Mina förädrar på gott och ont, det possitiva får stanna medans det negativa "väjer" jag bort i så stor grad som jag kan.

Jag kan bara hålla med föregående skrivare…

Pappa har präglat mig på så vis att allt det onda han var…tar jag avstånd i från..allt våld han gjorde på min kropp och min själ..har gjort att jag nu har kommit ur det som en mkt starkare kvinna..Mer kärleksfull och stöttande mot mina egna barn…

Min mamma har präglat mig med sin enorma styrka och kärlek till sina barn..allt hon gjort har hon gjort, så gott hon kunnat och för våran skull…Hon är min idol nummer 1 …Den största sorgen är att hon både själsligt och kroppsligt drabbats av så långvarig stress och smärta..fick hjärtproblem och en stroke när hon bara var 45 år….

Så nu är det min tur att betala tillbax..genom kärlek,tid och engagemang..och det gör jag så gärna

Jag vet faktiskt inte… Föräldrar har en stor del i präglingen förstås, men var går gränsen för deras och samhällets prägling…? Sen har jag präglats av mig själv också - eller snarare av mina insikter som kommit under livets gång…

Men skulle jag gissa så är det nog mina föräldrar - och mina andliga vägledare…

Kram Rickard

Jag har nog präglats av mina föräldrar men oxå av övrig släkt som vi umgåtts mycket med. Skolan, lärare och klasskamrater, tror jag oxå varit med på ett hörn.
Sen har jag ju under åren som gått både lagt till och dragit ifrån det som präglades på mig i mina småbarnsår.

För mig är det utan tvekan min pappa samt mina farföräldrar, trots att de hade mycket stora problem med varandra. Jag lärde mig minst lika mycket av deras negativa sidor som av deras positiva. Men p.g.a. en mycket märklig och till stor del traumatisk uppväxt så fick jag med mig mycket som var väldigt onyanserat, och som jag fått kämpa mycket för att bli av med. De förhållanden som rådde medförde också att präglingen blev mycket intensiv och "stark" - på gott och ont…..

Jag själv är präglad av mina föräldrar mycket, givetvis. Tex så genom deras agerande mot mig visste jag hur jag inte skulle göra, men också allt som var bra som jag fick lära mig. Men min syster är nog den som, präglat mig mest till att vara den jag är, som har gjort att jag har den tryggheten i mig och vågar vara den jag är

Fantomen!

Jo, faktiskt. Han skapade liksom mitt ideal för rättvisa. Annars har jag inte så många präglar, eller kan inte ta reda på vem/vilka det är som gjort dom för det var så längesen.

#7 Intressant att Fantomen präglade din rättvisebild. Hur gammal var du när du började läsa Fantomen? Tror att det kanske inte är helt ovanligt att tecknadefiurer blir det man tar intryck av, jag tänker då på tex Astrid Lindgrens alla "barn" men även andra författare och serietecknares figurer!

Jag har nog varit väldigt mycket präglad av min mor, fast jag jobbat väldigt mycket för att göra mig av med detta eftersom hon var mycket dominant. Jag upprepade hennes beteenden utan att egentligen tänka på att jag gjorde detta.

Sen har jag säkert blivit präglad av vänner och partners, arbetskamrater som man arbetat nära med. Jag tror att man får med sig en bit av varje människa man har någon slags förhållande med.

#8 Väldigt ung… under 8-9:p har mindre "berg" hemme med tidningar:P

Min fina, fina farfar

Nu har jag läst den här tråden flera gånger och det är väl dags att skriva lite

Vem är jag präglad av? Min mamma både på gott och ont. Min pappa, men mer indirekt. Allra mest är jag präglad av det jag upplevt och de människor som gett mig dessa upplevelser. Det är många och upplevelserna har varit både positiva och negativa, men slutresultatet har varit värt det