Hej Alexaandraa. Känner väldigt väl igen mig, jag tänkte också så när jag var i din ålder och hade det väldigt jobbigt med min självbild. Så jag vet hur jobbigt det kan kännas!

Och jag vet också att det verkar som att "hjärnan stänger av talfunktionen", som du säger. Men det är för att man fokuserar alldeles för mycket på sig själv, man blir för självmedveten och då låser det sig. Man kan ju inte tänka klart då. Inget konstigt eller fel med det.

Men du ska veta en sak och det är att alla upplever detta på ena eller andra sättet! Du är inte ensam eller speciell, för alla går omkring och undrar vad andra tänker om dem, alla är upptagna med sina egna tankar om sig själva och andra! Det är så det är att vara människa och självmedveten.

Mitt råd till dig är att börja med att försöka acceptera dig själv som just du är och inte bry dig om hur andra är eller vad andra gör.
Vi är nämligen alla unika, alla är vi på olika sätt och det är så det ska vara. Det finns inget som säger att man måste vara pratsam och utåtriktad i alla situationer och med alla människor, eller hur?

Och när du accepterar och tycker om dig själv som du är, så kommer detta med vänner att lösa sig automatiskt.
För då behöver man inte andras bekräftelse och då drar man till sig de vänner man vill ha, inte för att man behöver dem. Det finns en skillnad.

Då behöver du inte heller fundera på vad du ska prata om, för det kommer av sig själv. Vi gör det ofta alldeles för krångligt i våra tankar om oss själva.

Försöka att slappna av mer och njut av dagen, gör sånt du tycker är roligt! Ibland träffar vi nya kompisar just när vi glömmer bort oss själva mitt i allt det roliga vi hittar på.

Kram till dig.

#1 tack :)  Men det är så otroligt svårt att acceptera sig själv, tycker jag :P Har börja läsa en bok om självkänsla, och jag hoppas att den hjälper :)

#2 Varsågod.

Ja, jag vet precis. Det kan vara lite av en process att älska, förlåta och acceptera sig själv som man är, det är ju något man behöver öva på till en början.
Det handlar mycket om att lära sig att känna igen sina tankar och ta reda på om de är sanna eller inte. För vi säger så mycket till oss själva som inte ens är sant och tankarna är ofta väldigt negativa.

Fast vi tror helt och fullt att det är så som våra tankar säger, just för att vi aldrig ifrågasatt dem.
Men det kan man börja göra och det i sig gör att man lär känna sig själv och ser vem man verkligen är.

Bra med en bok om självkänsla. Lycka till med den.

Ta chansen att våga när du börjar gymnasiet! Då har du inte kvar dina gamla klasskompisar och deras förväntningar på hur de vill att du ska vara.

Ta dig en rejäl funderare över VEM du vill vara! Försök se framför dig hur en sådan person beter sig i olika situationer på gymnasiet. Ta ett pass varje kväll innan du somnar när du tänker på hur den här personen är.

Sen kan du börja testa att härma den person du vill vara. Om ni åker iväg någonstans i sommar dit ingen känner dig, så kan du prova att göra som den här personen och inte som du brukar. Ta varje chans!

Jag vet en kille som var så blyg att han inte vågade fråga någon om var toaletten låg. Men han tog sig samman och började fråga folk över allt och upptäckte att det var ROLIGT att prata med folk!

Ska ta del av ditt tips :) Men en sak som andra tycker + lärare är att jag har ändras mycket sen sjuan, jag säger fortfrande inte så mycket men jag säger mer än i sjuan-åttan. Så jag har ju viljan att ändras.

Jag önskar bara att jag vågar säga lika mycket som jag skriver på nätet…

Alexandra,,

Övning ger färdighet,,, Det är ett som är sant.

Att våga utmana sig själv,,

Det är läskigt med det samma,,,,,

Ge dig själv tid,,,,,,/ Kram