Tidigare i mitt liv bar jag på en längtan djupt inom mig, den gjorde ont.

Den skavde.

Sen gjorde den mig arg och frustrerad,

någonting jag inte ville kännas vid.

Nu känns den lockande och befriande.

Idag får den mig att känna mig levande.

LEVA!

Det första som kommer till mig då jag hela mitt liv tills nu enbart funnits till för att vara andra till lags och PRESTERA.

Kursen här på personlig utveckling har vänt det och jag har en stark längtan nu att LEVA och ej PRESTERA.

Härlig och stort grattis till dig.

För det är den bästa pressenten Vi någonsin kan få eller ge oss själva, att våga söka och finna sig själv.

Våga vara

Roligt att höra att kursen på Personlig utveckling har hjälpt dig. Stor kram

Att bryta sina invanda tankemönster.

och börja leva på nytt,ta vara på livet.

Längtan att kunna förstå att varje dag i livet

är en gåva.

Hej :-)

Längtan… efter mer… att bli hel… kärlek… att leva… är själva hindret. Och ändå nödvändigt.

Jag sitter här och frågar mig själv: Vad längtar jag efter som en människa? Svaret är: Ingenting. Jag har allt jag behöver.

Ändå längtar jag… efter att bli mindre och mindre… tills jag försvinner helt… Att vara det jag är till 100%…

Flummigt? Sorry! Hade bara lust att vara ärlig och skriva det

Kram, Pirjo

Hej Pirjo!

Jag har liknande känsla som dig vad det gäller längtan.

Längtan efter vad? Jag försöker leva i nuet och leva i stunden och där är allt bra som det är.

Handlar det kanske om att finna ro i sitt inre?Längtar jag efter en bättre värld att leva i så måste jag trots allt börja med mig själv.

Att känna lugnet i mig själv stillar i så fall min längtan till något annat.Det beror också på vad man menar med längtan?Är det samma som att vänta på något trevligt man har framför sig så kan jag ju längta till det.

Detta är mina små funderingar………….

Kram Indiania

#5 hmm  det du skriver… att längtan är själva hindret…

Så känner nog jag lite…

Jag tänker att längtan är ett slags uttryck för känsla av brist.Och den känslan är en illusion.Om man inser att allt redan finns, så finns det inget att längta efter….

haha, kanske också flummigt?

Hej Indiania och szirius

Jag lever i nuet. Mina tankar är väldigt sällan i det förflutna eller i framtiden. Det har bara blivit så. Jag är i kontakt med mig själv och känner den inre friden 99% av tiden. Jag har ett underbart liv. Bra ekonomi. Jobb jag trivs med. Vackert hem. Fina barn. Och en kärleksrelation så fantastisk att det inte ens går att drömma om. Mitt liv är en saga som blivit sann.

Så… Längtan efter VAD?

Det är just det som inte går att veta. Det är ett steg till tomhet. Fritt fall utan fallskärm.

Om man inser att allt redan finns, så finns det inget att längta efter….

Ja. Men inser på vilken "nivå"? För mig räcker det liksom inte att VETA. Och i så fall skulle min längtan handla om en direkt upplevelse. 24/7 - inte bara då och då

Adyashanti säger det så här:

"It is one thing to touch a flame and know it is hot, but quite another to jump into that flame and be consumed by it."

Vansinnigt att längta till det där!!!       Men… what to do… det är som det är

Kramar, Pirjo

Längtan…

En känsla inom mig som vill nått annat men jag vet inte vad.

#9

Kan det vara en längtan efter dig själv?

Att våga vara den du innerst inne Är?

#10

Jo så kan det nog vara.