Rore, jag läser och lyssnar och du är en sån vis själ. Tack för att du delar med dig så öppet, jag tror att många som läser detta kan finna detsamma i sig själva. Dina ord läker.

Starkt inlägg rore!

Du säger att du under åren har arbetat med dina känslor - visst är det sant, men i ännu högre grad har du arbetat med dina tankar :-)

Att komma till den insikten som du har gjort, att dina föräldrar gjorde så gott de kunde, är STORT! Först när den tanken får gro (likt fröet av en blommande växt) sätter din utveckling fart - och dina känslor följer med på tåget mot det mål som du har stakat upp… kanske till att kunna släppa taget om det förflutna…

Jag håller fullständigt med dig i att äkta förlåtelse inte kan forceras - den måste få växa fram som du säger, för det är genom insikterna av det här slaget som förlåtelsen brukar växa fram… i varje fall hos mig…

Kram Rickard

Vilken insikt !!

Både i dina erfarenheter, vad det gäller beteende & känslor.

Kunna se bristen hos de som fanns hos dej i din uppväxt, samt ha förståelsen över deras handling !!

 Du är en stark & klok person !! Samt modig som delar med dig av dina erfarenheter.

Tack

Vet inte riktigt vad jag ska skriva tillbaka till er.

Mer än tack för att ni läser och bidrar till mitt växande

Kram Rore

Förlåtelse är viktigt och det kommer när vi accepterar vårt förflutna.

När vi accepterar oss själva precis som vi är kan vi också acceptera andra precis som de är.

Vi utstrålar detta och det syns, känns och märks.

Grattis rore….

#0

Att fostras utav trasiga vuxna gör ont. Men vem är jag att anklaga/dömma dem för det onda de givit mig?

De var ju själva så trasiga. De älskade inte sig själva, så hur skulle de kunna älska och ge mig den trygghet och kärlek som jag behövde när jag var liten?

Hur konstigt det må låta, så tror jag att de trots allt älskade,,, på sitt egna vis. 

Vad annat kunde de göra?

….for many years I thought that everything was all my fault,but now I know I didn´t do anything wrong.You did the best you could too, didn´t you - and that´s the love I´m gonna keep,I don´t blame you any more, I forgive you,but I need to move on….

en sångtext som skrevs för 7 år sedan om mammis …

Känner så igen mig i din resa RoreSer du likheterna?

#4

#6 Vilken fin sångtext!

#6

Szirius!

Vilken vacker text och visst ser jag likheterna

#7

Lär dig livets stora gåta.

Älska,glömma och förlåta……

#9

Ler lite vemodigt av dina ord.

Hört den dikten många gånger och inte förstått hur det

skulle kunna vara möjligt. 

Men det går faktiskt,,,,

Ja,det går bara man vill………lättare än vad man kan tro…

Och det är underbart för kropp och själ……………..

Så sant.

Den dikten har varit i mitt huvud av och till en tid nu. Så det var skönt att se den.

Tack

Det var så lite så………………….

Sköt om dig………….

Kramar

(Kloka ord.)

Det förgångna är avslutat.

Lär dig av det och släpp taget om det.

Framtiden är inte ens här,planera för den,men slösa inte bort tiden med att oroa dig för den.

Att oroa sig är värdelöst.

När du slutat att älta det som redan har hänt,och när du slutar att oroa dig för något som kanske aldrig kommer att hända.

Först då kommer du att kunna leva i nuet,och först då kommer du att börja uppleva sann glädje i livet.

#14

Precis så är det

Behövde det där i dag. Tackar en än gång.

#15 Kram

#16

Kram tillbaka

Det är verkligen kloka ord…och visst är det en gåta att lära sig det…

Det där med att släppa det förflutna…det betyder ju faktiskt att släppa allt som inte är i nuet! Inte bara det som skedde när man var barn eller för fem år sedan eller i förra veckan - utan vad som hände för en sekund sedan!Släpp.Vara ren och ny varje stund.

Jag övar på detta ( mest med min man haha, det är oftast där det kan hetta till nämligen), att bara släppa, förlåta - direkt.Inte efter en timme eller en dag, utan bara släpp och återknyt med det jag tycker är bra hos honom i stället.Det är MAGISKT när man ser att det verkligen fungerar!Riktiga aha-upplevelser…. och det smittar av sig oerhört…han släpper också minst lika fort.Vi har nästan slutat sura här hemma, hahaha

Jag inser mer och mer hur man faktiskt bara skadar sig själv med sin ilska, besvikelse och irritation…den där känslan att tycka att man har rätt och att den andre borde förändra sig…den är ett tärande gift.Det finns ju för sjuttsingen ingen kärlek alls i det.Fast man lätt inbillar sig och tror att det är kärlek..att det är omtänksamhet…bah!

Om att älska är att helt och fullt låta en person vara precis som den ÄR, så har jag en bit på väg i ärlighetens namn …kommer på mig titt som tätt att jag kritiserar och vill förändra…

#14 mmmm, njuter….

En klok dam sa till mig en gång att jag får ångest av att tänka på framtiden eftersom den är en illusion.Den finns inte ännu, så därför blir det nåt "knas" i mig att försöka föreställa mig den.Som ett dragkamp mellan själen, som vet att nuet är där vi har vårt enda hem, och så intellektet, som är ute och springer mellan dåtid och framtid.

" Du ska inte tänka på framtiden, för den finns inte ännu, du ska stanna här." sa hon.Så enkla ord.Just då var det precis de hjälpande orden för att komma ur min negativa cirkel.

#18 Ja,det gäller att leva i nuet…….

Minns i går

Se fram emot i morgon

Men lev idag.

Kram på er alla.