Fyndig rubrik och vilken tankeställare jag fick här nu då

Eliminerat eller korrigerat, ja, det är frågan?

Ja, det var en bra rubrik! Tror att du har helt rätt i det du säger. Det "enklaste" är att korrigera, för det kräver inte så mycket för stunden. Men i längden tar det enormt mycket energi och kraft eftersom problemet kvarstår. Det där ska jag fundera vidare på - jag tror att jag mest korrigerar. Aj aj…

Här korrigeras det för fullt fortfarande  ..

En riktig stor fråga. Jag kan hålla med om att vi kan korrigera när de gäller praktiska saker som har med självförtroendet att göra. Övning ger färdighet.

När det gäller det känslomässiga dvs självkänslan och att korrigera detta kommer smärtan komma tillbaks oavsett om vi ej medvetandegjort var den hör hemma. Att få fram orden som t.ex när någon försvinner, eller skilsmässa eller att jag ej blev sedd så behöver vi titta på ordet övergiven eller avvisad var det kommer ifrån. När vi blir kroppsmedvetna så kan vi bli medvetna om den laddade reaktionen som är beteendet och känslan är just rädslan och ordet övergiven, avvisad, ej sedd, ej respekterad m.m.

Höjdrädsla är inte problemet till rädslan utan det är rädsla för att trilla ner. När vi kommunicerar ut orden så kan vi lättare se och uppleva känslan igen. Kanske har händelsen uppstått innan kanske inte men det blir lättare att få tag på vad jag är rädd för.

Jag är rädd för att föreläsa. Är det de rätta orden? Tror ej det utan det är mer rädsla för att jag vill bli bekräftad på det jag vill dela med mig av och att inte få kritik (min barndoms sår). Att alla skall förstå och ta det till sig.

För att gå in i detta behöver vi fråga oss själva olika frågor och vi behöver speglar som kan svara an på detta.

Återigen är detta övning och åter övning istället för att isolera mig och att inte utmana det. Min regel till ett uppvaknande blev så här.

"They don´t care how much you know, until they know how much you care". Om ämnet och publiken.

Då föll tegelstenen sedan gäller övning.

Sedan är min regel att så länge vi växer kommer vi att känna rädsla så det är lika bra att acceptera.

# 4, Gitte dina ord träffar exakt! Rädsla kan ge uttryck för banala saker (höjdrädsla, scenskräck) men det som döljer sig bakom är det viktigaste att förstå, att veta vem man är och varför man reagerar med rädsla. / A

ps. Till alla er på sajten, en underbar "Alla Hjärtans dag" ni betyder oerhört mycket för mig! ds

#5 Det är detta som är transformation om du är redo och det är DU. Så efter kursen är du transformerad.

Ha ha - tyckte rubriken lät alltför teknisk men ni tyckte visst den fungerade också ;-)

Att korrigera, vill jag bara trycka på, är inget fel - det behövs för att lösa den omedelbara effekten av något. Att eliminera orsaken är en mer långsiktig lösning - dvs. att bli medveten om vad den djupast liggande rädslan är för något och att ta bort den! Det är som Gitte säger inte höjdrädslan som är den verkliga rädslan - det är bara symptomet på en djupare rädsla, att falla ner… eller kanske ännu djupare, att förlora kontrollen!

På den djupaste nivån tror jag som Gitte att jag hittar min självkänsla! Där har förnuftet för länge sedan lämnat scenen och intagits av något mycket mer dominerande - rädslan för att inte räcka till, att inte duga som jag är! Om jag inte vågar mig upp på taket… vad händer då? Framför allt inom människorna i min omgivning… (Han klarar inte ens av… han är värdelös… han är rädd och ändå ska han…, vilket kan ge mig bekymmer!).

När det gäller det här med speglar som Gitte skriver om så är vi alla perfekta speglar för varandra - för så fort vi möter en människa blir denne en spegel av vilka vi är! "Han är så modig, vågar prata inför så många människor… och tycker t.o.m. att detta är roligt, det syns ju hur tydligt som helst", eller, "Gud vad jobbigt det är att lyssna på hans malande, entoniga stämma - och här ska jag sitta i över en timma till…". Oavsett vilken publik vi har så är det hur vi tar det som är det viktigaste - det är där lärdomen ligger…

Så oavsett om du korrigerar - löser det omedelbara "problemet" - eller eliminerar orsaken så är bägge viktiga! Att hoppa över korrigeringen är som att göra något helt fel mot en annan människa och inte ens be om förlåtelse - utan lägga allt krut på att inte göra om samma misstag igen (på resten av världen, utom den som fick ta första stöten)! Det är inte alltid det går (människan kan ha lämnat jordelivet eller på annat sätt försvunnit ur ens liv innan man inser problemet)… men bägge sakerna är viktiga tycker jag - framför allt att veta skillnaden…

Kram Ricke

Man kan ju också faktiskt prova att göra ordet rädsla till något oladdat.Något naturligt.Det är ju faktiskt inte hela världen att känna sig rädd, om man provar att fortsätta framåt ändå och se att det går.

Jag tror som Gitte, att så länge man växer kommer nya saker man känner sig rädd för - tills man tagit sig igenom och sett att även detta kunde jag hantera .

Så länge du inte låter rädslan hindra dig, så är det bara en känsla precis som vilken annan.

Att bestämma sig för att man inte FÅR känna sig rädd, att rädsla är oandligt och omedvetet och fel, då kan det uppstå blockeringar i stället….

Jag känner att rädsla tom kan försvinna bara av att erkänna den!

MOD är ju faktiskt att göra saker fast man är lite rädd.

Hurra vad vi är modiga!

Nä, jag tycker inte att det handlar om att korrigera eller eliminera. Jag tycker att det handlar om att utvidga sin trygghetszon. Ju fler situationer jag känner mig bekväm i, desto mindre rädd eller tveksam är jag inför nästa nya situation. Det är som att öva upp en muskel.

Om man ser rädslan som lite saft i botten av ett glas och så fyller man på med mer och mer vatten i form av nya upplevelser, så späder man ut rädslan och omvandlar en alldeles för sötskarp smak till en välsmakande dryck.

Kanske behöver man t.o.m. ha en liten dos rädsla i botten av glaset för att den utspädda drycken ska smaka gott? Om man inte hade någon rädsla alls skulle allting bara smaka vatten?

#9

Kanske behöver man t.o.m. ha en liten dos rädsla i botten av glaset för att den utspädda drycken ska smaka gott? Om man inte hade någon rädsla alls skulle allting bara smaka vatten?

#9, #10 - Vad är det för fel på vatten… Här i vårt torp har vi ett alldeles fantastiskt brunnsvatten…