Hej vitlilja!

Framtiden skrämmer oss alla, skulle jag tro.

det är tungt när allting tycks gå åt fanders.

Drömmar som går i kras. Det gör ont. Det vi kan göra är att acceptera detta, smärtan till trots.

Det finns ett ordstäv som säger: När en dörr stängs, öppnas det andra nya dörrar.

Nya lärdomar kommer i vår väg.

Det är så och kommer alltid att vara så.

Förstår att det käns övermäktigt just nu. Försök att ta en dag i taget./ Kram Rore

Jag säger som Rore… tag en dag i taget och se dig omkring efter andra saker som du kan göra när du inte bor med din partner!

Att ta steget bort från ett förhållande är alltid krävande - men när en person (även om båda är det) är beroende så blir man själv till slut medberoende om man stannar kvar. Så det bästa att göra är ofta att lämna om den andre inte vill göra något åt sitt problem.

Att vara utan körkort kan vara besvärligt om man bor på landet (men det går) - om man däremot bor i stan så är det lättare. Jag tog själv körkort först när jag var 40 år - innan dess cyklade jag överallt, vilket är ett jättebra alternativ till bilen!

Vi som tror på andevärlden kan få kraft genom att meditera och försöka få kraft och hjälp från våra guider - vi kan få reda på varför livet är som det är just nu och vilken väg vi ska gå för att ta oss mot en bättre livssituation.

Men oavsett allt jag har skrivit så är det egentligen bara en sak som betyder något - ha tillit till att livet är precis som det ska vara och att handling leder till utveckling och på sikt förbättrade livsvillkor!

Kram Rickard

Tack till er båda två för era vackra ord.

Det betyder ovärderligt mycket för mig just nu.

jag tror att jag aldrig känt mig så ensam förut.

Tack

Visst är det svårt att bryta upp. Det finns alltid saker som håller en kvar på ett eller annat sätt. Men om det känns rätt för dig så är det rätt, ge inte upp och förneka dig inte det som du har rätt till.

Ta en dag i taget, det tar tid att växa och frodas. Framtiden är skrämmande därför att man oftast inte vet vad som kommer att ske, men du klarar det Vitlilja!

Många kramar!

Kloka ord från rore och vintersaga som jag instämmer helt med.

Om inte din sambo erkänner sitt beroende och vill göra något åt det så kan nog ingen annan få honom att ta steget. Var och en är ansvarig för sitt liv och sina handlingar.

Hur svårt det än känns just nu så kommer du att klara det, du är starkare än du tror, lita på vad du känner och be andevärlden om hjälp.

Nya möjligheter väntar på dig och du kommer att må så mycket bättre och se ljusare på livet.

Allt gott till dig och bamsekram / Toyan

Åhh, känner verkligen med dig. Har inte upplevt just din situation själv men har erfarenhet av smärtsamma beslut och vet hur rädd och hjälplös man känner sig.

Jag vill gärna rekommendera två böcker som har hjälpt en väninna till mig som satt i liknande sits som dig. Dessa böcker hjälpte henne enormt och idag mår hon väldigt bra och är lycklig.

Flodhästen i vardagsrummet & Flodhästen på arbetsplatsen (den handlar lika mycket om hur man är privat och går på djupet hur man kommer ur dessa destruktiva mönster). Av Tommy Hellsten.

Lycka till. Kram.

Du har fått många goda råd här och lyssna på dem. Vi finns alltid här och lyssnar och försöker hjälpa om vi kan.

För det är vekligen så att man måste ta en dag i taget. Och försök ta dessa dagar med ro om du kan. Lyssna på ditt hjärta och följ det. Det finns lösningar på alla problem jag lovar dig.

När livet är upp och ner för det är det ju hos oss alla lite då och då försöker jag skapa positiva tankar om hur jag vill att det ska vara/bli för jag vet att tankar är skapande.

Det låter kanske helt tokig i dina öron men om du tror att du inte klara av det, då kommer du inte heller att göra det men om du ändrar ditt tankemönster så skapar du det du vill ha och uppnå.

Tänk på allt som du är värd - det är ganska mycket eller hur. Du är inte ensam och skriv så mycket du orkar och kan och vill. Vi är många här inne som stöttar och peppar dig.

All lycka till dig

Kram Lena

Tack alla ni för erat engagemang.

Sitter här med tårar i ögonen och tänker på alla era ord,tankar och råd.

Jag är så van vid att vara den stöttande människan.

Och tänk…nu sitter man här själv och gottar sig i självömkan.

Men om ni visste vad era ord hjälper.

Tack och åter Tack.

Det du skriver vitliljan fick mig direkt att tänka att det är din tid nu. Sluta ta hand om alla andra och tänk på dig själv, ta hand om dig själv.

Och jag uppfattar verkligen inte att du gottar dig i självömkan. Du ska vara snäll mot dig själv - hördudet?

Kram Lena

Lena, vilken härlig människa du är…

Tack

Men saknaden är stor, juridiska ombud kanske måste kontaktas.

Timviket är slut i början av augusti…

osv…bara en massa problem.

men idag efter jag slutade mitt natt pass sov jag 2 timmar och åkte till staden och handlade lite kläder.

kämpade mot gråten hela tiden.

imorse när jag åkte från jobbet träffade jag en kvinna som jobbade inom kyrkan…

när jag åkte till staden så kom hon med samma tåg.

detta slutade med att jag etablerat en samtalskontakt, dock med kyrkan men jag har inte råd med psykolog.

jag har så mycket att tömma ur mig och vill verkligen bli av med detta

något härligt har hänt idag.

kram på dig

Där ser du! Den kvinnan är jag övertygad om att någon sände till dig!!!

Om du går in på Övernaturligt och läser artikeln om Attraktionslagen och försöker följa det som står. Pröva med det lilla först - och du ska upptäcka att det fungerar. När du kommit så långt då Vitliljan finns det egentligen inga gränser.

Lena

Nä du har rätt

Lagen om attraktion kan jag, läst boken Hemligheten.

Men att sätta tankar i rullning samt att leva som man lär är svårt just nu.

jag bodde för två dagar sedan vid havet.

jag samlade mycket där.Rensade och fick klarhet.

Kanske denna kvinna, diakon kan hjälpa mig att tömma mig lite.

Jag är mentalskötare i grunden men nu är det som jag är patient

har så lätt för att gråta…Det tar aldrig slut.

Vem vet vad som gömmer sig i framtiden.

Affirmationer samt tankens makt vet jag är stora.

Är lite svag nu men jag skall jobba med detta.

Kram

Vi har en förmåga att tro en massa saker som inte är sant. Jag och flera som jag känner har tagit oss ur destruktiva relationer. Innan trodde vi att allt skulle bli svårt, att vi inte kunde klara oss utan pengarna, huset, våra ägodelar att vi inte skulle klara oss själva. Men när vi väl tog steget så började livet. Vi behövde inget av det där vi höll fast i. Det enda vi behövde var oss själva och frid i livet.

Så rätt så.Dock mycket svårt att ta sig ur relation.

I mitt fall grymt svårt.Har mycket känslor och starka sådana.

Men mitt sunda förnuft säger mig att det är inte ok denna relation.Antingen så får han söka hjälp, detta skall komma från honom eller så går allt om intet.

Var på samtal idag i nästan 2 timmar.

Har en gedigen barndom där mycket trauma fanns.Hörde mig tala om några händelser.Sådant som påminner mig om situationen idag varför jag reagerar som jag gör.

Det var intressant.Jobbigt men lärorikt.

Det matreriella är inte av vikt för mig.Jag strävade eller strävar efter lugnet i livet.Trodde jag funnit detta vid den lilla stugan vid havet.

Men vindarna vände och tog mig någon annanstans.

Rädslan e stor,vad skall hända,hur går jag till väga nu.måste jag dra in jurist.Åh det är så jobbigt,ensamt,skrämmande.

Samtalskvinnan tyckte jag var mycket stark och ja det är jag annars hade jag inte levt idag pga a v allt som hänt i barndommen bla.

Men man måste lära sig att inte vara bitter,hatisk.

Tror nästan det är svårast när man bearbetar sitt liv, rannskar sitt inre."älska, glömma och förlåta".

Vackra ord men svårt att leva efter.

Jag försöker.

Att visualisera framtiden samt att tro jobbar jag med.

Försöker att stänga bort rädslorna och all gråt.

Herregud hur mycket tårar har man?

Jag har inga ögon kvar och salt brist!

Var och handlade, kände hans parfym, hörde hans röst….

Nej jag är inte psykiskt sjuk.Han är bara mitt livs största kärlek, nu och för alltid.

Vi kanske inte var menade för varandra i detta liv eller så måste vi lära oss en massa tillsammans.Ödet och tiden vet detta.

Vi har levt många liv tidigare som par.Kanske vi inte skall meranu.

Jag vet inte och tanken gör alldeles för ont.

på återhörande

Så skönt att du kan prata med någon om det som är jobbigt. Det är bra att ventilera tankar och känslor med utomstående som har en annan syn på saker och ting.

Jag har hört att när man lever med en person som är missbrukare så blir man medberoende och det gör det svårt att släppa taget om denne. Men om du ska kunna hjälpa dig själv nu, så måste du släppa taget om honom. Det är tragiskt men sant.

Du kan få stöd och hjälp av andra i din situation via AL-Anon där det finns personer som har samma erfarenheter som du. Om du vill kontakta dem kan du gå in på länken och få vidare information. http://www.al-anon.se/

Kram Mia

Jag har varit i en liknande situation och löste det. Ibland kan en annans upplevelse visa vägen. Jag säger inte att min lösning är en patentlösning men kanske kan du hitta axplock ur den.

Nåväl. Jag var i samma situation 2002. Bodde i Stockholm utan några vänner med en sambo som förvisso hade goda sidor men å andra sidan pressades jag ner psykiskt av honom. Slutligen efter tre år tillsammans kände jag mig helt slut i själen, kroppen, plånboken och överallt.Jag grät mest hela tiden och var uppslukad av ångesten. Vad skulle jag göra.

Jag satte mig ner så ner en dag och mediterade över min situation och fick en bild i huvudet. Att jag satt på en stol i mitten av ett runt rum vars väggar bara bestod av stängda dörrar. Bakom mig fanns en nödutgångsdörr som stod på halvglänt. Det var självmordet.

Jag vet inte hur, men när jag såg hur jag stängt in mig själv med endast denna dörr kvar kände jag att "Va fan! Nu spelar det ju ingen roll längre. Jag kan göra ett hur korkat försök som helst för att ändra min situation och det är iallafall bättre än självmord" I det ögonblicket insåg jag att VAD SOM HELST hellre än detta.

Således gjorde jag slut med min sambo den eftermiddagen. Det var jobbigt. Sedan började jag leta efter andrahandslägenheter var fasen som helst i Sverige. Jag hittade en i Norrköping åkte dit och sa "okej jag tar den". Hade aldrig varit där tidigare. Inget jobb i Norrköping fanns på lut heller. Två månader senare var jag på väg med en billast saker (det är inte mycket) pengarna för flytten fick jag ihop genom det jag sålde av mina saker i Stockholm.

I tre månader levde jag på ica-krediten som jag fått (kunde man få även om man var arbetslös). Jag levde i tysthet, jag kände ju ingen att umgås med. Successivt började jag ta itu med att söka jobb, lära känna folk. Mestadels via nätet sedan i riktiga livet.

Därefter fick jag ett lågavlönat jobb på en telemarketingfirma. Där lärde jag efter hand känna nya människor varav en är fortfarande en av mina allra käraste vänner. Jag dejtade, chattade, hängde på caféer, gick på krogen, skrev, skapade och blev mig själv. Blev helare än någonsin.

Jag lärde mig att hitta kontakter för jag var tvungen, jag lärde mig att jag är stark och klarar av att gå vidare för jag var tvungen till det med. Jag lärde mig att lita på att saker och ting löser sig, för det gör de om man tror på det.

Under tiden börjde jag få närmare vänskap med några som jag kände i Stockholm och via dem hittade jag min nuvarande sambo. Slutligen flyttade jag tillbaka hit till Stockholm (med lite sorg i ögat för jag gillade livet i Norrköping) för det kändes rätt och utvecklande. Nu har jag bott här i 4 år och njuter varje dag av storstaden.

I slutändan behövde jag få veta att jag klarade mig själv, att jag dög i mina egna ögon. Det var en tuff läxa men oj vad det släppte in energi att göra något helgalet och förhastat.

Jag önskar dig all kraft att ta itu med din situation. Tyvärr är det ju bara en själv som kan göra det. Vill du ha mer tips eller bollplank, hör av dig.

Tack för din mycket rörande historia du delat med dig av.

Vad härligt att allt blev bra för dig.

Tack alla ni för ni ställer upp och läser det skrivna samt för erat engagemang.

Det är min styrka just nu, att sätta ord på mina känslor och trots att det är en datorskärm som jag läser allt ni skrivit så ger det mig mycket.Väldigt mycket.

Nu är jag nere, vilsen och arg.Har dock en plan och kanske den går i lås.

Så med mycket värme till er alla så tackar jag er från djupet av mitt hjärta.

Tack

Nä Vitlilja - din plan  du har du ska ju inte tänka kanske den går i lås. Den SKA gå i lås. Tänk positivt.

Tårar och ilska är bra men det får inte sänka en för mycket. Slå näven i bordet nu och tänk lite jävlar anamma, det här ska jag fixa.

Jag vet att det är så lätt för mig att sitta här och säg hur du ska göra och tänka. Men jag har gått igenom min skit och det hjälper inte att någon "bara" torkar mina tårar. Det var i alla fall bättre för mig när vänner hejade på och peppade när jag gjorde grovjobbet för det måste man göra själv.

Vet att du fixar det!!!!

kram Lena

#16 tack för att du delar med dig av din personliga utveckling!Man förstår att du växte så det knakade av dessa upplevelser.Härligt att höra att du funnit dig själv och glädjen i livet igen.

#16 Inspirerande resa du varit med om.

Tack för din generositet till andra som behöver stöd.Du är en bra förebild.

Kramar till er

Ja efter detta tror jag att alla KAN bara man hittar sin egen inre kraft (dvs jävlaranammat) så även du Vitlilja. Jag är övertygad om att bakom all den energi som du lägger på att vara arg och ledsen finns just den där kickstarten som behövs för att du ska komma igång.

Jag tror på dig!

#16 Blev tårögd av din styrka och handlingsförmåga. Vilken resa & du klarade det. Känns roligt att få ta del av din upplevelse.

#17 Ja, tänk positivt. Tankens kraft är oerhört mäktig! Du SKA klara det här, du är stark och du vill leva. Du kommer absolut att klara det här!