Motstånd
Känner motstånd just i skrivande stund. Motståndet gör att jag känner mig trött, koncentrationen tycks mig obefintlig och jag kan bara inte komma på var i motståndet ligger.
Det är ju i och för sig en känsla, men den tycks mig så svår åtkomlig. För bakom motståndet ligger en djupare känsla det är jag övertygad om.
Men var i från kommer den?
Var har den sitt ursprung?
Jag inser att Ni inte kan ge mig svaret på dessa frågor. *ler*
Men det är alltid skönt att skriva ner och skicka iväg så här.
Det brukar fungera och så släpper motståndet efterhand och det är alltid lika "roligt" att läsa era svar och tankar.
Det får mig att tänka till.
Tack för du delar med av dina känslor rore, du är så varm och äkta i din person.
Det jag tänker när jag läser det du skrivit är att känner inte alla så emellan varven? Kanske är det så för att vi skall känna skillnaden när vi inte har flyt på tillvaron och när det bara rullar på utan problem. Ibland tänker jag när den känslan du beskriver infinner sig att kanske är jag på väg mot någonting nu, något som hjälper mig i min utveckling…………
Detta var bara lite tankar jag hade och jag är övertygad om att detta du känner är tillfälligt men så klart vet du redan det själv 
Kram Indiania
" Var nära naturen - var när dig själv "
Hej
Hmmm… tänk om det är så enkelt att du har ägglossning 
Det jag vill säga är att det är väldigt lätt att krånga till saker. Det behöver inte alls ligga nåt djupare där. Intellektet älskar ju förståss att sysselsätta sig med alla möjliga alternativ 
Ta det bara lungt. Utveckling behöver inte vara så himla seriöst. Alla har "bättre" och "sämre" dagar. Inget konstigt.
Kram, Pirjo
Haha, du är underbar Pirjo, alltid lika träffsäker - i min upplevelse. 
Precis så är det ju; vi krånglar till livet, väldigt lätt att göra det. Men "ibland är en cigarr bara en cigarr" som han sa; Freud. 
"Utveckling behöver inte vara så seriöst."
Nej verkligen och vilken lättnad att se detta. Slappna av, var här och nu, ta det lugnt. This too shall pass…
Rore: 
Hahahaha, om ni bara visste vad jag tycker om er.
Tack för era kloka ord. *niger fint*
Kram

#1 det du skriver får mig att tänka på dessa ord:
tack för sorgen, den får mig att uppskatta glädjen mer
tack för rädslan, den får mig att upptäcka mitt mod
tack för tvivlen, dem klargör att jag även bär på hopp
Även om man kan gå bortom även detta dualistiska synsätt
, så kan det ibland vara skönt att få vila i…känslor gentemot varandra utkristalliserar något…livet på nåt sätt…
#2 Hihi, ja eller fullmånen kanske
.
Utveckling behöver inte vara så himla seriöst.
Jäklarns, det där är en öm punkt för mig…jag blir så gravallvarlig,hahaha,grubbel,analyser, känna efter, tänka efter- kan ni inte ha en "utbildning" här inne om att växa genom skratt eller nåt
, ge alla tips ni kan komma på!!!

Allt har sin tid - grubbel också 
#6 
#5 "Jäklarns, det där är en öm punkt för mig…jag blir så gravallvarlig,hahaha,grubbel,analyser, känna efter, tänka efter- kan ni inte ha en "utbildning" här inne om att växa genom skratt eller nåt, ge alla tips ni kan komma på!!!"
Vi kan inte inte växa. 
Oavsett om det är genom skratt, grubbel, tandagnissel, överanalyserande eller gråt. Alla vägar leder till samma "mål", inåt till Dig Själv. Så det är ingen fara, allt är väl.
Var i upplevelsen som är för tillfället, just nu, det är allt du behöver "tänka" på. För det som är nu är det enda som existerar. Det finns bara nu. Du behöver inte fundera över "sen".
På ett fullständigt naturligt sätt kommer det du inte längre behöver eller vill ha, att falla bort. Du behöver inte stressa eller kämpa med det.
Som det utvecklar sig för dig är precis så som det utvecklar sig för dig. Det finns inget rätt eller fel "sätt". Det finns bara ditt sätt, din upplevelse. 

Rore, du är så härlig och öppen när du skriver. Du skriver vad du känner och ibland är det som man behöver - få ur sig den frustration och de känslor man bär på. Som en god vän sa till mig för ett tag sen: Man måste få älta för att inse att det är som det är.
Jag brukar känna mig fri när jag delat med mig av det jag känner och tänker på. De svar jag får här på forumet är ofta bekräftelser på att det jag känner och tänker inte är något konstigt eller onaturligt. De är en del av mig och det får jag bekräftelse på av er andra.
Tids nog kommer du att veta varför du är okoncentrerad, trött och känner motstånd. Och du kommer att vinna tillbaka din kraft och energi.
Kramar 