Visst är det svårt!

Ja, det är svårt när man försöker så himla mycket. Sluta försöka. För den som försöker och som tycker det är svårt, är ju egot, för egot hittar alltid svårigheter och problem med allt. Egot är väldigt lurigt!

Och sluta tro på allt du säger till dig själv. Ta inte dina tankar på så stort allvar…

Tips är att pröva detta med tillåtande/accepterande i situationer som inte är särskilt utmanande.
Bara där du sitter just nu, låt allt vara som det är utan att vilja ändra på något. Se allt som det är.

Ju mer man övar, ju lättare blir det även i andra situationer!

#0 Acceptaaaaans!

Häftigt är att bli medveten om sitt kämpande och bara släppa och acceptera att det är så här just nu och bara tillåta det utan att värdera mm.

jag försöker flera gånger om dagen att släppa taget om egot… men jag försöker väl för mycket…

Ja det är så enkelt att bli av med egot - ju mer man fokuserar på något desto starkare blir det! Så genom att över huvud taget inte fästa någon uppmärksamhet vid egot och bara acceptera allt såsom det är så finns inte egot längre…

Så då kan man ju fråga sig om egot finns i mig just nu…?

Självklart gör det det - jag ger det ju full uppmärksamhet i just den här diskussionen…

Nu blev det djupt va…

Kram, Filosofi-Ricke

#5 Hurra för egot då alltså?!

Vi blir aldrig av med egot men va fan? ;-)

Kramis

#6 - Ha ha ha, den dagen vi inte tänker på egot längre så existerar det inte heller… precis som "gudarna" i Sagan om Isfolket - när de inte längre fanns i människornas medvetanden var de som gamla stenstoder och hade inget liv!

Det som aldrig får någon näring slutar att leva… och existerar inte…

Kramis

#7 Så sant min vän. Det vi fokuserar på växer, så varför inte fokusera mer på det goda vi vill ha?!

Kram

#3 Japp!

#4 Känner så väl igen det där, så du är knappast ensam. Jag skulle sätta många pengar på att alla går igenom det, det är en del av själva processen. Så det är okej. Allt är okej.
Och till och med att det är något bra med att känna motståndet, för utan det skulle vi aldrig vakna upp. Du måste uppleva det för att se att du inte är det.

Ja, precis som ni säger; var lägger vi vårt fokus, vad ger vi näring åt? Det är en sådan frihet att inte tolka allt som rätt eller fel utan bara se det som det är och att det enda som existerar och är sant är Nuet…

Så här enkelt är det! Det är så pass enkelt att vi alldeles missar det, för vi tror att det ska vara krångligt och svårt.

How does identifikation drop away

inne på AU diskuteras med jämna mellanrum om "det andliga egot", som kan vara riktigt lömskt att få syn på….den som så gärna vill göra gott, just för att göra gott, vara god…alltså man är fortfarande förankrad i personligheten att det är den som tycker att det känns viktigt att vara en god människa…förstår ni hur jag menar?

Jag brukar se det som att det är mitt andliga ego som vill bli av med egot just när det blir den där krampen " jag vill, nu gör jag fel, jag måste tänka kärlek!" I huvudet skapas stela, hopbitna affirmationer om kärlek och ljus som inte alls är förankrade i hjärtat…

Jag har haft flera dagar nu i en enda härva mellan egot och det andliga egot och så små underbara glimtar av vem jag ÄR bakom alla dessa lager…ibland tappar man fokus och tappar bort sig i de negativa skivorna som snurrar .Även det får man acceptera.Bakslagen kommer - men som sagt, det är ju för att man då vaknar upp ännu mer 

Vet inte hur ni haft det denna helg, om ni är insatta i wesakmånen som kan påverka en ganska starkt, både negativt och positivt…?För mig blev det ett ordentligt djupdyk i känslorna…

kram på er alla!

tack för dessa länkar- jag blev fast en timme och grät floder över den ödmjuka kvinnan med ett handikappat barn -" gratitude -the rare one sees".SE!

Det här skrev jag upp bland det han sa :

Vi har lätt för att vara tacksamma för det goda vi får i livet - säg i stället TACK till sakerna som " slap you to alertion" ! Ibland behöver man stoppa ned huvudet under vattenytan för att verkligen SE.

Underbar man!

#11_
"inne på AU diskuteras med jämna mellanrum om "det andliga egot", som kan vara riktigt lömskt att få syn på….den som så gärna vill göra gott, just för att göra gott, vara god…alltså man är fortfarande förankrad i personligheten att det är den som tycker att det känns viktigt att vara en god människa…förstår ni hur jag menar?"_

Japp, förstår och känner igen. Som jag ser det så är även tanken på att vara andlig ett mentalt påhittat koncept att släppa eller låta falla bort.

"Jag är en andlig person", säger många. Vad menas med det, då allt är andligt i sin essens, eftersom allt är Ett? Finns det något som inte skulle vara andligt, inte vara Det? Inte som jag ser det..

Det är en vacker självbild att skapa sig; att vara andlig och en god människa. Men ändå bara en självbild. Fast inte att det är något fel någonstans känner jag, det bara är så det är.
Men en självbild av att vara "andlig" kräver en massa energi att upprätthålla också, men kan vara svårare att se, för den är en "god" självbild och därför inte lika lätt att ge upp.

"Jag brukar se det som att det är mitt andliga ego som vill bli av med egot just när det blir den där krampen " jag vill, nu gör jag fel, jag måste tänka kärlek!"

Ja, som jag ser det så är allt "samma ego", fast det är bara olika tankar om vem man är som hålls fast vid.
Egot är som jag ser det bara det; tankar man håller fast vid eller stöter bort och som gör att man upplever separation, upplever sig vara "speciell".

#12 Får kolla det klippet du pratar om, har nog inte sett det…

#12 Har kollat på klippet med Mooji (trodde först det var Adyashanti du menade). Underbart klipp, så sanna ord.

Ja tänk så enkelt det är-Jag är

Då har man hamnat i närvaron, Vi behöver inte betala dyra kurser för att hamna där.

När vi är barn tillbringar vi den mesta tiden närvarande,vi kan det redan,vi har varit där.

#13 jo, nog tror jag också att det är samma ego alltihop,det är mer ett sätt att tydliggöra den aspekten av egot, som kan vara svår att se, just för att den verkar arbeta för att bli av med egot, men är en del av egot i sig…

Ja, precis….egot är det som får en att känna sig speciell, oavsett om det är positivt eller negativt så är det att man urskiljer sig…hmm…samtidigt är vi ju alla speciella, såklart - men inte mer än någon annan! Det är när den tanken kommer in som egot frodas.

Det har jag upplevt från många som gått till healers eller medium.De kommer helt saliga och säger " han sa att jag hade väldigt mkt kärlek i mig!" …efter ett tag har detta förvandlats till " Han sa att jag hade väldigt mkt mer kärlek i mig än andra"…hmm, var det vad han sa, eller var det så egot började tolka det?Egot använder sig av jämföranden.Plötsligt blir det av vikt, att man anser sig ha mer än någon annan.Och så långsamt jobbas ett nytt motstånd upp, där personen i början vara öppen.

Och visst, även en god självbild är likväl en självbild, en identifikation…jag förstår hur du menar.Alla dessa ständiga ord folk slänger sig med, haha, ödmjuk hit och inkännande hit.

JAG ÄR duger gott