Kärleken kommer INTE att förgöra dig!

Det låter som att du behöver plocka fram ditt eget värde efter att ha byggt upp ett liv kring din relation.

Vad tyckte du var roligt innan ditt förhållande? Vem var Norrbysa då?

Sedan kan jag varmt rekommendera prova-på-coaching med Gitte, du har tråden klistrad längst upp på inläggen.

Sköt om dig så länge och försök se singellivet som en möjlighet att göra de saker du valde bort som en partner.

Det försvinner inte av sig själv, du måste jobba igång det själv…

Hej Norrbysa

Ååå så jag känner igen mig själv… KRAM

Det gör så jävla ont att ha misslyckats. Att ha haft fel. Att det jag trodde på och kämpade för var en lögn…

Det jag gjorde var att skriva brev. Massor med brev. Som jag aldrig postade. Det blev väldigt många Varför…

Och jag grät och grät och grät…

Till slut kunde jag ta till mig dessa ord: Du gjorde ditt bästa. Hur skulle någon kunna kräva mer. Inte ens du kan av dig själv kräva mer. Det finns inget bättre än det bästa!

Och då kunde jag förlåta mig själv. Förlåta att jag hade misslyckats.

Vet du vad som hände… Det jag hade kallat för att misslyckas blev en gåva. Gåvan att lära sig. Jag skrattade högt. Hoppade och dansade av glädje. Hur underbart det är att misslyckas!

Önskar dig massor med mod… /Pirjo

#3 SÅ fint och bra skrivet Pirjo.

#3 åh vad fin skrivet. Kunde ha varit skrivet av mig själv faktiskt. Jag skrev oxå en massa brev som jag aldrig postade, det kändes bra då jag kunde skriva precis vad jag tyckte o tänkte. Det var skönt. Nu kan jag skratta åt det och tänka att jag lärde ju mig faktiskt något av det!

#0 Sköt om dig, Norrbysa!

# 4 & 5 Tack. Kram

Bra ord av allihop…

men… känns som ingenting kan hjälpa… Var hemma från jobbet i två dagar nu pga. ångest..

Det är nog dags att prata med någon proffessionell.

#7 Varför låter du någonting skada dig egentligen? Man är ju precis så stark som man vill vara…

önskar jag kunde förlåta mig själv…

har legat hemma och gråtit så många dagar nu…

jag förstör mitt liv…

Läste någonstans;

"Det gäller att övergå från att älska någon annan så mycket att det gör ont, till att älska sig själv tillräckligt för att göra slut på smärtan"

Lättare sagt än gjort, dock.
Håller tummarna för att du ska sova ordentligt inatt, och sen vakna upp och må lite bättre!

Kram

"Det gäller att övergå från att älska någon annan så mycket att det gör ont, till att älska sig själv tillräckligt för att göra slut på smärtan"

klockrent!

Norrbysa… hej   Låt sorgen ha sin tid.

Var snäll mot dig själv. Var din bästa vän och ge dig själv en kram. Ta dig själv i handen och vet att allt blir bra.

Du förstör inte ditt liv! Det är dumt att ens tänka så. Eller hur?

Kram, Pirjo

Pratade aldrig med någon om detta utan lät det gro inom mig. På något sätt ville jag inte släppa taget om sorgen. Det var ju det sista jag hade kvar utav honom.

Jag mår fortfarande inte bra. Jag förstör mitt liv på grund av mina deppiga tankar om hur misslyckad jag är som förlorade en så bra kille.

Nu har det snart gått 2 år och ingeting har förändrats förutom att jag håller på att misslyckas med min utbildning…

#13

Norrbysa!

Det är smärtsamt att förlora någon och det är smärtsamt att släpppa taget….

 Det är ett val du behöver göra,,Att släppa taget,, för att komma vidare.

Vi kan bada i självömkan och slå ner på oss själva,,, så länge vi vill göra det.

Men ingenting kommer att kännas bättre utav det.

Du skriver att du inte vill släppa sorgen,, för det är det enda du har kvar av honom.

Kan det vara så att i hans sällskap så hjälpte han dig att ta tillvara på dina possitiva sidor, du såg dem och du använde dem och du mådde bra.

Du har dessa sidor kvar inom dig. Du ser det bara inte.

Kanske vill du inte se dem,, vad vet jag?

Ibland kan vetskapen om det egna ansvaret gentemot sig själv kännas skrämmande. 

Du skriver att du håller på att misslyckas med din utbildning,, jag kan inte låta bli att undra över varför du straffar dig själv på det här viset?

Ingen annan kan axla ansvaret som vi har gentemot oss själva.

Det valet är helt och hållet vårt eget.

Har du någonsin tänkt på att den enda människan vi aldrig kan komma ifrån,,,

Är oss själva,,,, Ett livslångt åtagande,,, därför är det viktigt att finna sin inre styrka och våga sig ut på de okända stigarna här i livet.

Att omvandla motgångarna här i livet till viktiga lärdomar som tar oss vidare….

Helt enkelt våga leva!

Önskar dig all lycka på din väg.

Tack för dina ord. Mina tankebanor är precis inne på samma spår. Men det är som om jag består av 2 personer. En som bara vill ligga hemma under täcket och gråta bort hela mitt liv. Den andra försöker se framåt, vill släppa taget, försöker desperat att lyfta upp sig själv och den andra ur misären.

"Ibland kan vetskapen om det egna ansvaret gentemot sig själv kännas skrämmande." Verkligen!

Jag tror att jag är rädd för att försöka. Rädd för attl lyckas och gå vidare utan honom och oxå rädd för att misslyckas.

Jag ska flytta snart och är livrädd för att packa. Jag kommer stöta på alla små presenter och minnen och jag kommer behöva ta beslutet om jag ska slänga den där torkade rosen han gav till mig när vi blev tillsammans eller inte.

*ryser*