Hmm.. Jag resonerar såhär..

En annan människa kan göra mig irriterad om jag väljer själv att bli det.. Men jag tycker att det är för svårt att inte kunna bli irriterad.. För tankar föder ju känslor och om någon säger något till mig som jag direkt reagerar på, mina tankar sätts igång direkt och så har jag ju fött den känslan att jag är irriterad.. Hur ska jag kunna förhindra det? Det man kan göra som jag ser det är att stoppa det så fort man känner av det, vet om det.. Att vända det ifrån sig istället.. Man kan väl inte förneka att man är irriterad, då vänder man ju det inåt i sig själv istället och mår sämre för det..

Ja detta är mina tankar om det..

Det andra gör, handlar om dem själva. Därför kan jag inte ta det personligt…

#1 - Just det, om du reagerar direkt med en tanke så kanske du inte hinner tänka efter varför den personen säger som den gör innan du blir irriterad. Men om du hinner reflektera över vad den andra personen säger så kan du också välja hur du vill tänka om situationen.

Har du väl blivit irriterad har du också möjligheten att fråga dig själv varför du blev det - var det för att det den andra personen sa var sant eller var det för att h*n träffade en öm punkt? Var det en öm punkt så kan du börja tänka på den och se vad som är sant när det gäller den och kanske ändra på din inställning till denna ömma punkt - och då förnekar du inte känslan :-)

När jag blir irriterad på någon annan och jag förstår att jag har blivit det så börjar jag titta på varför jag blir det - och då är jag inte längre offer för situationen, utan tar itu med min egen inställning till den :-)

#2 - Helt rätt, det handlar om dem själva! Men om du tar det personligt har du en sida där som du kan titta närmare på och försöka förstå hos dig själv. När du ser det som en möjlighet att förstå dig själv bättre vänder du känslan av att vara offret för situationen och istället ta bollen i din hand och styra den vart du vill, dvs. välja andra tankar om situationen :-)

#3 Ahaa.. Så klokt :-) Nu förstår jag mer.. Tack!

#3 Du är så klok! Men det är så svårt att praktisera! Ofta går det automatiskt att jag tar det personligt  Jag håller på att lära mig att tänka först och handla sen  Som det har varit alltid för mig, så har jag handlat först och tänkt efter sen

#4 - Vad bra, jag tyckte jag var lite omständig när jag skulle förklara…

#5 - Jag vet, det är så för mig också när det gäller att praktisera teorierna - men medvetenheten är det viktigaste steget att ta, resten är träning  Det är som med mediumskapet - det får ta den tid det tar… och det är många år, men väldigt roliga och utvecklande år

Kram Rickard

#6 Nää du är inte omständig! :-) Jag förstår vad du menar..

#7 - Ha ha, vad bra!

Kramis

#8 Jaa! :-) Kram

#3 *apploderar*

Ingen annan kan såra mig. Känner jag irritation då är det jag själv som sårar mig. Mycket viktigt att inse.

Jag "jobbar" från andra hållet: Ingen annan kan älska mig. Känner jag kärlek då är det jag själv som älskar mig. Ännu viktigare enligt mig.

Sen finns det ju ett annat alternativ. Frihet…

-Pirjo-

"10 - Ha ha, den var riktigt bra!

"Ingen annan kan älska mig. Känner jag kärlek då är det jag själv som älskar mig."

Men alla de som säger att de älskar mig - ljuger de då…? Och framför allt - när jag säger att jag älskar andra, ljuger jag för dem och för mig själv då…?

Oj, det här blev djupt - så djupt att jag nästan drunknar…

Kram Rickard

#3 Kanon förklaring Rickard. t.om jag förstod.

Ingen annan kan såra mig egentligen för ingen annan kan ta ansvar vad som försiggår inne i mitt huvud dvs tankarna jag tänker och de känslor jag får genom att tänka den tanken. Alla ord och allt alla gör kan jag ta personligt men jag har dock ett val. Att se orden precis som dom är eller se det dom gör precis som dom gör utan att lägga in mina värderingar om det.

Jag håller med att det är en konst att bli medveten i praktiken om just detta. Övning och åter övning med att vara närvarande i just det som händer.

#11

Men alla de som säger att de älskar mig - ljuger de då…? Och framför allt - när jag säger att jag älskar andra, ljuger jag för dem och för mig själv då…?

Det är klart du inte ljuger. Du TROR ju på det du säger

Jag tror på det jag säger/skriver. Att jag (och andra) projicerar. Dom "goda" känslorna lika mycket som dom "onda".

Kram, Pirjo

#13 - Så kanske det är - jag upplever däremot att när jag älskar då är det lika mycket mig själv som en annan människa. Kan jag älska mig själv kan jag älska andra också, särskilt eftersom vi alla är 1

När jag är helt mig själv, utan masker och andra egots verktyg, så ÄR jag kärlek - då är det ingen separation mellan mig själv och andra…

Kram Rickard

#12 - Ha ha, då är det för att du och Soffe har den kvinnliga intuitionen som vägleder er - mitt manliga tänkande störde sig ett tag på min förklaring… men det är passé nu

Idag har varit en sån där praktiserande dag på just detta - det mesta jag gjorde blev fel och jag valde att se på mig själv som… normal

Visst hade jag gjort tokiga saker, men det gör vi alla då och då och det var inget alarmerande - och hade det varit det så finns det bra sätt att se på det, som erfarenheter för resten av livet! Idag rann det av mig nästan som vatten på en gås - jag orkade helt enkelt inte ta på mig den tunga skuldkänslan…

#15 Är det skillnad på kvinnlig och manlig intuition?

Jag resumerar din dag med: To To To Toppen!

#16 - Kanske, eller jag vet inte. Men ni hade intuitionen påkopplad medan jag inte hade det då! Jag analyserade

To Toppen

#14 Om allt är ett hur kan det då finnas andra ?

Men jag förstår vad du menar.

#17 Ja det kanske jag hade.. Jag tror att man har intuitionen påkopplad mer än vad man märker egentligen.. Eller vad tror ni? Nu var det min tur att analysera, ehe :-)

Igår var jag på kurs och jag reagerade. En auktoritär person ville ha ett svar dvs ett svar som han ville höra. Han nöjde sig inte med mina svar och plötsligt blev jag blockerad.

DÅ sa jag stopp högt och satte en gräns för mig själv och honom. Jag kände hur osann jag var i mina tankar och hela min kropp smärtade när jag gick igång, mitt ego. 

När jag kom hem förstod jag att jag hade reagerat med mitt omedvetna jag och jag hade skyllt på honom igen.

Att han var si och han var så och han kände inte av andra m.m. Snacka om att egot ville ha rätt, hur jag tolkade allt och gav det min egen mening som jag egentligen själv kan välja.

Jag fick gå inåt och söka detta inom mig själv och jag hittade svaret. Mitt ego satte etiketter, värderade, trodde på mina tankar och plötsligt så blev jag känslosam. Jag mådde inte alls bra.

Allt var en osanning. Mina tankar var osanna och jag skapade mina egna känslor och reagerade. INGEN kan såra mig om jag inte tillåter det själv i mina tankar.

Tack för denna GÅVA och jag känner mental frihet igen.

Åh, det här är så viktiga saker…övningar, för det är ett ständigt övande att stanna upp och ifrågasätta sina reaktioner och var de kommer ifrån.

#13 Känner jag kärlek så är det jag själv som älskar mig.Jaaaa!

Jag läste för några månader sedan " krama din skugga" som tog upp denna omvända projiceringen, dvs att även allt gott du ser och upplever kommer ifrån dig själv.För mig, just då var det en viktig insikt, då jag var inne i en period då jag hamrade på mig själv genom att hela tiden bara se mina negativa projiceringar, inte alla positiva också…

Det är lite samma tanke som tas upp i " älska livet som det är", fast jag förstår det ännu bättre genom denna andra bok…

Tack för att du påminner mig om detta

#20 det är så givande att du delar med dig ( ja , alla här inne) av upplevelser då du först blockerats och hur du sedan frigjorts igen! Det är just detta - att stanna upp, uppmärksamma problemet och välja annorlunda som för oss vidare.Och att dela detta med andra,  känns sååå härligt.Jag möter det inte lika ofta på andra sajter…jag öppnar mig - och andra vill berätta hur jag ska göra….Det blir en engångsväg bara…inget byte…

Här har jag hittat ett forum där andra talar liknande språk.

Tack igen!

nånting som jag har märkt att man kan i många år tränat på att inte ta in andras projektioner och dåliga uppföranden och man tycker man behärskar det.

Men sedan ställs man inför en situation där man antar att en människa är mogen och godhjärtad,man öppnar sig och i förtroende visar olika sidor av sig själv därför man tror man är hos en likasinnad.

Då hoppar personen på en med anklagelser…

Då blir man först väldigt förvånad eftersom man i sin bild av personen inte trodde hon kunde agera så omoget och oklokt. Då kan reaktioner på handlingen komma för man var så totalt oförberedd på angrepp. Vi får svårare utmaningar  att bita i hela tiden i våra utvecklingar.Spännande, spännande….

#22 "Då blir man först väldigt förvånad eftersom man i sin bild av personen inte trodde hon kunde agera så omoget och oklokt."

Ah! Just det, det är våra föreställningar/bilder av andra som ställer till det. Vi tror oss känna en annan människa, men kan vi någonsin göra det? För vem är det vi tror oss känna? Bilden vi har av densamma.

#0 "Ingen annan människa kan göra mig irriterad.

Hemligheten är att det är jag själv som väljer att göra mig irriterad." Lärorikt och sanna ord.

#22 Om du älskar dig själv och känner kärlek inom dig så reagerar du inte på någon oavsett vad de gör och inte gör. Det är dina tankar du behöver granska.

#23 Bra frågor.

När jag ser allt negativt som andra gör mig så har jag inte sett hur negativ jag är mot mig själv - först när jag ser på mig själv med kärlek kommer jag kärleksfullt att kunna ta till mig allt som andra säger om/till mig.

När jag söker andras bekräftelse på att jag har "rätt" har jag inte förstått läxan jag behöver lära mig om mig själv.

När jag väljer glädje finns inga oförätter kvar som har sårat mig - allt är precis som det ska vara…

#24 o #25

Ja det är sant,oftast nuförtiden får jag kärlek och respekt av min omgivning hela tiden, och det beror på kärleken inom mig.

Skönheten och kärleken runt mig speglar mitt inre.Nu när min plats förvandlats till paradiset, får man väl akta sig så man inte får hybris…..

#26 Vem ville du övertyga nu? Bara du är sann mot dig själv.

lustigt tänkte skriva om detta område och så har vintersaga redan hunnit före mig…nu blir jag irriterad…. (nä skoja!)

well alla har ju svaga punkter…..tex om en kvinna är lite kraftig och jag säger du är tjock men jag gillar dig ändå..så ta det ej personligt….så tar hon det kanske lite personligt

eftersom jag inte är tjock…så kan det inte handla om mig…..ler

jag torska i en sportgren rätt nyligen och han irriterade mig men egentligen var det hans sätt han räknefuskar nämligen….det har ju med moral att göra

jag kan ta en förlust men inte mot en som försöker fuska….

då försvinner ju själva gentlemanna-grejen med sport

men jag kanske oxå ska börja fuska….?

kay pollack är bra tror jag….jag träffa han en gång jag hade solglasögon inomhus och han sa att såna som jag gjorde honom irriterad….hahhhah

men han lugna sig sen….

har en kompis som avskyr kay pollack

jag man väljer ju sina tankar så man väljer sina reaktioner…I guess

det lustiga är att jag fuskade som tonåring i sport ibland så jag vet inte om det är nåt som jag blir påmind om….

#25 När jag ser allt negativt som andra gör mig så har jag inte sett hur negativ jag är mot mig själv - först när jag ser på mig själv med kärlek kommer jag kärleksfullt att kunna ta till mig allt som andra säger om/till mig.

När jag söker andras bekräftelse på att jag har "rätt" har jag inte förstått läxan jag behöver lära mig om mig själv.

När jag väljer glädje finns inga oförätter kvar som har sårat mig - allt är precis som det ska vara…

- !

#28 kay pollack är bra tror jag….jag träffa han en gång jag hade solglasögon inomhus och han sa att såna som jag gjorde honom irriterad….hahhhah

Haha,han borde kanske läsa sin egen bok, så att han nästa gång kan " välja glädje" i stället

men allvarligt talat kan man välja glädje när

en tjuv tex snor ens unge och kidnappar denne

när du blir slagen på käften och misshandlad

när du blir mobbad med mera med mera

alltså det är lätt och idealiskt att skriva sådär i teorin men

vad händer i verkligheten om nån är riktigt jävla elak

kan du välja glädje då

det skulle jag vilja se!!!

#30 - Kunde Nelson Mandela komma ut ur fängelset efter år där, utan bitterhet - ja då kan man välja glädje även i dessa extrema situationer!

För att välja glädje i de extrema situationerna kräver det extrem insikt! Det betyder inte att man sorglöst accepterar livets öde när ens barn blir kidnappat - man kan slåss för att få tillbaka barnet, men man behöver inte välja rädsla för att få tillbaka det…

vi vet inte om mandela är bitter eller ej…..det kanske han är innerst inne

en del år tog ju fängelset från honom….

men jag tror inte på den här övertalningstekniken att övertala sig själv

jag är en positiv person el jag är en vinnare el jag är stark

när han egentligen känner sig nedstämd…förlorare…..svag

negativa attityder kommer från barndomen och föräldrarna som projicerat/fört över sina begränsingar på sina barn och de försvinner inte av affirmationer

visst du kan försöka övertala dig själv att du väljer glädje hela tiden

men det är en övertalning och dina känslor vet vad du egentligen tycker…

#32 - Vi lämnar Mandela åt sina egna reflektioner och tittar på det vi själva kan göra i våra liv.

Att välja glädje är ett val i tanken - som sedan påverkar mina känslor. När vi förlorar någon väldigt kär (som mina föräldrar t.ex.) så känns det naturligtvis inte som att jag har lust att hoppa jämfota av lycka! Visst är det tråkigt sett ur ett perspektiv - men det för dem inte tillbaka till livet.

Om jag däremot ska välja glädje så får jag se på allt det fina som de har gett mig - framför allt att de gav mig det här livet att leva! Det tar inte bort sorgen över förlusten - men jag väljer att se på glädjen över att de har haft en positiv påverkan på mitt liv!

Det är det jag menar med att välja glädje - att tillåta sig att vara känslosam och samtidigt glädjas åt allt som faktiskt är fint och vackert trots händelsen!

Som en parentes tyckte jag båda mina föräldrars begravningar var väldigt speciella och fina - fullt med vackra blommor och buketter och så sjöng jag på bägge deras begravningar. När mamma dog skrev jag även den dikt som finns på dödsrunan i tidningen - en hyllningsdikt till henne! Inget av allt detta skulle jag klarat av om jag inte valt glädje som ledmotiv efter deras bortgång!

\Rickard

lite längre upp skriver gitte om att inte bli känslosam….

att inte tro på sina tankar det är lite som byron katie menar

när du tror på dina tankar så gör du dem till sanna….

och det är de ju inte

verkligheten är en tolkning

jag blir så fruktansvärt irriterad när jag hör att någon smaskar eller tuggar på något hårt, det är nästan som att jag får ont i magen av det.

Jag vill verkligen inte att det ska vara så.. hur får man bort dessa känslor??

#35 - Jag kan bli irriterad över att besticklådans ordning (så som jag har skapat den) inte respekteras av de andra i familjen - inte så att jag får ont i magen direkt, men det stör mitt kontrollbehov…

Om jag däremot får någon av våra katter i knäet (som vill gosa med mig sådär på morgonen) så glömmer jag helt enkelt bort att vara irriterad på oordningen i besticklådan!

Så mitt råd är antingen att du skaffar dig en kelig misse som "stör dig" när du blir irriterad - eller helt enkelt fokuserar på något som är mycket mer inspirerande (slå helt enkelt dövörat till alla (o)ljuden)…

Kram Bus-Ricke

#36 Haha, du är rolig Bus-Ricke! Coola råd.

jag tycker att "the work" fungerar fantastiskt på dessa sorters irritationer… jag frågar mig själv om det är sant att de andra borde hålla min ordning i besticklådan…nä, uppenbarligen borde de inte det, för sanning är att de inte gör det.Och så vändningen..är det i själva verket mina tankar om alla borden som irriterar mig? Ja! Och sen känner jag mig fri i hela två minuter innan jag får syn på mannens skägghår i handfatet som han faktiskt borde tvätta bort efter sig…………

#38 Just så gör jag också hela tiden, det är ett ständigt ifrågasättande av allt jag upplever, haha! Ett ständigt utforskande av sanningen…

"Och sen känner jag mig fri i hela två minuter innan jag får syn på mannens skägghår i handfatet som han faktiskt borde tvätta bort efter sig…"

Hahaha!

ja det blir ett jäkla ifrågasättande

när tar det slut typ aldrig… :-(

dåligt tålamod

vändningen mina tankar är det som gör mig irriterad på mannens skägghår….

eller min fars tillkorta kommanden

vi tycker att andra ska vara perfekta

men det är de inte inte jag heller

vilken tanke tror jag på att jag klarar allting

väljer jag att tro på den tanken för den verkar ju rätt bra

men men det är inte sant det heller :-(

#38 - Jag tänker på Kay Pollaks berättelse om mannen som sågade av plankan en centimeter för mycket så att den blev för kort. Om jag omformulerar det mannen tänkte då till det jag tänker om besticklådan så kan det låta så här:

"Aha, nu har osthyveln försvunnit… och den finns inte i disken heller… så intressant…  Jag undrar var R. har lagt den idag…? Låt mig se, jag kanske kan använda en kniv istället för en hyvel - det blir en annan smak på osten på det viset, precis som när man provar ostarna på torget… komprimerad smakupplevelse…

Tack R. för att du gav mig en ny upplevelse denna morgon!"

Det kallar jag att välja glädje, nya upplevelser och solsken i sinnet när saker och ting inte blir som jag har tänkt mig! Är det här en automatisk process inom mig behöver jag inte ens utforska mina tankar och känslor för att få reda på "sanningen" - sanningen ligger i upplevelsen och den gäller bara för mig!

#40 - Tankar, tankar… vad händer om du väljer att sluta tänka på allt som skapar problem - och istället bara accepterar livet som det är, att din far är som han är och att tävlingar inte alltid behöver vinnas… Istället bara göra det bästa av varje situation - så som jag gjorde med mina föräldrars bortgång och begravningar…

Glädje-Ricke

#40 När du verkligen vet att ingen tanke är sann, då är det en enorm frihet. Det är att se allt som det är. Då är man fri från att vara ständig slav under den där inre rösten som kommenterar allt.
Då existerar nämligen bara utrymmet som tankarna uppstår i.

"Något" ser tankarna komma och gå som tillfälliga rörelser i medvetandet. Vad är det som bevittnar allt, som är medveten om allting som händer? Som är medveten om medvetandet? Samma fråga som "Vem/vad är Jag?"

Det finns bara problem med tankar, känslor, situationer, o s v, när det tillfälligtvis sker en identifikation med tankarna/känslorna/händelsen.

Vill man verkligen vara fri, måste man våga se efter att inte ens tanken om att jag är en person som lever ett eget liv, är någon sanning…

Sen kan man fortsätta se vad som är sant i varje ögonblick. Inte för att man måste eller ska eller borde, inte för att man vill må bättre, inte för att man ska nå något imaginärt mål. Utan för att man drivs av en kärlek till sanningen.

Det är livet som rör sig så genom "mig" utan någon synbar anledning. Livet tar aldrig slut, man blir aldrig "färdig". Det finns inget "mål" att nå när du ser att du är "hemma". Det finns bara Här och Nu.

Då är livet spännande och fascinerande, jag ser fram emot att gå djupare i varje ögonblick och se; vad kan jag verkligen se här?

"alltså det är lätt och idealiskt att skriva sådär i teorin men

vad händer i verkligheten om nån är riktigt jävla elak

kan du välja glädje då

det skulle jag vilja se!!!"

 Underbart ifrågasättande!!!

Nej. Det går inte att vara glad jämt. Det är inte meningen heller. Eckhart Tolle säger det klockrent:

"Säger jag att man ska njuta av nuet och alltid vara glad? Nej.

Tillåt nuet sådant det är. Det räcker."

Men det är också så att alla måste börja där man står. Vi tror att vi väljer och kontrollerar när det i själva verket är våra mönster och vanor som har kontrollen. Kay Pollak försöker på ett (i mina ögon) snällt sätt visa att man kan välja annorlunda. Välja medvetet. Priset är att man blir tvungen att ta ansvar för sina val  Gör man det förändras mycket i ens liv. Detta är personlig utveckling.

Det Tunrida skriver om är personlig avveckling. Då förändras allt. Och inget .

Kram, Pirjo

#43 Tack Pirjo, du sätter orden där de ska vara. I like.

Kram.

ha ha jo att pappa är en tävlingsmänniska är ett under-statement

så fort man berättar något för honom så berättar han något som bräcker det du just berättat…..trist

men han är som han är…punkt

Eckard tolle verkar bra ;-)