decemberkänslor
Jag märker att jag svänger rejält dessa decemberdagar, ena minuten känns allt mysigt med advent och mys och stundande lussebakning…för att i nästa stund bli vemodig över längtan efter en släktgemenskap som jag inte har…
Dessa svängningar upprepar sig just kring juletider för mig ….att själv skapa sina traditioner och glädjeämnen, men samtidigt alla känslomässiga funderingar främst kring relationer,släkt, gemenskap/ensamhet osv.
Jag tror själv att det är en slags rotlöshetskänsla som inte riktigt läkt ( är skilsmässobarn med många krångliga jular bakom mig, så tiden förknippas snarare med längtan och sorg än gemenskap…) som blommar upp extra inför julen, som ju handlar så mkt om umgänge…
Jag vet att jag är långt ifrån ensam om dessa julkänslor, men det är ändå lätt att känna utanförsskap när så många talar om alla ställen de ska åka till, sonens kompisar pratar förväntansfullt om att de ska resa till de jämngamla kusinerna över lovet osv.Vi har liksom inget sånt…
Att göra julen " till sin egen" är en process som gås igenom varje år för mig…att se till det man har i stället för det man saknar.Men jag kommer någonstans inte ifrån sorgen som väller över mig…kanske den också behöver få finnas? …
Hur känner ni andra såhär i juletider?Fler som får extra mkt tankar kring familjerelationer då?
Kramar till er alla
![[rore]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej Szirius!
Känner mig väl hemma i det du skriver,,, Att göra julen till min,, ojojoj,, det är svårt,, fortfarande,,för mig,, efter alla dessa år,,
Julen gör kanske inte lika ont längre,, men visst skaver den på ömma ställen,, tankar väcks som berör känslorna,,
Lite utav barndomens utanförskap,, gör sig påmind.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag är glädjande nog lyckligt lottad när det gäller många positiva jular i familjen - men visst finns det många jular som inte var så trevliga, med festande föräldrar och ångest över att det alltid var i sista minuten allt skulle städas innan släkten kom på besök…
Sen har jag haft tur att få nya traditioner med vänner - och numera min sambos familjeträffar :-)
Det jag egentligen sörjer mest i år när det gäller julen/nyåret är att jag har så få dagar som jag kan vara ledig - jag brukar behöva minst 2 veckors ledighet för att ladda batterierna och få ny inspiration till allt som vårterminen ska föra med sig… Men det är lyxproblem i jämförelse med att känna denna ensamhet som drabbar många…
Här kommer en vacker julsång som jag älskar att lyssna på varje jul, speciellt när den sjungs av en mångröstad kör - jul, jul, strålande jul.
Kram Rickard
#0 Det är ok att tänka så för du är ju medveten om att du kan ha fokus på vad du har istället för vad du inte har.
Det som är så bra med att skriva av sig är att vi får egna svar i våra trådar om vi kan se det.
Att acceptera att dessa tankar som föder dina känslor finns är som du säger en process.
Jag kommer fira med min son, Mamma syrran och hennes dotter. Fler blir vi inte och de andra har vi redan träffat.
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se
Jag känner igen mig i din text
Idag har jag kommit stort steg närmare mig själv, är starkare i mig själv mer etc det har hjälpt mig att bli mer trygg..
Som du skriver det är klar tankarna kommer upp alla andra har det si och så men så kan man nog tänka om allting tror jag..
Jag försöker ta det för vad det är, jag får fixa min jul med det som erbjuds måde det jag själv gör och det som erbjuds mig hehe e lite lat i år med julpynt etc…men då får de väl vara så med tänker jag
men det är klart ibland kommer tankarna på den lyckliga släkten familjen men jag tror nog med att det varierar och kan bli en illusion med ibland…
Man får se till det man har. Egentligen varför inte träffas ett gäng om man har fina vänner och ha lite sällskap o så om man inte gillar att vara ensam?
Kram
Starta ny diskussion