Ps: Har nu, efter att jag skrivit mitt inlägg, hittat en jättefin artikel
här om just detta. Ser att det bl a har tagits upp just fibromyalgi.
Det ska intressant att få läsa !

Men vill gärna har kvar frågan ändå hur ni ser på detta ??

Ja själv så tror jag att oarbetade trauman och rädslor sen barndomen kan sätta sig som kronisk värk i kroppen om vi inte plockar fram det som ligger bakom..

Kropp och själ hör ju ihop det går inte att skilja dom åt, det är en helhetssyn som vi bör ta till oss.

Kram

Jo, nog tror jag att oberarbetade känslor och trauman i våra unga år

(i våra liv överhuvudtaget) kan sätta sig som värk i kroppen.

Jag tror att vi måste komma underfund med att leva efter att:

Tanke, Känsla och Handling De hör ihop. 

Om de inte existerar i samklang med varandra  inom oss, så uppstår splittring och blockeringar,, förr eller senare innom oss,

 som sen visar sig som värk eller andra obehagligheter inom oss.

Visst är att det så att obearbetade trauman och känslor som man bär på inom sig visar sig på något sätt i kroppspråket. Jag känner själv av signalerna när det inte står rätt till.

Tidigare så trodde jag att det berodde på att det var ryggsmärtor som jag bar på i flera omgångar men vet idag att det var/är obearbetade känslor som visar sig.

Det är oerhört viktigt att man är lyhörd på kroppspråket för kropp och själ är ju ett.

Bra fråga och välkommen hit bluemary.

När jag pratar om sjukdomar som kroppen visar till skeptikerna så går deras ego igång. De blir arga för att de TROR på att det inte hör ihop och då speciellt inte med svåra sjukdomar.

Detta trodde jag inte på innan men jag ser idag varför vi har fått en kropp och hur de visar oss signalerna om att HALLÅ DÄR, nu behöver du titta inåt och lyssna på själen. Allt sker omedvetet.

Jag har arbetat med seniorer som suttit i koncentrationsläger och alla har sjukdomar och det är inte bara en utan en hel massa olika.

Intuitivt så ser jag sambanden när jag arbetar med mina klienter och när vi når orsaken så börjar det att bubbla och energierna flödar fritt. Då släpper också en del av smärtan sakta men säkert.

Så jag tror defintivt på att själ och kropp hör ihop.

Vår kropp är en gåva som säger till oss när vi behöver lyssna inåt på vad vår själ skriker om. Ta hand om det inre barnet för det pockar på uppmärksamhet är också en symbolisk bild.

Som Du skriver bluemary om rädslor och spänningar. Precis detta gör att kroppen blockerar energiflödet när vi går rädslans väg.

När jag har en grupp så brukar jag ta ett exempel för att känna känslan och de får hålla hårt i en penna. De spänner handen så hårt att det börjar göra ont och detta blir en vana.

När de sedan släpper pennan så förstår de också att det är den enda vägen till att gå kärlekens väg, att släppa taget och medvetandegöra vårt förflutna. 

 Tack för alla inlägg ni skriver här och jag är tacksam för att ni delar med er och vill hjälpa.