Har inte någon jag redig vågar öppna mig för.. Jag är ofta deprimerad och läsen… De är bara här jag kan skriva ut.. Vet inte om de är för att ingen här vet vem jag är och därför inte kan döma mig på för hand. jag har vart mobbad nästan hela min skol gång.. Har altid vart den som sutit själv..

Hema är de mycke gap och skrik och jag känner att jag inte räker till.. Mamma är sjuk skriven på grund av sträs.. Hon jobbar bara någon gång i bland. Går på sömn tableter och citodon.. Mammas sambo gnäller en hel del.. Gör små saker till hur stora saker som hälst.. Ganska jobbigt att höra på.. Fattar inte varför mamma inte lämnar han.. Hon går till sykolåg och pratar i mellan åt.. Hon får de genom jobbet..

Och en provoserande 7 årig lille bror.. Han tråtsar och gör allt för att jag ska bli arg och tappa kontrollen, ibland ser mamma de och säjer till han. Men inte alltid, kan kanske bero på att hon själv inte alltid mår bra..

 Jag försöker att hjälpa till men så blir jag deprimerad och då blir jag het stel och gör ingentin.. Orkar inget vill inget.

Var tillsamans med en kille som tryckte ner mig så mitt själv förfötroende gick ner i baken. Och när de var slut med han var jag singel i ca 6 månaer sen hittade jag en kille som jag flyttade i hopp med.. Enligt han var jag dumihuvet för att jag inte ville jobba när jag gick i skolan.. Jag försökte för klara att de blir för mycke för mig, de blir för sträsigt och jag klarar inte av sträs.. Han var som en pappa tjatade om allt.. Jag kunde inte sminka mig och jag var dum i huvet och jag var barnslig för att jag har kaniner. Jag kunnde ligga i sängen brevid han och gråta för att jag måde så skit dålig. Och han blev bara iriterad.. Visa gånger orkade jag beräta varför jag va läsen och andra inte. Men till slut lämna jag han..

Har nästan inte haft några rediga vänner.. jag är för god trogen så alla utnytjar mig. Jag tänker "men hon är ju min kompis, hon skulle aldrig utnytja mig" men jag hade fel..

Jag är inte nöjd med mig själv längre.. Sen jag ståpade in p-staven gick jag upp 15kg.. Jag blir äklad när jag ser mig i speglen.. Men ska ploka ut den nu och hoppas att jag kan gå ner lite..

Så fort jag mislyckas med något eller något går i mot, när något jag varkligen vill inte funkar går jag till sängen och gråter och tycker att jag är värde lös.. När de är skrick hemma så kan läga kuden över ansiktet och gråta..

Jag käner mig helt mislyckad..