De är även fullt med krokiga vägar och svängar som man aldrig vet vad de fins bakom.. Frågan är ska man våga gå fram och kolla? Eller stå kvar? Kanske vända?

Och ibland kan vägen känas oändligt lång dit man är på väg men ändå trampar man på och går framot. Antingen så kanske man vet vart man är på väg eller så vet man inte men trampar på just för att man vill veta vad livet har att erbjuda

Men de är bara en själv som kan göra doma valen. Ingen kan göra dom åt en. Man har visa val man helt änkelt måste göra för att kunna gå framåt..

Detta var bara något som dök upp i mitt huvud när jag var ute och tog bilder till Bild dagboken. Att livet består av en massa vägskäl och kurvor och svängar.

De är inget jag redigt tänkt på så inan

Visst är det så att livet är fullt av olika vägskäl - som varje person måste välja på egen hand! Även om man inte väljer så är det också ett val - att låta någon annan bestämma vilken väg man ska gå…

En till sak som är intressant är att vissa vägval man gör verkar till en början vara "fel vägval" - men det visar sig så småningom att det i det långa loppet var ett mycket bättre vägval :-)

För att göra det bästa vägvalet så behöver vi lyssna på våra hjärtan när vi gör dem. Känns det rätt där så har vi valt rätt väg också…

Kram Rickard

#4.

Du har så rätt,,,,,

Men även de knasigaste vägval ger lärdomar,, även om de kan vara smärtsamma vägar att gå på,,

#5 måste va den vägen jag går på

#5, #6 - Det är precis som med mardrömmarna på nätterna: de är så tydliga för att de har något viktigt att lärra en och därför får man helt enkelt inte missa dem!

När vi väljer "fel väg" så är det viktigaste att lära sig något av det valet - t.ex. att det som först verkade fel blev rätt så småningom, eller att jag kan välja något som är bättre nästa gång!

#6 - Jag tror att de flesta här inne har gått den vägen, just för att lära oss något om livet - för på det viset har vi möjlighet att inse vad livets värdefulla saker är för oss!

En underbar beskrivning om livet. Visst är det så. Det finns många vägar att gå och vi ska välja vår väg. "Fel väg" är ochså rätt väg, då lär man sig att där ska jag inte gå igen.

Kan det egentligen finnas nån "fel väg" undrar jag ? Alla vägar är bara olika.Går man en väg möter man något, går man en annan möter man något annat.Oavsett om vi väljer att gå höger, vänster, stanna upp eller vända om så är det ju där vi ÄR - och då är det där vi ska VARA också…grunnar jag…

Smärtan kommer ofta just av att man ångrar sina val - när man tänker " om jag bara…".Men vad kan vi veta egentligen? Hur kan vi veta att en annan väg självklart lett till något bättre?

Jag tänker på en buddistmunk som fick frågan hur han kunde vara ständigt nöjd med livet.Han sa:

"Jag är övertygad om att jag alltid är på rätt plats, alltid precis där jag ska vara.Jag möter alltid det jag ska möta och lär mig det jag ska lära.På det sättet är jag alltid nöjd med min tillvaro."

Skön inställning!

Det var en klok munk,,,,,

ska lägga detta på minnet,,,

(det sviktar ju ibland)

#11 visst var han klok! Allt motstånd och tankar kring att man kan vara på fel väg rinner iväg med denna inställning….

Om man känner i kroppen hur det känns att tänka " jag har gjort fel val, jag skulle ha gjort annorlunda, om jag bara hade…" och sedan jämför med hur det känns om man tänker " Jag är alltid på rätt plats, jag möter precis det jag ska möta"….tja nog är det en stor skillnad på känslorna!Det första ger obehag, det andra frihet.

Men minnet sviktar, så sant så sant.

Även det har jag hört något positivt kring:

Att varje gång man glömmer en insikt för att sedan minnas den igen så får insikten djupare kraft.Det är under själva "återupptäckten" som man växer och förändras.

En liten tröst för andra med mig, som har minnen som sviktar

så sant

De har ni rätt i att de inte fins någon fel väg, men när livet går trögt och man mår piss käns de som att de är fel väg.

#14

Det är ju det som är (ursäkta ordvalet) det finurliga i kråksången.

Det är ju det som talar om för oss, att det är någonting inom oss som är på tok och behöver  tittas närmare på,, eller så på minner vi oss själva om nuet.

Nu är det nu!

Det är då vägskälen dyker upp och vi tvingas välja,,, vilken väg vi ska ta.

eller så står vi där o velar,,,,,,,,,

svårt att bestämma oss,,,,

Gyttjan drar ner oss,,,,, och piss känslan växer o frodas inom oss.

#14 javisst - och jag tänker att det är just TANKARNA om att "det här är fel" som gör ont! Inte situationen i sig! För sanningen ser ju alltid ut just såhär, just i det man står…

Det går att önska ihjäl sig att ens liv skulle se annorlunda ut än det gör, men det skapar ju inga positiva känslor.Och sällan nån förändring heller, för man dränerar sin energi på detta.Handlingskraft att förändra sin situation brukar alltid gå hand i hand med att man först behöver "bli vän med sin situation".

Och kanske är det dessutom meningen att det SKA gå trögt ibland? Allt går ju i processer, så även livet - ingen har energi o livskraft o kreativitet jämt….

Och just att prova att byta inställning från " det här är fel" till " jag är precis där jag ska vara" kan vara ett sånt sätt att bli vän med situationen…

åååh, jag vet, det här är svåra grejer att verkligen känna in när man inte mår bra….men det är ju bevisat att tankarna skapar banor i hjärnan och genom att enträget "byta bana", byta fokus till positiva tankar, kan man skapa nya vägar .Och på sikt förändras då hela strukturen i hjärnan.Men det behövs ständig övning, liksom att hålla god kondition - det är inget  man tränar upp o sen finns den av sig självt.

Det här kanske kan låta oerhört käckt( jag är själv en pendlare mellan högt och lågt, det där med balans är..tja…nåt klurigt…jag själv kan tycka folk är så käcka när de säger "tänk positivt! " som om det är skitenkelt, när det jsut då känns som att livet är något man inte alls förstår hur man ska leva …)

Jaja, hur som helst.JUST NU är jag iaf i en "lekstämning" där jag bestämt mig för att helt enkelt leka med det här med positiva tankar. Jag vaknar på morgonen o känner mig upprymd " Jaaa, idag ska jag öva hela dagen på att tänka positivt!". Ingenting alls med att jag måste lyckas, eller att det är något jag ska nå med det, utan bara som en lek. För att prova hur det känns ungefär.Som en slags…utmaning kanske…" få se nu…kan man vända på den där tanken på nåt sätt?"

Fast jag tror att man nog når dit automatiskt när man grubblat o gnällt för länge och blivit less på sig själv, haha - så är det för mig iaf.Det GÅR helt enkelt inte att vara ständigt nere, det är naturens under att allt går i vågor…

Hmm, kanske man kan se det som en slags balans på sitt sätt…om man nu ska vara positiv…

Nä, nu babblar jag bara på.

Kram på er alla!