Hej Aries83!

Jag förstår att du har det enormt jobbigt just nu och att du har haft det under väldigt lång tid.

Du skriver

"Jag hör hur folk har det bra utanför mitt fönster, vissa går i grupp med sina vänner som om det var ingenting. medan jag skulle vara den som inte kan umgås. som bara vill vara för mig själv för att det är tryggt.

Det finns ingen som är starkare än mitt fängelse. Så föreslå inte psykologer.."

Känner så väl igen dina tankar. Jag brottades själv med detta under flera år då jag var yngre och kunde för mitt liv inte förstå HUR Jag skulle kunna ta mig vidare.

I din text kan jag förnimma en otrolig rädsla för just att bryta din isolering, just eftersom den på samma gång ger dig trygghet.

Ingenting är starkare än DITT fängelse och du vill inte att vi ska föreslå psykolog.

Kanske är det inte den rätta lösningen för dig. Jag vet inte?

Men det finns kostnads fria självhjälps grupper att söka sig till.

Där fann jag vänner och samhörighet.

ACoA HAr du hört talas om den? Om du goglar på ACoa så får du mer information.

När jag hittade ACoA var det som att få ett slag i magen. Texterna som fanns att läsa var skrivna just till mig, så upplevde jag det.

Du får även PM:a mig om du skulle vilja det. Kramar om dig i tanken./ Rore

p.s. Dessutom så har Gitte som är sait värd här även kurser. Har du varit in och läst?

Hej Aries83

Vad pratar du om? Självmord? Ta slut på vad då?

Självmord… hmmm…. jag tycker att det är helt ok. Inget fel eller rätt med det. Det är var och ens rättighet. Ens eget val. Vill man göra självmord så gör man det. Punkt slut.

Men det är ju inte detta som är ditt problem som jag ser det. Du har ju bevisligen VALT ATT LEVA. Så frågan för dig är inte om, frågan är HUR du ska leva ditt liv.

Du skriver: "jag försöker förstå att man tar ansvar för sitt eget liv och sin egen lycka.. men jag är obenägen till det."

Det där är en lögn. Kan jag kan du! Kan någon annan kan du också!

Så du ska inte speculera ifall du kan eller inte kan. Frågan du ska ställa till dig själv är: VAD VILL JAG

Vill du stanna kvar i ditt fängelse ELLER vill du öppna dörren och gå ut? Du kan inte äta kakan och ha kvar den. DU MÅSTE VÄLJA. För att något nytt ska kunna komma in måste du göra plats genom att låta något gammalt gå ut. Eller du kan låta allting fortsätta vara som hittills. Så… VAD VILL DU?

Du kan VÄLJA att gå ut. Jag säger inte att det är lätt. Jag säger att det är möjligt.

Du kan VÄLJA att stanna kvar. Väljer du det finns det ingen anledning att tycka synd om dig.

Ser du… att välja är samma sak som att ta ansvar. Så tror inte att du inte är kapabel att ta ansvar för ditt liv och din lycka. Du gör ju det hela tiden.

En sak jag undrar… när du ändå har valt att leva… varför inte leva det allra bästa liv som är möjligt för just dig?

För det är möjligt! Alla dina drömmar (och mer) kan bli sanna. Allt du någonsin har önskat dig (och mer) finns där och väntar på dig. Det enda du behöver göra är att säga JA! Ja ja ja! Jag vill!!! Öppna ditt hjärta och säg JA till livet. Så kommer allt du behöver till dig. På ett eller annat sätt…

Lycka till!

Kram, Pirjo

#2 Underbara är ni.

Underbart det ni skrev. Tack för det!!!

Klart jag vill leva, men då vill jag ha något att leva för. Så det ni skriver är sant. Ni har helt rätt och det visste jag hela tiden innerst inne att vill man ha nåt så får man fanimej också göra något åt det.

Dom gångerna jag försökt gå ut har jag haft med mig i sinnet att "ok nu har jag kommit ut, nu kan det bara bli bättre"  men det har varit precis samma panikångest varenda gång jag satt min fot utanför dörren.

och det är som att börja om på nytt varenda gång. Hela den där "ruta 1" gång på gång.

utvecklas aldrig .

en annan sak jag inte riktigt förstår är varför jag är så omogen fortfarande.  som att jag stannat.

Har du Aries ställt,då menar jag ställt frågan till dig själv, ditt innersta.

Panikångest kommer från rädsla,vad är jag rädd för? att lämna hemmets trygghet.

Du klandrar ner dig själv: varför är jag omogen. det är lätt att tycka synd om sig själv.

Tycker andra synd om dig? har själv ställt mig den frågan och svaret är nej.

För att vi ska må bra,så ska du göra som du vill med ditt liv.

Nu vet jag inget mer än du skrivit här om din sociala situation.

sköt om dig.

Aries… jag hamnar också på ruta 1 gång på gång

Det är så lätt att döma sig själv… "jag lär mig ingenting" "jag kommer ingenstans" "alla andra kan men inte jag" osv. Alla gör det, också jag

Men… är det verkligen sant? Jag menar… det du gör nu… sitter och skriver helt öppet om din rädsla, din frustation, din ångest… så att hela världen kan läsa det…

Är inte det att utvecklas? Är inte det att förändras? Är inte det i själva verket jävligt modigt?

Du har tagit det första steget. Jubla! Fira! Du kommer att lyckas. Jag lovar…

Kram, Pirjo

Håller med Pirjo. Det du gör nu är himla modigt och en klar förändring mot att bara stänga in sig. Nu visar du universum att du vill förändras och vill vidare. Det är det bästa första steget du kan ta. Visst blir det jobbigt och visst blir det något steg tillbaka igen. Men bara på det igen så kommer du att lyckas. Första steget har du ju redan tagit. Du är himla modig. Klappa dig på axeln och var nöjd och glad att du kommit så långt som du har.

Stor kram.

Aries… en sak till. Jag har ingen aning om hur det är att ha panikångest. Kanske det finns medicin… Men det finns nåt du kunde prova:

MEDITATION

Sätt dig ner och blunda. Det lättaste är att fokusera på andningen. Hur det kommer in och går ut. Andas. Bara andas. Om du märker att det snurrar tankar i ditt huvud (och det kommer det att göra)… gå bara tillbaka till andningen. Om och om igen.

Börja med fem minuter varje morgon och kväll.

Det som händer när man mediterar är att det skapas rymd/space mellan dig och "världen". Och plötsligt… märker du att allt blir lättare.

Och så en dag… har inte panikångesten någon som helst makt över dig längre. Dyker den upp så kan du bara låta den vara. Du kan krama den eller skratta åt den. För en sak är säker - den har ingenting med DIG att göra.

Kram och trevlig helg till dig. Och till alla andra goa PUare.

Jag vill säga tack till er alla för att ni skrev, och det ni skrev.

och förlåt om jag inte skrivit tillbaks och tackat er tidigare… har inte haft någon ork. Inte pga av lathet. har inga energier kvar

tack.