Visst är det härligt att se en öppen brasa, att se lågorna dansa. Visst är det underbart att känna värmen som elden alstrar. Ju kallare det är omkring desto mer nytta och glädje har vi av den. Om man har mycket eldningsved kan man ju ha full fart på brasan länge, länge. Kanske tror man att bränslet aldrig kan ta slut. Vill vi ha full fart på lågorna så slänger vi bara på mer och mer ved. Det brinner och brinner. Värmen kan till och med vissa stunder bli nästan outhärdlig. Lågorna är vackra att se på och det är lätt att glömma både tid och rum när vi njuter av eldens virvlande sken. Men glöden då? Den ser vi först när vi dämpat vedtillförseln, när vi låter elden sakta in i sin iver. Nu blir värmen mer behaglig. Vi lutar oss tillbaka och låter sinnet stillas inför den vilsamma synen. Det knastrar hemtrevligt i den lugna eldstaden. Först nu kan vi grilla våra korvar och tina upp de frysta bröden. De lätt grillade korvarna skulle snabbt blivit kolpinnar om vi lagt dem över den ivrigaste elden en stund tidigare. Oätlig skulle den få slängas och vi skulle fått förbli hungriga. Mätta och belåtna, varma och utvilade, kan vi sen vänta in en ny dag och nya krafter. Det är så lätt idag att bli utbränd. Man tror att man kan klara hur mycket som helst, att det bara är ”att slänga på mer ved” och fortsätta brinna hejdlöst. Man tror att veden/bränslet aldrig tar slut. Det finns många eldsjälar som brinner och brinner och brinner tills det en dag tar stopp. Du undrar varför. Kanske veden/bränslet börjar ta slut eller det kanske t o m inte ens finns en enda liten sticka kvar, alltså kan inte elden få näring längre. Vart finns ditt vedförråd? Har du fler? Det kanske finns bakom hörnet eller så kanske du måste ”gå långt” för att hämta mer. Genvägarna dit kanske är igenvuxna eller stoppade av stora kantiga stenar. Kanske måste du ta den långa vägen för att fylla på ditt förråd? Låt elden brinna ömsom glöda, då är den vid liv mycket längre. Ta dig tid att fyllas med näring och vila. Fyll på dina förråd i lugn och ro medan elden glöder. Tillåt också elden att få slockna om den måste, det tillhör dens natur. Kanske har du vid den tidpunkten redan gett så mycket av din eld, av dig själv att du faktiskt får luta dig tillbaka och ta emot, låta andra människor föra elden vidare, låta dig ta del av den, sitta vid den och njuta medan någon annan lägger på ny ved och serverar dig den nygrillade korven med det varma brödet.