Vad är det som egentligen säger att vi inte redan ÄR upplysta, i vår essens, fastän vi inte har brutit igenom vår medvetande- o fårståelsenivå om detta! Vi har inte skalat av oss tillräckligt än och så också till den stora frågan om vi verkligen kan göra det slutligt här på jorden…någonsin…o är det dessutom meningen…

Det é mycke nu, väljer att klappa katten här o NU!

Vad menar just du med att vara upplyst?

Ur synvinkeln härborta: Ja, vi är alla redan upplysta/uppvaknade.
Helt enkelt för att vi kan inte vara något annat än det vi ÄR. Och det vi ÄR, är precis det vi söker efter!

Sökandet underhåller tanken att vi inte är det redan NU och att det kanske dessutom inte kan ske i detta liv. Och alltmedan sökandet "händer" så är vi medvetna om det, eller hur? Vi är alltid där, bevittnar allt. Det är det som vi söker efter, det där som bevittnar och tar in allt som händer, inklusive sökandet! Humor!

Det existerar ingen tid, det är en del av samma dröm/illusion som sökandet. Det finns ingen annan "mening" med Livet än att vakna upp och se att:

Det finns bara detta nu och jag är det.

Klappa katten är också upplysning!

#0 Haha, vi kan välja egna ord. JAAAA, vad härligt.

#1

#2 "Vad menar just du med att vara upplyst? " 

Syftar här på upplyst som något ej nåbart eftersom det bara ÄR, kan ej "gripas" - endast den riktigt upplyste skulle kunna uppleva t.ex. syftet med allt som bara ÄR existerar och också greppa detta. Upplystheten ser jag som ogripbar - som den ska vara - upplevas till fullo i nuet - men hur gör vi det eg med våra "ynkepynkiga småhjärnor" som världsbild - både medvetet och omedvetet speglar upplevelser ur vår egen världsbild hur vi upplever nuet.

Att vara i nuet o ex klappa katten o vara med hjärtat - ja visst är det upplysning. En härlig sådan om man verkligen upplever det.

Ja - Alla vi människor bara ÄR, varken mer eller mindre! Men hur vi har förmåga att förstå det är för mig en del av upplysningen - det alltomvetandet eller att man inte behöver veta, utan bara vara i nuet, eftersom att allt bara är - händelser, svar o frågor förändras ständigt i frihetens värld, illusionens värld.

"Det finns bara detta nu och jag är det. "  

Håller med i detta mitt eget varande nu, någon annans nu är dennes varande, dennes ÄR. Och min essens är en del i den eviga alltomfattande essensen, mao alla våra små egna är, är en del i allt som bara ÄR. Varken mer eller mindre ur mitt synsätt.

Här blev jag fångad i skrivandet med spontana ord i nuet - skickar dom på vänliga upplevande o ständigt lärande vingar !

För mig är upplyst ( gillar inte ordet egentligen) att nå sin innersta kärna sin egen sanning.Det är ju så individuellt hur man tycker och känner.

Men som ni säger att vara i nuet, vara här och nu det är ju en sann känsla.Tycker inte om en massa omskrivningar och att krångla till saker.Det ögat ser och det hjärtat känner är min sanning.

#4 Det du skrev om att klappa katten tyckte jag om!

Kram till er!  och den kom från hjärtat!

#3 Skoja med ord är kul!

#4 Tack för dina spontana ord i nuet! Jag uppskattar att höra vad andra har för upplevelse kring detta.

#5 Ja, jag har märkt att många inte gillar ordet upplyst, kanske bättre att bara säga Gränslös Frihet eller Öppenhet? Att leva ärligt med ett öppet hjärta och inte längre vara slav under sina tankar? Eftersom man vet att man ändå inte är tankarna…

"Tycker inte om en massa omskrivningar och att krångla till saker.Det ögat ser och det hjärtat känner är min sanning."

Vackert.

#6 Det du skrev nu tar jag till mig, ja vi vet att att vi ändå inte är tankarna…………..Så känns väldans bra!

Tack ! 

…för vi vet ju att vi inte är våra tankar…

det vimlar ju av upplysta,uppvakande människor här inne

Jag börjar tänka att det är ett ord som inte behövs…så fort det nämns så försvinner egenskapen…..?

Kanske är det för att jaget fortfarande nämns? "jag är upplyst".Vet inte om en enda upplyst människa skulle säga så……för vi vet ju att vi inte är våra tankar!

GUD

Ännu ett laddat ord i vissa sammanhang. Ändå är det bara ett ord, som vilket annat som helst! Det får det värde vi själva sätter på det…

TAO

Tycker jag om, för på samma sätt som gud så är det bara ett ord. Ingen skillnad - men TAO har den "betydelsen" att det symboliserar det som inte har något namn eller annat begrepp, eller form… det bara ÄR

#9 "..för vi vet ju att vi inte är våra tankar…" "det vimlar ju av upplysta,uppvakande människor här inne"

Hahaha! Nja, det är egentligen bara början som jag ser det; att verkligen inse att man inte är sina tankar (det är ju en sak att säga det, men att verkligen inse det är en annan grej).
Sen kommer vi till det här med alla våra känslomässiga kopplingar till andra människor t ex, och de är ju inte lika lätta att se igenom (vi vill ha dem kvar!). Upplever det själv i vissa situationer och det är tufft!

"Kanske är det för att jaget fortfarande nämns? "jag är upplyst". Vet inte om en enda upplyst människa skulle säga så….för vi vet ju att vi inte är våra tankar"
Precis! Även "jag" är en tanke som uppstår i det jag är.
Frågan är bara utifrån vilket "perspektiv" det sägs. Sägs det utifrån den lilla personen som vill eller tror detta, eller utifrån det större perspektivet av vad jag är?
Ta t ex Buddha. När han fick frågan vem/vad han var, så svarade han: "I am awake".
Han använde ju ordet "jag". Men han talade ju inte utifrån den separata lilla personen, för där finns ingen som är upplyst. Vilket han visste.

En av de bästa beskrivningarna av att vara uppvaknad som jag hört, var från Alan Watts. Han sa klart och tydligt att ett uppvaknat liv helt enkelt var:

"Not so many hang-ups".

#10 Gillar det du säger. Jag uppskattar också ordet Tao. Eller Stillheten. Det bästa är kanske att använda (om man nu ska) olika ord för det onämnbara, just för att inte fastna i något av dem och plötsligt tro att det är "det".

DET är förresten också ett bra ord! För det visar verkligen på att allt är DET.