

Jag är en unik person och det som gör mig unik är att jag är jag. Jag är en unik individ.

Sen jag "sparkade min inre kritiker" har jag börjat se livet ljusare. Jag som förr inte kunde se mig i spegeln utan att tänka på att jag var ful, ger mig själv mycket komplimanger och jag trivs med min tillvaro.

Kanon!

Jag tror att det är en superviktig sak du skriver! Inga andra är så kritiska mot oss som vi själva är och på det sättet stjälper vi ofta oss själva med.

Så fram för fler utsparkade kritiker!

#22 Ja, vi kan vara alldeles för hårda mot oss själv och när det borde vara tvärt om istället. Vi borde vara snälla mot oss själva och fylla på med massor av kärlek till oss själva.

Jag kan säga att min kritiker försöker att hoppa upp på min axel ibland och börja kommentera igen, men jag för en inre dialog med min kritiker och säger ifrån på skarpen.

motfråga varför måste du vara nöjd…

#24 - Bra fråga!

Jag tycker personligen att det är bra att vara nöjd - och det tycker jag följande ordspråk uttrycker bra: "Rik nog som nöjd är."

Därför att nöjd innebär att man inte behöver känna sig misslyckad.

Det betyder dock inte att man inte har fler och nya mål att sträva mot, men att man är nöjd med det man gjort och åstadkommit i sitt liv så här långt istället för att ångra och gå runt och lägga en massa energi på att saker skulle ha varit annorlunda.

Två frågor:

Misslyckad på vilket sätt?  och Vem avgör om du har misslyckats?

Många gånger tror jag att man som människa kan vara för hård mot sig själv och att det egenligen inte är befogat.

Jag ser det som att om jag kan leva här och nu, så ser jag hur fantastiskt rik jag är egentligen.

#27 Var frågorna till mig? För i så fall har nog meningen med mina tidigare inlägg i tråden fallit bort på något sätt

#27 Ja, det var dig som jag ställde frågorna.Kanske jag inte uppfattade det du har försökt säga i tidigare inlägg  om du har svarat på mina frågor (eller så är jag sinnesförvirrad pga otroligt mycket i skolan just nu )

#29 Ok

Ja alltså det jag försökt säga är på ett ungefär att det är bra att vara nöjd med den man är och det man har. För man mår bättre om man gillar läget istället för att nojja runt om allt man inte kan, inte har, inte gjort osv osv.

Då fick jag motfrågan varför man måste vara nöjd i #24 och så försökte jag svara igen i #26

Jag tror nämligen att man mår bättre om man är nöjd med sig själv och sitt liv, men det betyder inte att man slutar sträva efter att komma vidare i sitt liv. Bara att man ska vara nöjd med det man gjort och den man är.

Blev det klarare nu hur jag tänkte?

#30 Ja, nu förstod jag vad du försökte säga

"Jag tror nämligen att man mår bättre om man är nöjd med sig själv och sitt liv, men det betyder inte att man slutar sträva efter att komma vidare i sitt liv. Bara att man ska vara nöjd med det man gjort och den man är."

Det du skriver i sista meningen om att man ska vara nöjd med det man gjort och den man är, är SÅÅÅ viktig. Det finns många människor som ägnar större delen av sitt liv att älta vad som hände för flera år sen. Och jag känner igen mig för sen jag sparkade min inre kritiker, så kan jag se det goda och bra med det jag har gjort i mitt liv (som att exempelvis börja studera och säga upp mig från mitt fasta jobb) och den individ jag är.

Kloka ord!

#31 Ja det är superviktigt att inte klanka ner på sig själv. Vi gör ju hela tiden vårt bästa! Så att vara snäll mot sig själv och tillåta sig att vara nöjd med den man är tror jag är oerhört viktigt för den fortsatta utvecklingen.

Lycka till med dina studier!

#32 Tack så mycket