![[Tunridan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kontroll och vår tro att vi ens har någon
Något av det, i min upplevelse, svåraste att se och våga släppa taget om (även om det inte är något man faktiskt gör), är kontroll.
Det kräver stort mod och är inget för den räddhågade. 
Känslan av behov av kontroll - över sig själv, andra, livet, omständigheter, you name it - är något som i många av oss finns som en mycket djupgående kärna som hela vår upplevelse av existens är baserad kring.
Många av människans frågor kring existens, kring liv och död och mening, har med kontroll att göra.
Och kontroll och rädsla går hand i hand.
Upplevelsen av att förlora kontrollen i olika situationer är hemsk. Man har ingen kontroll känner man och försöker febrilt återfå den och många är de olika känslor som kan komma upp till ytan: raseri, frustration, ilska, ängslan, oro, rädsla, avsky, men även känslor som visar sig som spydighet, fördömande, nedvärderande av sig själv eller andra m m.
Men gissa vad? Du och jag, vi har aldrig haft någon kontroll till att börja med! Vi har ingen kontroll överhuvudtaget! Varför inte? För att det är inte du och jag som gör något alls.
Vi är inga separata individer som kan styra livet. Vi är mer som uttryck för enheten som lever genom oss, som oss.
Livet lever oss. Vi lever inte livet. Vi har inte ett liv, vi är livet.
Det är inte du eller jag som andas våra kroppar, som gör så hjärtat slår eller att solen går upp på morgonen. Vi styr inte våra ben att fungera på ett speciellt sätt, eller ser till så att vi vaknar på morgonen eller somnar på kvällen. Det bara händer.
Vi gör alltså inget alls. Vi har alltså ingen kontroll.
Det är när vi tror vi har kontroll och därför försöker leva och kontrollera våra liv, som vi upplever livet som svårt och problematiskt.
Egot avskyr såna här tankar. Egot kan inte begripa detta, för egot tycker att egot är i kontroll eller borde vara det.
Men gissa vad igen? Egot är lika med separation och ser därför bara separation.
Så ur det oskyldigt förvridna perspektivet av egot så är man en separat individ (kanske förvisso en del av en större helhet, men ändå en självförsörjande individ) som gör det man gör. Med full kontroll över "sig själv" och "sitt liv".
Att se att man faktiskt inte har någon kontroll och aldrig haft det, kan låta skrämmande (för egot).
Men det är egentligen en enorm frihet, när man säger Ja till det hela, tillåter det ske. Ja är detsamma som Ja till Livet och lika med tillit och nyfikenhet på vad livet ska erbjuda i nästa andetag. Livet blir en spännande upplevelse, inte en där man måste ha kontroll och allt sker utifrån rädsla.
Att se detta är att gå bortom det personliga, allting handlar inte om "mig och mitt liv". Det finns egentligen ingen person att leva ett eget liv, personen är en övertygande bra illusion. Allting är bara saker som "händer" utan någon egentlig aktör som gör något.
Även nu när jag skriver detta, är det bara något som händer. Skrivande händer i Nuet. Ingen direkt anledning, kanske bara för att det vill sägas och för att det känns kul. Glädje finns i det.
Livet händer.
Detta är större, så mycket större än man kan ana…
Kloka ord. Så mycket kontroll som vi vill ha, men ändå i slutändan har vi ingen alls. Livet går inte att kontrollera. Det är bara att åka med.
Dina ord får mig att tänka på den här händelsen. Jag gillar att åka Balder på Liseberg. För ett par veckor sedan var jag där med en kompis som var rädd för att åka. Jag fick henne att åka med och njuta av turen när jag förklarade att hela upplevelsen går ut på att släppa kontrollen. Man sätter sig i vagnen och kan inte göra något. Helt utan kontroll åker man i backarna. Man kan bara ha tillit till att det går bra och njuta av turen.
"Life is a rollercoaster" Det finns väl ett sådant uttryck?
#0 Oj,vad du får mina tankar att snurra.Tack
Jag ser det som att tron på kontroll är en stor bov, en stor illusion, då vi faktiskt aldrig någonsin kan ha kontroll på något.Allra minst någon annan.Det är det missförståndet som skapar så mkt smärta.Jag läser just nu åter igen " the work", det var några år sedan sist och nu kan jag ta in det på ett djupare plan.Jag bara skrattar.Vad tokiga vi är som går in på andras domäner hela tiden." han borde, vi borde, livet borde, vädret borde, jag borde".Det finns inga "borde", för livet är som det ÄR.
Kanske är det fler än jag som missförstått många "new age" böcker så att det i stället skapat mer ångest och oro? Filosofin att vi skapar vårt liv med våra tankar kan göra en oerhört frustrerad när det verkar som att man bara skapar misär.Har man inte bearbetat och släppt mönstret att straffa sig själv, så forstätter man att slå på sig då man inte " lyckas skapa glädje och överflöd i alla situationer".Dessutom kan ens skapande med tankarna vara oerhört luddiga av egot…
Men för mig har bilden kring detta helt omvandlats på sistone.Man behöver skala lager på lager kring detta, inse varför man vill ha det på ett visst sätt.Är det för att komma undan obehag?Och vad består obehaget av? Jo, oftast av att vi tror på en illusion! Så nu känner jag mer och mer att det som kommer till mig ( som i ett yttre perspektiv kan ses som motgångar, svårigheter etc) är fantastiska dörröppnare.Varje sak som ger mig möjlighet att känna obehag, har också inom sig en skatt, där jag kan komma fram till hur jag ska frigöra mig från obehaget.Inse att det FANNS inget obehag förutom i mina tankar.
För mig ger det oerhört mkt större frid att INTE försöka styra någon utgång med framtidsönskningar, utan hålla mig öppen, kärleksfull och närvarande att ta emot NUET, precis som det kommer.Då försvinner känslan att något kan gå "fel", för det finns inga fel.Det som händer, händer, hur kan det vara fel?
"Förväntningar är den största orsaken till lidande" säger man inom buddismen.För att även förväntningar är en illusion, det är en tanke om något som ännu inte skett, som inte finns.Lägger man sitt fokus för mkt på vad man vill möta i framtiden så mister man upplevelsen av nuet.Och förväntar man sig att man ska kunna uppleva något i framtiden som man inte kan uppleva just nu, så är man ute och irrar…
Eckart Tolle säger att om vi mår dåligt NU men tänker att vi kommer må bra SEN, så är det en illusion.Det finns inget annat ställe att må bra på än i nuet, för sen är ett senare nu.Så enda sättet att kunna må bra sen är att må bra nu.Det här är förvirrande saker , för vi är så fast i tidsramen..men dessa tankar lossar upp något inom mig…jag börjar se att man inte kan lägga något på framtiden…haha t.o.m något så positivt som framtidstro kan fungera negativt - om vi inte har någon "nutro"!
#1 Tack för anekdoten. 
_
"Life is a rollercoaster" Det finns väl ett sådant uttryck?"_
Ja och en låt med Ronan Keating.
#2 _"För mig ger det oerhört mkt större frid att INTE försöka styra någon utgång med framtidsönskningar, utan hålla mig öppen, kärleksfull och närvarande att ta emot NUET, precis som det kommer.Då försvinner känslan att något kan gå "fel", för det finns inga fel.Det som händer, händer, hur kan det vara fel?"
_
Så fint sagt. Och när man ser att det enda som faktiskt existerar och är sant är Nuet som allting händer i (och att Nuet är det jag ÄR), då är det svårt att ens tänka sig något utanför Nuet. Det som hände för bara en stund sen är redan historia och någon framtid kommer aldrig.
Det som händer i Nuet är Livet som flödar. Och Livet är - varken rätt eller fel.
#3 Så var det. En låt med Ronan Keating. När jag skrev om Balder så kom jag plötsligt på vilken innebörd "Life is a rollercoaster" har. Ibland går det upp och i bland går det ner. Det är bara att åka med och njuta av färden.
#4 Haha, javisst.
Starta ny diskussion