Att finna sin livsvisdom
Under många år har jag hört att man ska finna sin livsplan och vi människor har en viss orsak till vår existens här på jorden. Det är fantastiskt. Men sedan händer det något. Människor klampar in i andra människors liv och talar om för dem vad som är rätt och fel. Rätt och fel enligt vem och varför då?
Om man nu ska finna sin livsplan? Hur kan någon annan veta vad jag tycker om? Omgivningen kan bara se vad jag är bra på, med det kanske jag inte vill göra som ett måste, varje dag när jag inte har en passion för det. Utan det är något jag är som människa ut mot vissa sorters människor. Utan jag vill göra något som jag gör det sista jag gör när jag går och lägger mig och det första jag gör när jag vaknar. Då är jag ensam med mig själv och jag berättar inte det. Det är något jag bara gör utan att tänka på det.
Jag fann min passion i minnen från min barndom, jag blev inspiration av Burlesquen som är så "inne" nu, men jag vill INTE strippa, jag fann det utanför andligheten och jag fann det i mig själv. Jag är arg att jag lät folk styra mitt liv i flera år för att vara vänlig. Det var inte vänligt mot mig att följa dem i deras livssökande. Måste de ha folk som ska hålla dem i handen och kritisera dem när de lämnar deras livsväg för sin egna? När jag tvingades gå ifrån min passion, då miste jag mig själv. De som förstod de var få men bra. Resten var arga! Ja, men jag har funnit mitt!
Jag tror inte att man får svar på sig själv om man inte söker i sig själv. Detta skriver jag efter år av möten med folk som tror sig veta bättre om mig och mitt liv än jag. De agerar så för att de har fått för sig och påstår att de har en speciell gåva. Jag blir faktiskt arg. Då borde väl gåvan säga att jag klarar mig bra själv tack! Men så är det inte. Jag vill leva mitt liv och få upptäcka saker själv. Jag vill utvecklas lika fritt som en ek. Jag vill att mitt liv ska rinna lika fritt som ett vattenfall. Jag vill leva som vinden och må bra som solsken. Är det så mycket begärt. Jag vill gå upp med passion och lägga mig i passion.
Är det så himlans fel?
Det låter som om du har svaren själv - "sök i ditt inre så finner du dig själv"! Men utifall att du vill få lite feedback på det du skriver så håller jag med dig om att du tänker precis som jag själv tycker man ska tänka!
Jag tycker inte man ska söka sin "livsplan" - för om det finns en plan så finns det också medel att ta sig fram efter dess snittslade bana! Den enda vägledning vi behöver egentligen är den som kommer inifrån en själv - det vi ibland kallar för "vårt hjärta".
Du pratar om passionen också - den som ska vara vägledande för dig på kvällen såväl som på morgonen när du vaknar. Det behöver ju inte vara det vi slutligen skall arbeta med - det kan lika gärna vara en attityd till något! Om jag vaknar på morgonen med passion för livet så blir ju livet därefter :-)
Så gör som många andra här på forumet - sluta följa vad andra säger att du ska göra och gå din egen väg! Helt inne på den vägen skulle jag säga att du t.o.m. slutar bli arg på dessa människor som inte förstår!
Kram Rickard
Det finns många här i världen som vill tala om hur man ska leva sitt liv.Men bara du vet!
Det kan ta sig många slingerkrokar att inse det,med känslor av ilska o sorg och besvikelse över både andras beteenden och att man själv tillåtit det ske. De personer du mötte som behandlade dig så ,var lärare på sitt sätt - de lärde dig, på ett kruxigt sätt, att inse att du ska lyssna till dig själv och inte dem!
Du har ju redan funnit ditt sätt att känna livglädje och passion, hur kan det vara fel?
Det #1 skriver, att det lika gärna kan vara ens attityd som är livsmålet känns bara så jaaaaa.Många känner en sån oro och rastlöshet inför att finna sig själv och sitt livsmål…att man måste GÖRA så mkt .Man får råden att sadla om, byta karriär, bryta upp relationen, flytta, gå utvecklande kurser,skriva en bok om sina upplevelser osv i all oändlighet.Det kan egentligen vara ett förklätt ego som vill allt det där, och inte själens längtan.
I stället kanske det handlar om hur man ÄR och BEMÖTER andra, livet och sig själv som är livsuppgiften att förvalta med visdom.Det lilla blir det stora.
Jag tror att den största förändringen alltid sker inombords, och då förändras ens syn på verkligheten också.
"Innan upplysning -hugga ved och hämta vatten.
Efter upplysning -hugga ved och hämta vatten".
(Buddistiskt talesätt.)
Bra skriver#2.
hur man bemöter och lär sig av bemötarna.oftast så kan man ju själv bli att man tänker i andra banor. blir lite öga för öga och tand för tand. utan att man vill det, så blir det ett viss igelkottsförsvar.
Starta ny diskussion