Nu är det gjort ...
Jag har tagit mig själv i kragen och sagt upp mig från jobbet, där jag vantrivts de sista åren. 2007 kom jag in på en högskoleutbildning och valde att behålla tjänsten och ta tjänstledigt. Så jag har varit inne och jobbat förra sommaren och nu i sommar.
Förra sommaren var jag trött på allt och ganska negativ och sur. Efter mycket funderande och vridande förstod jag att jag känner mig kvävd av att vara kvar i samma mönster. Jag ville så mycket, men gjorde ingenting.
Så i våras bestämde jag mig dock för att jag INTE ville vara kvar på jobbet. Jag började förstå att jag måste ta tag i situationen när man redan i februari började fråga om jag ska jobba i sommar. Blev superstressad och kände att neej.
Det har varit lite ångestladdat när arbetskamrater och chefen tagit för givet att jag kommer att återvända till min tjänst efter att jag slutat i skolan nästa sommar. Något som jag absolut inte vill. Så efter mycket funderade förstod jag så att jag själv måste ta tag i de förändringar som jag vill åstadkomma (flytta & byta miljö) därför att ingen annan gör det åt mig.
Nu har jag sagt upp mig och en väldig sten har fallit från mitt bröst och jag känner det som att jag snart (har två veckor kvar att jobba) kommer att bli FRI.
Det är en härligt vidunderlig känsla och ibland kommer tveksamheten smygande. Är det här rätt? Innerst inne är det ju detta som jag vill. Jag vill inte ha kastat bort tre år av högskolestudier för att komma tillbaka till vården.
Ändå finns osäkerheten där ibland och då försöker jag bli medveten om den. Jag kan ju inte stänga av den, för den är en del av mitt liv och min tillvaro. Jag tänker att jag kanske blir ensam, men i nästa sekund tänker jag att jag har ju vännerna dit jag flyttar och jag kommer att lära känna nya människor. Jag kommer att kunna göra så mycket mer i en större stad än jag kan göra där jag bor nu.
Jag känner mig i alla fall styrkt av att ha tagit det här beslutet. Första steget var att börja läsa för att jag inte trivdes på jobbet, andra steget var att säga upp sig från jobbet och det tredje och sista steget är att flytta och börja ett nytt liv på en ny plats.
Jag tror att det är bra att få återkoppling på det jag just har reflekterat över, så det skulle vara intressant att få veta vad ni tänker och känner inför min beskrivning.
/Mia
#0 Einsteins förklaring om vad vansinne är låter "att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat"
Du har lyssnat på den viktigaste personen i ditt liv och tagit ett stort beslut för att få till en förändring. Gratulerar, starkt och modigt gjort för det är som du säger ingen annan än du själv som kan åstadkomma dom förändringar du vill ha i ditt liv.
Lycka till i fortsättningen!
kram
"Om inte NU........när då?"
"Vad som än händer......så är det OK"
![[BigMama]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Håller med BJ här. Du har lyssnat på dig själv! Grattis! Fattar du hur många det är som harvar på år efter år i sörja men ändå stannar kvar i vad som blivit deras trygghet? Låt inte osäkerheten sätta klorna i dig, det är bara ditt ego som försöker däpa din väg att gå här i livet.
Inspireras och gläds åt ditt beslut. You Go Girl!
Bra jobbat, det finns ju ändå en stor risk med att göra så oc det är lätt att man blir fast! Hoppas allt går bra! :D
Hej siddelina!
Vad roligt att höra att du vågar kasta dig ut i livet på detta vis. Modigt och väldigt strongt gjort av dig.
Blir glad av att läsa detta.
Självklart vaknar osäkerheten inom en, men du är på väg nu. Jippi.
Nya dörrar och möjligheter öppnas, andra stängs. Spännande. Jag önskar dig all lycka.
Vi finns här om du behöver oss. Bamse kramen till dig./ Rore
Jag gläds också åt ditt mod!
Första steget var att börja läsa för att jag inte trivdes på jobbet, andra steget var att säga upp sig från jobbet och det tredje och sista steget är att flytta och börja ett nytt liv på en ny plats.
Du följer dina mål och går vidare framåt! Underbart.Önskar dig all lycka till.
Jag har också kastat mig ut och lämnat all trygghet, vi flyttade utomlands för två år sedan.Jag känner igen mig i känslan av att det är himlastormande att skapa sitt liv och följa sina drömmar och samtidigt kommer tveksamheten upp då och då inför om det är rätt.
Men svaret om det är "rätt" kan man aldrig få i förväg, så är det med allt i livet, man får prova och se.Egentligen kan ju ingenting vara fel heller, det är bara olika vägar, eller hur?
#4 Nya dörrar och möjligheter öppnas, andra stängs.
Aj, det var en öm tå, har insett att jag försökt fortsätta hålla gamla dörrar öppna samtidigt som jag gått in i nya..funkar inte så bra.Det man lämnat finns inte kvar och det nya infinner sig inte på direkten,så det skapas en periods tomrum.Tålamod…tillit…att låta saker ta tid att byggas upp från noll….där är jag nog nu.
Att kunna lita på att nytt kommer att skapas är en svaghet hos mig…eller….jag pendlar rejält iaf…
#6
Ja, visst är det lätt att hålla kvar en del gammalt emellanåt. Men det är ju befriande när insikten kommer. En övningssak skulle jag vilja kalla det.
Vila i tomrummet, låter skönt tycker jag i skrivande stund.
Tror inte det är en svaghet, är nog en mänsklig rädsla som vi lär oss att hantera allt eftersom. /Kram Rore
#7 mmm, det låter skönt, haha, om man lyckas vila där och inte blir stressad av att tänka att det är ÄNNU en sak på den där att-göra-listan…
#8
Lättare sagt än gjort ibland.
Jag vet
Tack för erat härliga engagemang. Bara era svar ger mig så mycket mer styrka att fullfölja det jag har föresatt mig.
Jag hör ständigt om människor som är trött på allt, men som går kvar i samma mönster, jag har ju själv varit en av dem. Det handlar kanske om vanans makt, tryggheten att veta att "jag har ett jobb, nu när det är som det är …", men att inte lyssna på den lilla rösten som ropar för full hals är inte bra i längden.
#10 visst, jag håller med dig.Man hör ständigt "man borde det och det i stället för att gå kvar i samma hjulspår " - och i nästa sekund säger de " men man vet man HAR, inte vad man FÅR" och då förstår man att rädslan har blivit deras trygghet…
Stagnation är nog en stor anledning till mångas ohälsa…
Såklart att man ska lyssna på den där lilla rösten
- det är också läskigt,för det är okänd mark - men man känner att man LEVER!
Grattis - du vågar vara modig! Friskt vågat - hälften vunnet!
Starta ny diskussion