Och det var jättebra tankar Rore! Tack för dem och du har så rätt i det du säger…
Jag kom av någon anledning att tänka på när jag jobbade som journalist på en lokaltidning.
Där fick jag lära mig att det inte ansågs "bra journalistik" att använda det generella ordet "man" i en artikel eller reportage.

Man (haha) skulle skriva mer "direkt", att använda "man" var lite av en "cop-out" som man säger på engelska.

#1

Hej Tunridan! Kul att se dig

Men visst höjer det medvetande nivån en aning. När "man" *s* börjar vara mer i jag formen än i "man" formen.

(Hur lät det där nu då?)

Jag var en "man" sägare under många år och insåg då inte den stora skillnaden. I sättet som jag uttryckte mig på….

Vilket jag i dag kan tycka käns konstigt att tänka på.

Du har mycket rätt! Har en person som säger använder ordet man

väldigt mycket (han är manlig hmm ursäkta ordvitsen)

Minns att jag ifrågasatte hans ordval av man nån gång men då

svara han nåt surt minns ej vad.

sköt om sig!!

Absolut tänkvärt !!

Vid diskussioner där motparten/erna försöker övertala mej, så är/blir det intressant när jag trycker på ; -Att detta är vad JAG tycker/MIN erfarenhet.

Det är ofta brist på respekt på, att vi som samtalar tycker olika, samt acceptera det (olik-tyckandet).

Hos en del "ramlar poletten ner", när jag understryker detta. Då blir det oftast underbara diskussioner. ( som föder goa stunder)

MAN kan diskutera, fastän MAN tycker olika. Handlar om respekt & hänsyn. En härlig känsla att få del av andras tycken & erfarenheter !!

Hänger ni med i mitt tänk ?? Inte världens lättaste att skirva "mina tankar"….men lärorikt & en erfarenhet

Jag förstår precis vad du menar branneli och jag håller med dig i detta.

Just det rore!

Eftersom jag för det mesta säger jag så har det blivit en vana för mig att lyssna på alla som säger man - och det är många som "döljer sig" bakom detta ord!

Jag skulle kunna gå så långt att säga att DU som säger "jag" istället för "man" är v'ldigt framgångsrik som person - stämmer inte det på er alla jag-are…

Kram, Rickard Lejonhjärta (med man)

Du har så rätt Rickard Lejonhjärta! (utan man)

Jag minns i början utav min personliga utveckling. Hur rädd jag blev när den insikten slog ner inom mig.

För mig handlade det mycket om ansvaret som jag hade/har inför mig själv. Just återtagandet av detta, skrämde mig till millibäng.

Dessutom kände jag mig dum inför mig själv.

Men varje litet steg tog mig vidare och i dags läget. När jag hör andra prata i "man" form, så framträder det så tydligt inom mig.

Och i dessa stunder så kan jag riktigt höra mig själv inne i huvudet.

Ah ha! Du befinner dig där. Då kan även förståelsen för andra människor infinna sig… istället för känslan av frustration/irritation.

" Man " Är ett Avståndstagandet som vi människor använder oss utav. Utan att kanske förstå det. Tänker jag

Jag tror faktiskt att de flesta är omedvetena om sitt "man", medans vissa medvetet döljer sig bakom detta ord och skäms varje gång som detta händer.

"Döljarna", mår sämre för varje gång detta händer, till slut tror jag att de flesta kommer ut ur "garderoben".

Rackarns intressant diskussionsämne. OCH en utmaning att genom skrift nå ut/fram med sitt eget tyckande.

Tolkning är ju individuellt, utefter erfarenhet & kunskap.

Det här är jätteviktiga små ord, för visst gör det skillnad i ens person när VI () säger "jag" i stället för "man" 

 - och det kan vara härligt uppväckande att iakkta när jag får lust att säga "man" i stället för "jag"  - ofta när jag inte riktigt tagit personlig ställning, kan jag inse…så då får jag fundera ett tag och återkomma .