![[rore]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Rädsla,,,
är inte enbart en dramatisk känsla,,,som jag många gånger trott,,,
Utan den är så finurligt konstruerad att den överförs till oss redan från barndomen. Genom människor som funnits i vår närhet.
Vi behöver inte ens ha haft en dålig uppväxt. För rädslan finns överallt.
Rädsla smittar.
Om vi inte kommer underfund med rädslan, så följer den oss genom hela livet och den hämmar oss. Rädslan gör så att vi omedvetet för över den på våra barn.
Den har liksom bakats in i vår personlighet och döljer sig väl. Vi blir så van vid rädslan att vi tror att det är vårat sanna jag.
Lite tankar så här på lördags morgonen,,,,
Den har bakats in och döljer sig väl. Precis.
Vi identifierar oss med rädslan dvs vi tar ALLT personligt. 
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se
Det är så jag känner det, min rädsla att inte vara till lags finns med mig hela tiden. Måste vara den perfekta för att hålla rädslan i styr. Vill inget annat just nu än bara släppa den….och låta livet gå vidare. I balans med mig själv, svajjar just nu som ett grässtrå i blåsten. Letar efter mitt sanna jag. Var finns hon? / A
Hej Anarvi!
Ditt sanna jag finns där inom dig.
Bakom rädslan.
Uppmärksamma känslan som infinner sig, då du gör något som du tror att andra förväntar sig att du ska göra.
När vi söker bekräftelsen utanför oss själva, i andra människor, så vänder vi oss själva ryggen och vårt sanna jag krymper ihop och försvinner bakom rädslan.
Det är först när vi blir ärliga gentemot oss själva och börjar sätta gränser,, både för oss själva och för andra som vi börjar växa,
Det behöver absolut inte handla om stora beslut, bara börja med det lilla..
Att sakta men säkert utmana dig själv, I den takt som passa just dig.
Kännn dig för, upptäck dina egna tankar och känslor och framför allt, erkänn dem och accepter dem.
P,s
Ett tips
Om du inte redan gör det, så börja skriva dagbok, Om din rädsla och de framsteg du gör.
Lycka till. /rore
Starta ny diskussion