![[rore]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Gud och Kärlek
Var två begrepp som jag igår försökte sätta verbala ord på.
Vad är Gud och Kärlek för mig?
Gud är all omfattande precis som kärleken. Jag har en tro på att vi alla levande varelser har en inre gudomlighet. Liksom jag tror att Universum har sin gudomlighet.
Som ett litet frö har denna tro legat inom mig i torka. På grund av att jag just inte har vågat tro. Jag har anat att den funnits där. Men vänt mig bort från den och sökt utan för mig själv.
Gud och kärleken har aldrig övergivit mig. Det var jag som övergav Gud och kärleken. (Även om jag då inte förstod det)
Jag har sökt allting utanför mig själv tidigare i stället för att vända mig innåt till min egen skattkammare till Gud och kärleken inom mig.
En fras som kommer till mig i skrivande stund är:
Gud är kärlek. Kärlek är Gud.
När detta gick in i mig så att jag förstod, då expanderade min bröstkorg och jag landade i mig själv.
I detta fann jag även en oerhörd trygghet. Livet i sig ger mig inga garantier för att jag ska slippa lidande, sorg och vedermödor.
Men i detta så ser jag i alla fall att jag aldrig är ensam, så länge jag vänder mig inåt till mitt inre universum så är jag trygg oavsett var i livet jag än befinner mig.
Det är en mäktig känsla som ryms i hela min kropp.
Hur ser du på detta med Gud och Kärlek?
Kärleksfullt Rore
Detta stämmer på pricken med mina tankar om Kärlek och Gud. Precis som du skriver så är det en mäktig känsla när man verkligen känner att Kärlek är Gud och Gud är kärlek. Jag brukar lägga till att Gud är allt och att jag är en del av Gud.
Likaså när jag verkligen känner in att jag är en del av alltet och att alla vi människor på jorden hänger ihop så kan jag få en sådan där euforisk känsla, nästan hisnande, inom mig. Det är stort. Det är också det som ger en insikt om att vi måste vara rädda om varandra eftersom vi är en del av varandra.
Tack för att du just idag påminde mig om detta 
Med ljus och kärlek... Tina
Den här förståelsen för enhet kom till mig för ett tag sedan. En djup förståelse som ger mycket frid.
Gud=kärlek=liv=rörelse=medvetande=energi
Allt är samma det är bara olika ord. Det finns heller ingen motsats.
Just nu läser jag Morgondagens Gud av Neale Donald Walsch. I den boken förklaras detta sambandet om och om igen. Boken blir en bekräftelse på det jag redan vet.
#2
Tack för bok tipset!
Ska försöka lägga det på minnet. Låter intressant
Gud är kärlek, Kärlek är Gud.
Det är också min sanning.
Jag har tidigar inte känt att jag har haft tro,för jag kopplade ihop det med kyrkan och deras regler, historier och "moral".
Är bosatt i ett katolskt land och det finns så mycket som jag reagerar mot i religonen här.
Efter att jag kände att gud=kärlek så känner jag nu harmoni.
Jag skickar ofta mina tankar till universum, och vad är universum?
Kanske vågar jag ännu inte ta så stora ord i min mun…Gud
ny troende
#4
*ler stort*
Känner igen mig så väl i det du skriver.
Gud har för mig tidigare varit ett obehagligt begrepp, med tanke på det du redan skrivit.
Det stora ordet G. Det kommer ska du se
#5
Man lär sig så länge man lever, det är min plan 
Jopp. Kunde inte sagt det bättre själv
För mig har Gud alltid varit det gudomliga inom oss !
Det känns rätt att Gud finns i universum också att all kärlek är Gud och Gud är kärlek, det känns så rätt.
Tänker man på hur allting skapades en gång, det är också gudomligt.Vi är nog alla ett frö av alltet.
Kram
" Var nära naturen - var när dig själv "
Det är så sant Rore det du skriver och nyttigt att läsa för när vi ångar på som värst i våra höghastighetsliv glömmer vi detta så lätt.
Tack för att du påminner mig!
Kram till dig
Lena
I detta fann jag även en oerhörd trygghet. Livet i sig ger mig inga garantier för att jag ska slippa lidande, sorg och vedermödor.
Men i detta så ser jag i alla fall att jag aldrig är ensam, så länge jag vänder mig inåt till mitt inre universum så är jag trygg oavsett var i livet jag än befinner mig.
Det är en mäktig känsla som ryms i hela min kropp.
Dessa ord fick mina ögon att tåras…jag har själv mött denna insikt mkt starkt och försöker alltid gå inåt/uppåt när det livet svajar lite väl mkt.
Kommer också att tänka på känslan av kärlek som ett flöde.Kärlek flödar konstant, givare och mottagare existerar inte.Ibland när jag känner att kärleken "fattas" så kan jag ALLTID finna att det är JAG som har låst mitt flöde…och det lilla barnets behov av att bli älskat blir synligt för mig och byts då ut till en stark känsla att i stället vilja älska!För mig är detta GUD ÄR KÄRLEK, KÄRLEK ÄR GUD. Det finns inom oss att ge till oss själva, aldrig utom oss att få.
Starta ny diskussion