Släppa taget

För bara några år sedan tycktes det mig vara alldeles omöjlig, för att inte säga förbjudet att släppa taget.

Men att inse befrielsen i detta och verkligen göra det, Det tog tid.

Hur jag brottades med mig själv under dessa tider, för det satt så hårt inom mig, präglad från barnsben att finnas till för andra, att känna med och för andra.

Ett starkt negativt mönster som följt mig under lång tid. Men att bryta detta mönster har inte varit helt lätt och det har tagit tid.

Emellanåt trillar jag dit igen, men så kommer insikten och befrielsen sköljer genom mig och när vetskapen om att jag har min fulla rätt att göra detta sköljer känslan som balsam genom mitt inre.

Att släppa taget, är inte att strunta i andra.

Det är att låta andra ta ansvar för sig själva. Jag kan finnas där. Jag kan komma med goda råd om jag har några att ge.

Jag kan vara ett bollplank på ett helt annat sätt än vad jag varit tidigare./ Rore

Doris

2009-07-13 20:05

Hej!

Jag har tonårsbarn och det är alltid svårt att släppa taget om vad de får göra eller inte göra men jag stoppar dom inte utan vill de göra saker så får de det men inom rimliga gränser. Det är så att de också får ta ansvar över sitt liv. man finns ju där och stöttar de i sina val i livet. Att släppa taget över andra människor att man inte finns hela tiden det har ju också med kontroll att göra och det har jag slutat med nu efter kursen. Man kan inte kontrollera allt i livet man måste lära sig att leva nu.

Allting är möjligt

[rore]

2009-07-13 20:16

Hej dolla!

Ja, visst är det en befriande känsla när det väl går in och landar inom en.

szirius

2009-07-14 13:32

Min kloka faster sa en gång till mig

" att ta ansvar för andra är att göra en björntjänst - för man hindrar dem från att själva lära sig ta ansvar."

Dessa ord förändrade mkt inom mig och det var min början på att börja släppa.( Min mamma……)

#0 Att släppa taget, är inte att strunta i andra.

Det är att låta andra ta ansvar för sig själva. Jag kan finnas där. Jag kan komma med goda råd om jag har några att ge.

Jag kan vara ett bollplank på ett helt annat sätt än vad jag varit tidigare.

Det här är såå fint - och en såån utmaning i en familj…om det tex handlar om droger och kriminalitet, där det handlar om liv och död, så behöver man en stor skopa insikt för att med hjärtat våga släppa.

#1 precis, att inse att det handlar om ett kontrollbehov egentligen, jag gör saken till MIN angelägenhet, när det inte alls är det…

En svårighet speciellt med ens barn är ju att samhällets syn är att allt barnen gör beror på hur föräldrarna uppfostrat dem..…då behöver man dessutom frigöra sig helt från vad andra tycker och tänker…för det brukar inte folk ha problem med att berätta…