Jag blev väldigt berörd när jag läste din upplevelse. Jag känner likadant till en närstående jag har.Det går inte att förändra någon annan än sig själv och sin egen tanke och visst går det lättare att älska någon man tycker om för det den personen är.

I stället kanske man skall tänka, hur är jag själv? Vad kan jag göra så det blir ett bättre och kärleksfullare förhållande?Det kan vara knepigt med relationer som föräldrar och syskon.

Det käns så fint att läsa det du skriver jag känner mig varm i hjärtat när jag läser om dina fina tankar som du ju själv också mår mycket bättre av eller hur?

Jag behöver ju inte citera vad du skrivit men jag blir så glad av din upplevelse.

Tack för du delar med dig och kram till dig!

Indiania

#0 Visst är det häftigt och detta är ett tydligt exempel var vi lägger vårt fokus. Kanon bra att du blev medveten igen.

Älska verkligheten som den är och inte så som vi vill ha den just nu.

Detta skapar kreativitet om vi vill ha en förändring i vårt liv också.

Vilken inspirerande historia du berättar! Just sådana där tillfällen av plötslig medvetenhet önskar jag mig mer av - trots att tillfällena redan finns.

Det låter väldigt enkelt - och det är väldigt enkelt!

Varför ska vi människor krångla till det för oss…?

Tack för inspirationen att gå från tanke till handling :-)

Kram Rickard

Fantastiskt! Tack för att du delar med dig!

Tack för den berättelsen. Precis vad jag behövde läsa. Vad bra att du kom till insikt så att du kan må bättre även i relationen med din mamma.

wow inspirerande grattis jo det har hänt mig oxå

The work funkar faktiskt…..

kraaamm

Tack för all respons. Jag skrev om den just för att jag själv tycker att det betyder så mkt att få bli påmind genom andras berättelser, när man i det praktiska livet får en "teori" att fungera.

För att få en insikt i hjärtat  till handling i praktiken är …en utmaning tycker jag….

 #2 Kanon bra att du blev medveten igen.

 Det gäller att kunna hålla denna medvetenhet levande bara…den vill lätt slumra, smyga iväg, gömma sig… gång på gång…

#3 jag förstår precis vad du menar…tillfällena finns ju faktiskt överallt, det gäller att gripa tag i dem…svårt är det inte heller , men jag personligen GLÖMMER… och rumlar runt i invanda banor en hel del…inser jag ofta först i efterhand.Och hemma i lugn och ro eller ute i naturen är det inga problem att återfinns friden - men det är i MÖTENA jag önskar stå lika " medveten".

Är jag ensam om att slås av denna " minnesförlust" ?

Är det en del av ett liv i utveckling kanske…? Ingen spikrak väg framåt utan man svajar från kant till kant och stundvis märker man att "oj, nu går jag ju mitt på vägen, det var ju mkt lättare att ta sig fram då!"  För att efter en stund glömma bort sig o dras till vägkanten igen o envisas med att kliva över stenbumlingar o ogräs ett tag tills man är alldeles trött i benen o kommer ihåg " men alltså, när jag gick mitt på vägen då var det inte såhär jobbigt…jag kanske ska pröva det igen.."

Hahaha, vilken liknelse jag fick till…mitt liv i bilder

#0 Visdom…tack!

#8 "Är jag ensam om att slås av denna " minnesförlust"?"

O jösses, nejdå! Det är förmodligen en del av något större det också. Vi ska väl få tid att vänja oss vid att befinna oss i ett ökat medvetande, det är nytt och ovant för oss. Inte så särskilt konstigt. Det är lite som att befinna sig i ett nytt land utan någon karta eller kompass. Här krävs tillit och mod.

Jag var i helgen (tors-sön) på en fantastisk kurs i Shamanism, som väckte mycket i mig och jag insåg något mycket viktigt:
Jag kan be om hjälp och det är okej att be om hjälp. Jag måste inte göra allting själv.

Därmed inte sagt att det inte uppstår utmaningar längre och att man inte snubblar och glömmer sig. Men man måste ju inte lida sig igenom dem. Man kan få hjälp att se klart även när de uppstår.

Var kommer hjälpen ifrån? Det finns många som vill hjälpa till och då talar jag inte om andra människor…

Hej szirius. Och Tack!

Är jag ensam om att slås av denna " minnesförlust" ?

Verkligen inte! Eftersom jag känner igen mig i mycket det du skriver här iFokus tog jag din berättelse och gjorde the work.

"Min mamma borde inte anklaga andra människor"

- vänd på det -

1. Min mamma borde anklaga andra människor

Hon kan helt enkelt inte göra annorlunda. Vi alla agerar från just det medvetandetillståndet vi är i vid varje given tillfälle. Det går inte att göra annorlunda. Inte just då.

2. Jag borde inte anlaga min mamma

"Mamma är den hon är, det som gör ont i mig är att jag bedömer henne och vill att hon ska förändra sig"

3. Jag borde inte anklaga mig själv

Så szirius… Vad tror du kommer att hända om vi slutar?

Det finns inga genvägar men det finns mirakel

Kram, Pirjo

#8

Jag är en av dom som gått Gittes kurs, och den har vänt mitt liv.

Men om jag slår på automaten och rusar på så åker jag av banan ibland, men nu varar det inte så länge för jag kommer snabbt upp på rätt väg, för jag vet hur jag vill må.

Så ensam är du inte, och att alltid vara på topp alltid är nog omänskligt, men det gäller att veta i grunden att man vill välja glädjen.

Kram

Kim

Jag säger som #8 Kim att jag har också gått Gittes kurs och numera kör jag också mitt på vägen ibland

Jag undrar om det inte är så att allting har sin motsats och om vi ej kör ut mot diket hur vet vi då att vi alltid kör mitt på vägen.

Jag tycker det är så häftigt att nu kunna känna och se att: ooops, nu är diket nära….vad håller du på med Björn? Sen rattar jag upp mig mot vägens mitt igen eller försöker åtminstone

Kram

#0

Vilken fantastiskt underbar insikt du kommit i kontakt med.

Tack så mycket för att du del ger oss andra. Den gick verkligen rakt in i hjärtat.

Kram rore

affirmera jag är alltid på topp

jag mår alltid toppen för jag är toppen

jag cirkulerar i the winning circle

jag är bäst på att vara jag

#0 Det är en härlig insikt du har fått och med den kom friheten och makten över ditt liv.