Du verkar ju ha väldig insikt till dig själv och detta att du vill förändra dina tankar är ju toppen!Det är just tankar det handlar om när man vill förändra något, det har vi lärt oss och tagit in vi som går kurs hos Gitte

Försök att vara nollställd nästa gång ni träffas, förutsätt att hon är en människa som dig full av kärlek och tillit till både sig själv och andra.Känn bara kärlek och se vad som händer.Ofta är det något hos den andra människan som vi retar oss på, något vi inte tycker om hos oss själva.

Älska dig för den du är och älska andra för den dom är, så försöker jag själv göra, ha det gott! Lycka till!

Kram Indiania

Tack för svaret, jag antar att vi borde ses lite oftare så jag får öva mig på att känna kärlek till henne :)

En annan sak somär lite besvärlig är att jag liksom stör mig på folks….egon, om jag kan uttrycka mig så, det pratas pengar och rätt hus och hit och dit och jag tycker det är ganska triviala grejjer eftersom de saker inte är viktigaför mig, kanske just för att jag släppt sånt lite, men att då sitta och se hur fixerade andra är vid sakerna och tingen käns lite tråkigt, vilket såklart är ngt jag måste jobba på där med.

Jag vill heller inte sitta och ifrågasätta andras val och hur de vill leva sina liv!

Det finns alltid något att jobba på med sig själv haha.

#2 Jag förstår precis hur du menar när du skriver om folks yttre värderingar, det finns det som är mycket viktigare i tillvaron men som du säger vi värderar våra liv olika…………….

Finns det inte några i din bekantskapskrets som har samma andliga värderingar som du har?

Har du tänkt på att man träffar nya människor när de är läge för det?Jag är lite fasinerad av att vissa möten med andra människor leder på något vis dit man skall…………..

Visst finns det något att jobba på med sig själv man blir aldrig klar med det men vi kommer i alla fall en bit på väg ,eller hur?

Livet är en spännande resa

Hej! Jag tycker du är modig som vågar erkänna detta för dig själv o också här för andra, bravo! 

Jag tänker på en övning som kanske passar för dig? Det är att du tänker/känner efter vad du mest retar dig på denna person och sedan vänder det hem till dig. du ser vad dessa saker kanske bottnar i inom dig. Det kanske inte har så mkt med just personen att göra, utan med något du själv vill göra, elelr inte vill göra. 

Ett annat tips för just såna här frågor som många verkar få ut mkt av, är att ta del av Byron Katies metod. dEt är lite samma sak, att ta hem dessa tankar/känslor till oss själva. Hon är genuin i detta tycker jag (har själv sett henne flera ggr).

Ett ytterligare mer allmänt tips (som jag tror du fick här ovan också - bra!) är det här grundläggande att känna kärlek. Ofta kan vi tro att vi måste "förlåta" någon som vi har dessa känslor inför. Men det kanske handlar om att öka vår kärleksförmåga - även till oss själva!

All lycka o glädje

Tack för svaren, båda två!

Jo, jag är väl egentligen ganska medveten om varför jag kan störa mig/vad det är jag stör mig på och varför och det är ingen charmig egenskap direkt, nej fy, och dåkommer vi till det jag tycker är SVÅRAST, nämligen hur jag ändrr de här tankarna om dem/ mig själv.

Tillexempel: Säg attjag störmigpå att jag har en kompissom bara klagar och klagar och gärna klankar ner på andra,då kan jag,om jag rannsakar mig själv, se att jag med gör det med och att det kanske är det jag stör mig på hos mig själv, eller inte gillar med mig själv (vilket egentligen är ganska bra, om jag tänker efter, jag gillar inte att folk klagar på andra hela tiden, det är ju en bra egenskap eg, och att jag då inte gillar den hos mig sjäkv är ju jättebra! detta är vsserligen nytt, jag har pratat strunt om andra tidigare utan att reflektera att egenskaperna jag klagar på, är egenskaper hos mig själv jag ogillar, eller har över huvud taget ).

Mn HUR ändrar jagpå det, hos mig själv?

Är detså att om jag ändrar det hos mig själv, dvs slutar snacka skit,så slutar jagstöra migpå att andra gör det?

Långt och krånligt inlägg, hoppas ni förstår :)

och tack till er :)

#3

Jo, tack och lov har jag människor omkringmig med lite andligare värderingar (min pojkvän, tack och lov,även om han inte använder ordet andlig utan mogen, eller vaknat, eller vuxen ;)), och ju mer jag ser mig omkring, desto fler verka det finnas och jag håller med dig om att man möter de människor rätt i livet, fast ibland har de funnitsdär helatiden, utan at man, eller jag, reflekteratöver det, kanske var jag inte redo… Ibland tror jag att vissa man möter är svårare "lärare". det tar längre tid för mig att ta in personen, det tar längre tid att närma mig den, längre än ngn tidigare, kanske har den personen mig mer att lära, eller kanske det är en svårare upgift? Kan det vara så att den personen inte är redo att möta mig?

I mitt jobb träffar jag mkt människor och har nu märkt att en utav dem har tack vare en stor tragedi i sitt liv "vaknat" til lite, pratar om inre lugn etc, den går till psykologer osv och visst är det så att det kan vara lättare att inse vissa saker samt släppa andra saker, när man genomgått en sorg eller liknanade?

Vad jag då funderar på dåär, jag själv har inte genomgått ngn tragedi/sorg NU men jag hade en jobbigare barndom, frånvarande förälder osv där jag kanske inte tilläts vara barn osv, hur kan det komma sålångt sernare?

Var jag redo nu? Har inte gått i terapi ell liknande, utan lärt mig genom livet och de människor jag mött.

Måste säga att det är så häftigt att utvecklas, och jag är mycket mer medveten om människorna omkring mig, på ett annat sätt, ibland ser jag deras smärta som om det stod skrivet i pannan på dem, och, faktiskt, då känner jag kärlek :)

Jag tror inte man behöver uppleva en tragedi för att få kontakt med sina djupare känslor, men oftast sker omskakningar av olika slag för att visa på behov och nya steg inom oss.

Ouppklarade mönster från barndomen kan senare i livet flyta upp av sig självt eller uppstå genom olika yttre händelser. Det finns förstås ingen mall för hur detta sker, när det sker osv. Frågan är väl vad du vill för något?

vill du gå djupare med dina behov kan du t ex undersöka dig själv genom att bara sitta ner, andas, vara med dig själv. Du kanske behöver hitta en lugn plats inom dig för att se din mer av din egen kraft. eller din fridfullhet. Det är som en sorts början till meditation.

Meditation kan ju också hjälpa oss att dels få djupare kontakt med vårt eget inre, men också klargöra och rensa upp gradvis i känsloblockeringar och tankesurr. Det är iaf min erfarenhet.

Meditation/inre kontakt kan också förstärka det vi bär på inom oss först, dvs det kan bli mer förvirring först, för att sedan börja mer "tvätta rent". Det är egentrligen vår egen själsliga kontakt som börjar gör sig påmind (beoende på var vi är i vår utveckling) 

En person som bara "klagar" (som den person du tar upp, om jag förstod dig rätt) söker ju ofta ngn form av uppmärksamhet, söker energi eller riktning. Du kanske kan försöka prata med din vän o ställa frågor, vad behöver hon/han t ex?

Genom att bemöta det som händer i nuet, bemöta personen, kan du också få verktyg hur du ska handskas med dina egna känslor. De kanske helt enkelt förändras om situationen förändras?   

Med glädje o mjukhet,

#7$$

Tack för långt svar.

Jag söker ganska mycket inåt, det jag  hoppas finna är väl ng form av inre frid, men just som du påpekar kan jag i vissa fall känna mig väldigt förvirrad och tankarna bara snurrar och snurrar, men jag antar att det klarnar.

Jag står i lite vägskäl i livet med, val kanske skall göras, och beslut skall tas, kanske jag söker efter svaret samtidigt som jag fnderar på om det är mitt vanliga mönster, att välja nytt när det blivit lite vardag etc ellerom det är en deli min utveckling.

JAg har börjat bemöta gnäll och klag helt neutralt, för att inte ryckas med, men ibland rycks jag med ändå, men allt är en process tänker jag, det är alltid en början att reflektera över egna brister, skall fortsätta att rätta till egna innan jag klagar på andras :)