Jag tycker att båda sätten är bra, det beror ju på vad det är man själv behöver, just nu. Vi befinner oss ju alla på olika platser i livet och i vår personliga utveckling, så det som funkar för en person kanske inte funkar för en annan.

Därför är det så viktigt att aldrig jämföra sig med någon annan eller tro att det finns något man måste leva upp till; en modell som ska passa alla liksom. Livet funkar ju inte så.

Jag anser att man ska göra det som man själv känner sig dragen till och inte för att någon annan har sagt det. Använda sin intuition mer.
Bort med måsten och borden.

Så om du känner att det gör dig gott att skriva av dig ibland, så är  ju allt väl. Om inte du mår bra av det, så kanske det finns ett annat sätt. Man får helt enkelt börja där man befinner sig, var annars ska man börja? Och sen testa sig fram till det som fungerar för en själv.

Sen tänkte jag på detta med att skriva av sig alla jobbiga tankar och känslor.
Dels kan man ju göra det på ett vanligt papper och när man skrivit av sig så slänger man det. Då blir det en ventil i stunden som gör att man kan släppa taget och gå vidare så att man inte håller fast vid en massa. Just därför som man också slänger papperet, eller bränner upp det. Det blir som en reningsprocess, man släpper det man inte längre behöver eller vill ha.

Andra alternativet kan ju vara att man har en dagbok som man skriver ner alla sina tankar och känslor i och den kan man använda för att se hur man själv tänker, upptäcka mönster och lära sig något om sig själv. Men det är ju en annan sak.

Finns mängder med sätt alltså, var det jag ville säga.

Hej Parsley!

Jag ville bara komma in i tråden och tala om att jag läst.

Det käns som de goda råden har du fått redan av Tunridan.

Lycka till.

Jag bloggar sen flera år tillbaka,försöker att tänka positivt och bra saker om mig själv. Jag har dock märkt att jag har svårare för att vara negativ mot mig själv nu för tiden. Försöker ibland, men raderar ut det snabbt och tänker att jag är bra som jag är. Jag är stark och vacker i mig själv. Jag är den jag är helt enkelt.

För mig är dagboken/bloggandet en ventil för att lufta mina tankar och ibland har jag inget att skriva om då skriver jag inte heller, men ibland känner jag att jag måste få sätta mina tankar på pränt. Det är ofta små vardagliga saker som jag funderar över. Något som har hänt eller bara måste få ur mig för det ligger och gnager.

Bloggandet är ett sätt för mig att få perspektiv på saker och ting. Att sätta det på pränt, innebär att jag för stunden kan lämna det bakom mig, men ändå kunna gå tillbaka och läsa igen och fundera vidare. Allt eftersom tiden går så får man ju också perspektiv på tillvaron och ser problemen/tankarna/funderingarna på ett annat sätt.

hej..jag har också tänkt på det där om att fastna i ett destruktivt läge genom att skriva dagbok. kanske beror på vilken fas man befinner sig i..ibland är ju allt svart o trist…och om man då bara vill skriva om det så kanske man inte når några andra mer upplyftande insikter. Men kanske är det så att det är bra att saker kommer ut oavsett form. Jag pratar sällan om vad som händer inom mig, jag har en glad sida utåt, men inuti däljer sig miljontals tankar. Och jag har märkt att genom att skriva ut allt som surrar runt i min hjärna, får jag också perspektiv på det. Ibland kan man ju tänka saker som man låter ta över hjärnan men aldrig ifrågasätta, för det blir en så självklar vana. Har man ingen att prata med om detta och dessutom tycker det är svårt att uttrycka sig muntligt, tycker jag det är ett annat bra sätt för sig själv att få komma ut. Som du siddelina skrev..med ventil.. på nåt sätt måste man nog få uttrycka sig…annars växer bara massa känslor inom sig. Så fungerar det för mig i alla fall. Genom att faktiskt se saker på pränt framför sig, kan man förstå vad som egentligen försiggår inom en. DEt blir lättare för mig att komma i kontakt med mig själv genom att skriva ner dessa känslor, utan att de bara flyr förbi och sätter sig som en osedd tanke som sedan i ren ilska blir som en tumör i magen min. Men vi har olika ventiler antar jag…Välj din väg.

Även om man skriver om negativa saker så innebär själva processen med att formulera sig i ord att man får viss kontroll. Att formulera det man känner kan ibland fungera som rena magin. Jag tror inte att man ska vara rädd för att skriva negativa saker i sin dagbok, under förutsättning att man inte just fastnar i det negativa.

Under mina sämsta perioder i livet har jag skrivit massor och inte varit rädd för att djupdyka ner i det allra värsta, tyngsta - allt enligt en hemmagjord idé om att man måste ner i den verkliga botten för att det ska kunna vända. Men, jag har nog aldrig haft diagnosen deprimerad. Det kan vara så att människor som är på väg ner i en riktig depression inte kan göra så här.

Skrivande kan absolut ha en god terapeutisk verkan.Att våga dyka, erkänna, häva ur sig - och sen läsa det när man är på lite annat humör, så kan man lära sig oerhört mkt om sig själv.

Det enda bestående är att allt är föränderligt…det vi behöver öva på är att lära känna våra egna energisvängningar.Hitta nyanserna - och skriva ner dem!Har man den inställningen så kan man inte fastna i negativitet, snarare kommer man ur den…

Jag tror att skrivandet har varit mitt bästa verktyg genom svåra tider.Att göra det på ett konstruktivt sätt vill säga,att läsa det jag skrivit och leta efter stunder då jag mått bättre, då jag uttryckt mig annorlunda, då jag haft tillit.Och att sedan försöka skapa dessa situationer oftare.

Att ha intentionen att vilja bryta min negativitet, men utan press, bara med vakenhet och insikt.Att bredda perspektiven.Undersöka om det finns andra sätt att se på denna situation.

Det är en slags iakktagelsegrej…forskning egentligen.Man hittar sina mönster."När jag umgåtts med de personerna känner jag mig låg och lättstörd.När jag varit i naturen känner jag mig upplyft och fri.Alltså väljer jag natur före dåligt umgänge.När jag ältar en hel em att mannen aldrig hjälper till i trädgården vill jag till slut skilja mig av ilska.När jag tänker på allt han betyder för mig och att han är min bästa vän, som visserligen har sina lata sidor, så vill jag krama honom i evigheter.Alltså väljer jag att tycka om min man i stället för att vara arg på honom." osv.

Sedan tror jag också på det #4 skriver, det är bättre att det får komma ut, oavsett form, än att det kapslar in sig som en omedveten sak i kropp och själ och gör oss sjuka.Är man riktigt riktigt arg eller ledsen eller livrädd för något så att man inte alls förmår sig att hitta nåt bra i det, så kan man skriva ner det och sen elda upp det.Som en ceremoni att man nu släppt det.

Man kan ju skriva dagbok på lite olika sätt.  om det kanns negativt att bara skriva på det sättet man skriver så kan man ju testa och skriva på andra sätt. tex ha en posetiv peppande dagbok ,och en deppig och arg dagbok.

Dagbok eller skriva av mig-bok har jag användt mig av till och från i många år nu. Blivit inspirerad av många olika personers sätt att skriva, Mia Törnblom bla.
Från att slaviskt följt alla andras sätt att skriva har jag övergott till att skriva på ett alldeles personligt vis som ger mig det jag behöver. Skriver både negativt och positivt allt efter vad jag behöver för stunden. Nu mera sparar jag aldrig det jag skriver utan kastar det omgående. Det ger mig en trygghet att våga skriva precis vad jag vill. Har också skippat stor bokstav och skiljetecken. Struntar fullständigt i om jag stavar eller skriver grammatiskt fel. Befriande att bara skriva på, låta det som kommer komma utan att tänka på "svenskalärarens" alla röda understrykningar och bockar i kanten. Var inte helt lätt att programmer om mig i detta.

Ofta när jag skriver börjar det med att jag skriver allt gnäll och ynk, efterhand som jag skriver bort allt elände blir skrivet positivar och mera peppande. Jag kan se bättre vad som är bra och dåligt hitta lösningar problem osv.

Under en period skrev jag mer eller mindre varje dag, i flera timmar vissa dagar. Skrev alla tankar som dök upp, huller om buller. Detta var mitt sätt att överleva allt jobbigt som var i mitt liv just då.

En grej jag kom på när jag skrev en dag och som jag försöker hålla mej till är att skriva utan osäkra ord och att undvika ordet inte. Med osäkra ord menar jag kanske, skulle, borde osv. Har också bannlyst ordet "man", ex istället för att skriva "Man borde gå ut" så skriver jag "Jag borde gå ut." Det blir skillnad eller hur?

Kanske är det syftet med skrivandet som är viktigt inte om jag skriver positivt eller negativt?