Underbart vackert

tack Rore

Mycket vackert…

Så vackert rore! Tack för du delar med dig.

Vad fint du skriver, Rore.Tack för att du lägger ut dina små konstverk här, små glimtar av nu-upplevelser.Härligt!

Tack alla underbara, för att ni kommer in och läser och ger så fin respons.

Kände mig riktigt skrajsen när jag började lägga ut mina ord och tankar här inne.

Men det är ännu ett steg i min utveckling, att våga utmana min rädsla

för utlämnande, för till viss del kändes det så från början, just  utlämnande.

Kramar om er/ rore

#5 Men visst känns det bra när man väl vågar? För även om du inte skulle få någon respons alls, så handlar det ju inte om vad andra tycker, eller hur?

Kram.

Nä det är sant Tunridan.

Men det var en sån där inneboende demon som jag hade inom mig. Men som jag snuvade på konfekten,, haha

Sen blir jag ju trots allt jätte glad, över den fina respons som jag faktiskt får ut av er som kommer in här.

#7 Kul när man kan snuva någon på konfekten, särskilt om man älskar godis och vill ha det för sig själv. Haha, nä skämt åsido.

Det är klart att du blir glad och det är ju verkligen inget fel med det. Vem gillar inte uppskattning och respons? Lika bra att vara ärlig.

Men om det handlar om att man söker bekräftelse från andra så är det ju en annan sak som man kanske behöver titta närmare på. Att man liksom behöver uppskattning och respons från andra för att känna sig okej. Inte för att jag nu säger att det är så för dig, vill jag påpeka. Jag kom bara att tänka på det rent allmänt.

Jag märker att många söker något utanför sig själva, någon slags bekräftelse på att de själva och det de gör är bra, duger, är tillräckligt, godkänt (av vem, kan man ju undra?).
Jag vet, jag var väldigt mycket sådan tidigare. Det gör att man hela tiden är splittrad i sin energi, är överallt och far omkring och aldrig riktigt hemma.

#8.

Jag håller helt och hållet med dig i det du skriver.

Jag har också varit där och slösat energi, bara för att upptäcka att hålet inombords i stället bara blev större.

Tack rore, fint skrivet!

Vet ej vad som berörde mig så men det gick som vågor i mig då jag läst!

Kram

#10.

Kram till dig med

Det är så vackert o känsligt skrivet Rore.

Vår sårbarhet är något av det vackraste i oss. Varför är vi så noga med att dölja det för varann och oss själva?

#12 Håller med dig, det är vackert att visa sina känslor.

Vi måste lära oss ha mer tillit til oss själva och våga bjuda på vårt innersta och jag tror vi är på god våg här inne.

Kram till dig

# 12.

För min del beror det nog på att det var så jag blev lärd från det att jag var mycket liten.

Allt handlade om förnekelse i en mycket dysfunktionell familj.

Där ingenting av det jag upplevde någonsin bekräftades.

Jag växte upp, med tron om att jag var fel, oduglig och endast var ett redskap för min omgivning.

Men sen tror jag också att det helt enkelt är belagt med skam,, att just visa sig sårbar.

Vårat ego säger så. (tror jag i alla fall)/ kram