Jag tycker det är vibrerande det du målar!

Vad är ålder? När man måste måla så måste man….

Ställa ut är kul och lätt. Man kan börja hos någon som är gratis. På landsbygden eller så.

Det är lite nervöst, men mest roligt.

Igen… Glöm det där med åldern. Det finns ingen som bryr sig.

Jag var på en utställning en gång hos en åttioåring. Tänk när jag blir åttio, då har jag målat "seriöst" i 50 år!

Hur blir det när du är åttio?

Måla på bara. Helmysigt!

lapri

Vilka vackra färger och en så söt liten Blåvinge! Fjäril står ju för transformation och förnyelse…………..Kanske behöver du släppa på din rädsla.

Din ålder har inget med ditt skapande att göra, var inte så drastisk, du kan allt gå utan rollator till din utställning.

Slappnar du utav och bara är i ditt flöde ( det är du ju redan ) så går allt utav sig själv.Du är ju så duktig i ditt konsnärskap, du är nog bara lite försiktig, eller hur.

BE universum om hjälp, känn tillit och fortsätt skapa!!! Sitter det ordentligt fast för dig, så vänd dig till Gitte, hon kan verkligen få den mest osäkra att känna tillit, det vet jag av egen erfarenhet.

Kram Indiania

Hur vill du se dig själv?

Självkänslan höjs enbart av att agera i små steg mot Målet. Fråga de på kursen om de fått sparkar där bak.

Jo nog vet jag vad jag vill göra och som Indiania säger så känner jag att jag är med i flödet.

Lapri, jag har haft en utställning våren 1986 i Malmö, så det är inte första gången, men det var ju inte gratis *ler*. Däremot så har jag inget kapital att satsa, så då är det lite svårare att "bli sedd".

Men jag ska be Universum om hjälp att hitta rätt väg, för nog tycker jag att det måste finnas en väg för mig också, en rätt väg

Kram!

#2 Haha, jag skrev under tiden du lade in din tråd. Tack för orden.

# 3 - Är det min självkänslan som felar? Eller hur menar du?

Jag tvivlar inte på min förmåga eller min talang, utan bara försöker överrösta tvivlet om att jag ska kunna hitta rätt väg till mitt mål.

Eller tar jag för stora kliv?

Detta blev många frågor

Kram

Ditt självförtroende är bra, du känner/vet själv att du kan skapa.

Men det är din självkänsla som skapar alla protester och invändningar. När självkänslan är lite dålig så hörs den alltid viskandes oro och tvivel.

Det blir nog att jobba lite på självkänslan, fundera på vad som skapade grunden till din osäkerhet, ofta från barndommen.
Men vad än som var orsaken då, så är det inte din sanning idag här och nu.

Kliv på och njut, oron tar för mycket energi och ger inget possitivt alls.
Jag vet att det låter som om det vore lätt att släppa, men efter lite jobb med sig själv så släpper det faktiskt plötsligt lätt.

Jag känner ju inte dej personligen, men enligt mina egna upplevelser så tror jag detta också kan stämma för dej.

Kram på dej! 

# 7 - Det är säkert min mors ord som ligger och klingar i det undermedvetna. Eller någon av de andra i familjen som såg mig som en totalt misslyckad individ.

För att de inte kunde trycka ner en kub i en cylinder.

Men bahhhhh, det där trodde jag att jag hade gått förbi

Ja egentligen så förstår jag inte vad jag håller på och fnattar med! Varför njuter jag inte? Jo, det gör jag faktiskt men så kommer den där tvivlaren och sätter sig på ena axeln. Gäller att få bort honom helt nu för alltid.

Tack och kram!

Varför njuter jag inte? Jo, det gör jag faktiskt men så kommer den där tvivlaren och sätter sig på ena axeln. Gäller att få bort honom helt nu för alltid.

Vad behöver du göra för att få bort "honom" helt nu? 

# 9 - Jag har borstat bort honom just nu och hoppas att han inte sätter sig där igen.

För att få bort honom  helt?? Jag måste väl övervinna tvivelkänslan om den kommer tillbaka. Kanske genom att fråga mig om det finns någon anledning att tvivla och iså fall vad som skulle hända om allt gick åt fanders.

Är jag rätt på det

Kramen

#2

Att fundera hjälper inte, det behövs handling. Du behöver veta vad du vill och vad nästa steg blir och sedan agera. Att fokusera på Målet och känna känslan är en inre motivering. Du är på rätt väg för genom att erkänna din rädsla så går du utanför din trygghetszon och vet att du behöver möta den, du kommer då närmare ditt Mål dvs Ha din utställning.

Där du lägger ditt fokus blir det mer av så var uppmärksam och välj det som gynnar dig själv.

Självmotivation är viktigt här.

Jag har mött många som kommer till mig och säger, det kommer när jag är redo. Så länge vi inte medvetet vet vad vi vill och hur vi skall nå dit genom handling så blir det inget av det. Rädslan tar över istället, det är tryggt där vi är.

Allt handlar om att ta sig från ide - tro - handling - disciplin.

Om du vill få in pengar så handlar det om att ge. Att skapa pengar är nyckeln till överflöd som styr så mycket annat i vårt begränsade tänkande. Lite svårt att enbart ta det så här för i kursen eller coaching ställs det frågor som gör att det blir jobbigt. När det är jobbigt eller vi reagerar behöver vi möta det istället för att fly. Då släpper rädslan taget istället för att vi skall hålla fast vid den.

# 11 - Jag vet Gitte, att jag är redo. Jag har aldrig varit så redo och målinriktad som jag är just nu. Och det är för att jag vet vad jag vill ända inifrån hjärtat.

Innan visste jag inte vad jag ville, eller rättare sagt, jag ville göra tio saker, hade tio olika mål. Men det där blir ju varken hackat eller malet, det blir ingenting.

Men nu vet jag vad jag vill göra och har också sorterat bort det som jag inte egentligen vill i hjärtat, utan bara var något som andra ville att jag skulle göra.

Detta med att ge - ja………….. Jag antar att det gäller att ge rätt saker och till dem som vill ha det jag ger. Jag har under alltför lång tid försökt att ge till dem som inte vill eller är intresserade.

Pengar har jag inga att ge, så där går jag bet. Om det krävs att jag ska få pengar genom att ge pengar så sitter jag i moment 22.

Kram

#12 Så bra Gilla, då är det bara att gå ut och göra det du skall.

Ser framemot att se när din utställnning blir av. Då kan jag se med mina egna ögon hur redo du är.

"Det blir ALLTID som man tänkt sig" Sug på den meningen.

# 13 - Ja naturligtvis ska du komma på vernissage

Jo, jag förstår det där att det alltid blir som man tänkt. Felet är kanske att vi inte alltid har ett fast mål när vi sätter igång något, men att vi har tanken i det undermedvetna och skickar ut tanken till Universum. Och sedan blir vi jätteförvånade för att det blev som det blev

Har ni tänkt på det, att saker som man inte är så fokuserad på kan bli verklighet av sig själva, medan en sak man verkligen vill och lägger ner energi på, är svårare att få förverkligad.. Det borde rimligen vara tvärtom.

#15

Kanske för att saker man skulle vilja ha/få/fungera som man inte är så fokuserad på, tvekar man inte heller på =bara possitiva tankar).

Men saker som verkligen känns viktiga skapar ofta rädslor (negativa tankar)  just för att de är så viktiga.

# 15 och 16 - Jag är nog benägen att hålla med #16 är att man kanske anstränger sig för mycket och ställer kraven så högt att rädslorna kommer fram och blockerar det hela.

Sen kan det ju också vara att det som glider fram i verkligheten är det man vill göra emedan det som tog emot kanske inte är min egen dröm utan någon annans.

Du Gunilla..måla tvivlaren du har inom dig! jag undrar hur hon ser ut…

# 18 - Ja du, det är väl den där lilla jäkeln som sitter på axeln ibland. Fast nu för tillfället är hon undanborstad

O va bra! Hoppas hon stannar borta !

Har precis lärt känna en rolig kvinna på 85 år med rollator som jag träffar varje dag när jag är ute med hunden. Hon är mer fritänkande än många som är hälften så gamla som hon, rollater är inget hinder det är ett hjälpmedel