Jag försöker tänka så här, det är tankarna som håller på å ältar och skuldlägger hela tiden, för jag har gått vidare i livet men man har fastnat i ett tankemönster som man måste bryta.

Vad andra har sagt o gjort mot mig det måste man förlåta även om det kan kännas hårt, men man själv går vidare i livet efter man gjort det.

Så tänk att det är dina tankar som håller dig fast i ett gammalt mönster för du har gått vidare i livet

Om det är saker du gjort/sagt och som du ångrar kan det ibland hjälpa att skriva ett brev till den personen (spelar ingen roll om personen fortfarande lever eller ej) och förklara att man ångrar det man gjorde, kanske förklara varför det blev som det blev. Lägg gärna brevet i kuvert och adressera och gå till brevlådan med det - men lägg inte på det, kasta bort det eller bränn det istället.

Om det är sånt andra har gjort, så är det som Jea59 säger att man måste förlåta dem. Det kan man göra med en inre dialog. Det spelar inte heller här någon roll om den man förlåter fortfarande lever eller ej.

Jag tror att EFT - Emotional Freedom Technic kan vara något för dig:

http://www.emofree.com

Att lägga det gamla bakom sig kan ibland vara svårt.. Men idag kan du inte göra något åt det som varit, utom kanske att välja se det från något annat håll, vilket också kan vara svårt. Däremot kan du se till att framtiden och nuet blir som du själv vill så du slipper att må dåligt över idag om 10 år. Att acceptera den du var då och se vad du kan lära dig och inte göra om sånt som du ältar över, bara små tips

Lycka till

Tack för alla bra tips =) Jag får försöka att jobba på det, men det är svårt.

Det finns en tid för allt, kanske du måste släppa allt det gamla och ta in nya energier.

Fråga dig själv varför du skall gå och älta allt gammalt då du kan ta in nytt och leva i nuet!

Tro nu inte att jag är en besserwisser

Jag har själv plöjt igenom samma gamla hjulspår men en rad händelser gjorde att jag öppnade upp mina ögon och började se världen.Visst ramlar jag tillbaka men jag kravlar mig fort upp.

Tänk positivt då blir din värld positiv.

Ljusa och glada tankar!

Lycka till, Kram Vitlilja

#6 Jag har alltid varit av en "känslig natur" eller hur man ska säga. Väldigt empatisk/ sympatisk osv. Har alltid ältat, och det är inte bra, men det har varit hanterbart i alla fall.
Nu har det tyvärr urartat eftersom jag har för mycket fritid.
Blev arbetslös dec 2007 när dom lade ner fabriken jag jobbade på.
Söker förjäves efter nytt jobb och tror att alla "Tack för visat intresse, men platsen har gått till annan sökande" spär på mina negativa tankar. Har läst någonstans att man blir lika påverkad av ett negativt besked när man söker jobb som när man blir avvisad av en person man är intresserad av.
Jag försöker hitta på saker och går på Hobby 1 gång varannan vecka. Linedancen är inne på sommartider och är en gång i veckan 5 veckor till, sedan är det sommaruppehåll. Går på stan, men eftersom jag inte har just nå pengar, så är det inte heller nått man vill göra varje dag.
Jag har helt enkelt för mycket tid över till mina egna tankar.
Eftersom jag inte träffar så mycket folk längre, alla har sitt att styra med, så sitter jag oroväckande mycket här i fokus. Då känner jag att det finns folk som vill prata med mej i alla fall, och jag får lite annat att tänka på en stund =)
Känns som att jag har kört fast och inte kommer loss. Kan inte låta bli att jämföra mej med mina vänner som har barn/är gravid och har jobb, villa, volvo, pudel.
Tror att om jag kommer ur ältandet så kan det bli lite lättare i alla fall.

Ska försöka tänka positivt och se hur långt jag kommerpå det =) Annars får jag ta i med lite "tyngre" grejer som EFT eller KBT för att få bort allt gammalt och lära mej hantera de negativa händelser som kommer att hända framöver.

Vilken bra utgångsfråga/behov! Och bra svar.

Jag vill bara säga två saker som jag tycker är bra. DEls att meditation kan hjälpa, dvs att träna sig i att höja sin egen energi, ta in sitt själsljus. Det är nog den grundläggande förändringen som verkligen kan skapa förändring, som jag uppl det. Det är kanske på lite längre sikt.

Men föra tt ta hand om mer omedelbara behov är det ju alltid bra jobba med sig själv - men med stöd, tycker jag!

Många tycks försöka lösa sina frågor o behov med sitt "tänkande", elelr genom att "prata av sig". dEt är bra också, men sedan kommer man ofta till ngn punkt när man kör fast, det spinner runt bara. då ärd et bra att ha en mer tydlig form av möte med ngn, i terapi, coaching el likn. ngn som ger odelad uppmärksamhet.

Att bli sedd o lyssnad på verkar vara en av grundstenarna i läkandet. Det behövde vi som barn o vi kanske inte alltid fick det, eller vi behöver mer av det fortfarande.

en viktig bit i detta tycker jag är att när vi ältar förflutna saker, så tycker jag ofta det kan bottna i att vi har ngt annat behov som vi inte ser eller förstår i oss själva. Ältandet blir så att säga en ventil men också en signal för att ngt vill både komma ut men också höras!

Du kanske kan sätta dig o känna in vad du behöver just nu, i ditt liv, också på mer djupa plan. och sedan känna hur du kan ge detta till dig. Det är lätt att säga, "ge till sig själv". där tycker jag att meditation och andra former av konkret utveckling behövs också, inte bara ett "bubbelbad".

Ser fram emot höra mer här, hur det går. Lycka o glädje

#7 - Mitralis är du inte en ängel? Som behöver känna dig hemma här? Det känns som du har med dig så mkt fint.

att glömma det gamla kan vara oerhört svårt och att fastna i det gör ju att livet känns ännu svårare.

jag tror egentligen inte att vi ska glömma det som varit.

jag tror det är meningen att vi ska lära oss utav det.

det som var viktigast för mig, när jag började mitt sökande inom mig. det var att finna acceptansen. för det som hade varit, för hur jag hade blivit.

det var åtskilliga skuggor som ajg fick lov att ta itu med. det var oerhört läskigt o skrämmande till en början. alla försvar som jag var tvungen att bryta ner inom mig själv,,, men vilken frigörelse det blev inom mig. Var eller hur man börjar beror nog lite på var man själv befinner sig i livet. Ta det varligt om du har någon du kan prata med om detta så är det bra. jag var själv så fylld med skam o skuldkänslor så jag vågade till en början inte prata alls.

däremot skaffade jag mig ett kollegiie block och jag skrev o jag skrev. min verklighet, mina känslor ja! mitt allt kom ut på det blank randiga pappret.

Även när jag inte visste vad jag skulle skriva så var det som om min hand hade all den information den behövde om mig,,, för att jag skulle kunna lära känna mig själv./ kram

Jag läser och begrundar allt fint och bra ni skriver.

Just nu är jag nere i en riktig svacka och gråter för allt.
Jag känner sorg och hopplöshet.

#10.

Jag tror personligen att det är jätte nyttigt att få gråta ur sig, även om man kanske inte riktigt förstår varför.

när jag  accepterade sorgen, smärtan och hopplösheten inom mig så badade jag i ren skär sorg. jag trodde att jag skulle gråta hjärtat ur kroppen på mig. jag gick omkring o kände mig som ett stort sår hela jag, hela mitt varande. men gråten var förlösande på ett oförklarligt sätt.

gråt behöver inte vara en svacka. den behöver inte vara en svaghet…

tvärt om ,,,,,, den är stärkande och lämnar nytt utrymme i bröstkorgen och nya insikter faller på plats, undan för undan./ stor kram till dig och lycka till

Mitralis; Först och främst vill jag säga att du verkligen är jättemodig som vågar se detta mönster i dig själv, samt att du tar dina första steg nu mot ett helande!

Det är ofta det som är tröskeln nämligen; att vi inte riktigt vågar, vill eller kan säga att nu räcker det! Nu vill jag skapa något bra för mig själv istället. För såhär kan jag inte ha det.
Det är ju vad du säger nu. Bra! Detta är din nya början.

Du är nämligen värd att leva ett helt och fullt liv, där du trivs med att vara den du är och känna kärlek och tilltro inför livet. Se dessa ord:

Det är din födslorätt att känna kärlek till dig själv!

Det är inget du behöver kämpa hårt med för att göra dig värdig av, utan det är det du är född ur och det du är: Kärlek. Du är här på jorden och det är ditt bevis på att du är älskad…