#0 "Plopp" sa det säkert hos kvinnan som skickade mailet.

Vad jag menar är att vi söker ofta lyckan och framgången på det yttre planet när det hela tiden handlar om att det ska komma innifrån oss själva.

Jag har själv varit extrem då det gällt att söka och finna vad jag trott varit både lycka och framgång. När jag sen nådde mina mål kände jag bara en stor tomhet och otillfredställd.

Att istället stanna upp! och ta en resa in i sig själv för att börja förstå sig själv för att kunna förstå andra, älska sig själv för att kunna älska andra är stort och ett nödvändigt steg för att kunna hjälpa andra anser jag.

Att nå yttre framgång är en process i sig som jag ser det och för att nå dit ska jag först vara i balans med mig själv. Balans med mig själv är för mig Inre framgång.

#0 Att hjälpa andra? Ja det har jag gjort i hela mitt liv när jag arbetade inom vården.Det var ett sätt för mig att fly från mig själv och leva genom att andra behövde mig och omedvetet blockerade jag min egen smärta…………

Jag har mött människor på min väg som inte vågar gå inåt i sig själva eller som är helt omedvetna om att det behövs.

Sedan låg jag i träda ett tag efter min utmattningsdepression men seedan hände något underbart, jag började kursen här inne på PU och fick tag i min smärta och arbetade igenom det som legat under ytan i mång, många år……………..Hittade mig själv och min kärlek till livet igen och kärleken till sig själv och till andra är det bästa som hänt mig.

Livet är en enastående och härlig resa!

#0 att hjälpa varandra är ju helt underbart,har även sett baksidan av det. tjänst och gentjänst,hur olika vi är som individer. en del kan kräva väldigt mycke ränta medan andra kräver mindre eller ingenting tillbaka.

En del människor kan ju vara översociala,med den tanken menar jag att man har så stort socialt behov att vara kompis med alla och därigenom bli utnyttjad,som man som kompis godtar bara att man får vara kompis med dom/den personen.

Att finna sig själv skriver#1 om väldigt bra.

#0 - Ja visst är det ofta så, att jag också har tagit avstånd från mig själv när jag hela tiden hjälpt andra. Det har faktiskt varit så illa att jag har försökt att se det positiva i allt som sker att jag aldrig blev arg fast man trampade på mig och mina känslor! Istället skulle jag ha sett det som positivt att uttrycka vrede och markerat att jag inte är någon dörrmatta för andra… då hade jag satt gränser och samtidigt fått ut vreden ur kroppen, istället för att svälja den och låta den äta upp mig inifrån…

Jag förstår helt och hållet damen - tur att hon stannade upp och bestämde sig för att titta in på sig själv!

\Rickard

#1 Inspirerande ord och jag har haft förmånen att vara med och se din resa inåt. Det är en njutning för mig att se hur du vuxit som människa.

Den tid du gav till dig själv fick du tillbaks och mer kommer.

#2 Ja du going, du tog steget ut till att GE till dig själv och när jag ser dig idag känner jag lugnet. Du kan bara vara nu som är stort. Glad för din skull att Du Vågade ta beslut att gå kursen och ta fram mörkret för att få ljus på det.

#3 Det ser jag ofta att andra visar att de kan vara så goda och förväntar sig att andra skall vara likadana och blir besvikna när de ej får det de TÄNKT. Detta är ej kärlek utan rädsla och det är att skapa avstånd istället för att attrahera in.

#4 YES, du GER nu till dig själv och det är SÅ attraktivt och ger andra ett gott förtroende. Kloka ord om vreden och gränserna  Det kommer massor av ljusa tider för dig.

Inte så konstigt att många blir sjuka när de ej tar hand om sig själva. Hälsan, relationer, ekonomi, karriär och personlig framgång är ett RESULTAT av vår inre värld.

Tänkte skriva lite om mig själv också. Jag har som sagt skrivit om detta innan men inte i den bemärkelsen att ge till sig själv innan man ger till andra. I tråden sökande inåt skriver jag också om att gå runt i cirklar och inget händer.

Jag var mästare på att hitta fel hos andra skrev jag så jag behövde också ta en paus efter en STOR insikt och det gjorde jag i 1,5 år. Jag isolerade mig ifrån allt och alla och då menar jag intensivt arbete med mig själv för att reflektera, rannsaka, analysera mitt förflutna för att förstå mig själv bättre. Detta gjorde att jag fick en bättre självkänsla för jag skapade medvetenhet och kunde förstå andra när jag förstod mig själv. Hur jag manipulerade genom att förklara, ursäkta och förneka. Att det handlade om att projicera. Om inte alla vet vad projicera betyder så är det när man hittar fel på andra och stör sig. Det var något som jag själv inte vilee eller kunde se hos mig själv.

Det var då jag behövde söka det inåt med att ställa olika frågor, känna efter och förändra mig själv.

Hade jag inte isolerat mig och arbetet målmedvetet med mig själv hade jag aldrig kunnat ge ut den kunskapen och de metoderna som jag gör nu till andra. Detta är jag idag tacksam för och jag älskar verkligen det jag gör och jag gör det jag älskar.

#6 - Jag säger detsamma till dig - Du vände blicken inåt och drog en massa slutsatser och därigenom använde du erfarenheterna till att hjälpa andra! Det som är genomgående för dig när det gäller kursen är att vi alla känner äktheten i dig och medvetenheten om både dig själv och oss andra - det skulle vi inte kunna om du inte hade rensat i ditt inre, för då hade det blivit guld men utan gröna skogar (bara stål och asfalt istället)…

Om du gör det du älskar så älskar alla dig tillbaka - det är det som är den fantastiska uppåtgående spiralen :-)

Kram Rickard

#7 Tack för dina varma ord du fina själ.

Jag har alltid försökt hjälpa andra och på något underligt sätt har min egen kamp för överlevnad genom svåra fysiska och medicinska motgångar genererat kraft att ge och vara mentalt stöd för andra. Som jag berättat tidigare har jag ett antal personer runt mig som min fru brukar referera till som mina patienter.

Det senaste praktiska exemplet på detta var en kille i 40-årsåldern som precis som jag, miste båda fötter/underben 15 cm nedanför knäna. Hans fru hade hört talas om mig på något sätt, jag tror det var genom diabetesförbundet, så hon tog kontakt och berättade att hennes man förlorat livsviljan efter amputationerna. Jag berättade för henne om min vardag och hur jag angripit mina egna problem. Jag berättade om min grundattityd och om mycket annat. Redan efter ett par veckor hade hennes man börjat fråga efter mer "input" från mig och idag har han fått tillbaka sin positiva livssyn och han har lärt sig att gå med proteser, något som han betraktade som omöjligt i början.