ja den där har jag tänkt på ibland.

The secret talar om att förvänta sig det BÄSTA för då får man det bästa. Men rädslan under kan signalera hälp tänk om

jag blir besviken-tänk om det inte blir som jag önskar….

Hmm det handlar om självförtroende,tillit och massa saker individuellt olika blockeringar.

Vi i sverige vågar inte förvänta oss det bästa inom idrott som

amerikanerna sa en kompis till mig för en kort tid sen. Med tanke

på OS som kommer ganska intressant.

Men så bra för dig att du inte väljer besvikelse längre.

Det blir som det blir i allafall ;-))

Tänk , att inte VÅGA ha en förväntan.

Jag känner att det är självkänslan som är svag, när det inte finns en förväntan. En rädsla med, kanske ?!

Förväntan kan ju vara spännande, kul, samt föda en gemenskap. Sen är det ju skillnad på hur mycket jag tillåter mig "blåsa upp" förväntan. Är den realistisk ?

Köper jag en lott, finns ju en nyfikenhet & spänning på vinst. Jag lägger inte en enorm förväntan på 10 miljoner,sen blir arg & besviken & deprimerad resten av veckan för en nitlott.

För mej är förväntan en dal av min livskvalite .

"Idag är en ny dag med nya möjligheter "

När förventningar är höga (och det är mycket viktigt till personen) - det skapar en massa energi som stör ballans. Darför ballans blir återställd och människa offtast får precis det mutsattsa till sina förventningar… När man har såna förventningar - man tvekar, man inte är säkert att skall få det önskade. Om man "går" till mål lika emotionellt laddat och med likt självklarhet som till egen brevlådan efter sin dagliga tidning - man får det utan minsta undantag och tvekan….

mer infon hur det funkar och hur vi ofta använder fel tractions lagen på www.zelands.com

Det beror väl mkt på hur man hanterar situationen om förväntningen uteblir.Är man flexibel och kan släppa det direkt, så är ju ingen skada skedd.Problemet är om man bygger upp förväntningar och sedan blir väldigt besviken om de inte inträffar, då bygger man sig ett slags fängelse där man inte kan uppskatta livet, så som det ter sig.

Det kan låta negativt att säga att man inte har några förväntningar, som om man " givit upp", men det behöver inte betyda det.Det kan vara att man helt enkelt är öppen för allt som kan hända, utan att göra sig en bild av HUR det ska vara.Har man förmågan att ta till sig det som möter en på bästa sätt så finns ju inte ens någon anledning att HA förväntningar, eller hur?.

Förväntningar är inte bra att ha

om jag förväntar mig att pappa ska bekräfta mig och sen gör han inte

det så slipper jag besvikelsen

därför förvänta dig inget

Vad vore livet utan förväntningar, förhoppningar och drömmar.

Inte mycket!

Vad vore livet utan besvikelser och nederlag.

Sånt behövs ochså för att göra oss medvetna om livets litenhet.

Ett liv utan förväntningar,,

Är för mig ett liv,, utan mig själv.

Där har jag valt att inte stanna kvar. Jag har drömmar, som jag vill uppfylla,, och jag har förväntningar på mig själv.

Att våndas och kämpa för att få bekräftelse av andra,, och hela tiden bli besviken,, Nä, vill inte.

Jag kan inte tvinga mig på andra människor och få dem att ge bekräftelse till mig.

Jag måste förstå min egna litenhet & storslagenhet och finna styrkan i att våga växa utan mina föräldrars/ eller andra människors tillstånd.

Vi har alla det valet…

Jag tänker som så..att jag alltid har förväntningar …

Besvikelser…är det då så eller väljer man…

det är spännande att filosofera kring detta ….för om man tittar på varje gång man blir besviken…. - så är det just för att man har haft förväntningar!

Kan man se det så, så kan man också se att man själv har ansvar för sina egna besvikelser, för man skapar dem själv….

" Ingen annan kan göra dig besviken, om du inte själv tillåter det" läste jag en gång i en bok.Stora ord.

Jag menar därmed inte att man inte ska ha förväntningar…utan kärnan ligger hur man BEMÖTER  förväntningar som  inte blir uppfyllda…det är där valet ligger, och förmågan att växa och lära sig.

Förväntningar det finns alltid att fundera över det,jag har alltid haft förväntningar på livet och på alla människor som korsat min väg i mitt liv att få uppleva och känna har varit starkare änn att inte göra det.

Besvikelsen känns ibland som om det har med tiden att göra..som om ju längre vi lever destå mindre besvikna blir vi..besvikelsen har inte samma tyngd eller verkan längre…som året innan…om någon pratar illa om en, eller ser en som någon som man inte Är..så är det då endast deras egna tankar om någon som dom inte känner..besvikelsen av det, mattas av den har iallafall för mig inte samma verkan längre…inte alls viktig längre…Förväntningarna och att få uppleva är det som är viktigt…nu..