Självkänsla
Jag studerar min och andras självkänsla ingående för tillfället. Vi behöver alla jobba på det. Stärka oss själva och lära oss att älska oss själva. Först då kan vi älska världen. Vi har alla med oss ett bagage som har gjort att vi inte älskar oss själva. Ibland är det bara en enda kommentar som satt sig djupt och vi har förlorat vårt värde eller tron på vår förmåga.
Jag jobbar med utvecklingsstörda. Dom har en fantastisk självkänsla. Å så vacker! Säger dom när dom ser ett foto på sig själv. Här är jag! Kan dom utbrista när dom kommer i i ett rum fullt med människor. Dom kan allt. Fast jag som står brevid inser att det är omöjligt. Jag kan ju inte låta bli att fashineras. Dom har ju råkat ut för elakheter precis som oss andra. Förmodligen ännu värre.
Vad är det som gör att elakheterna går in? Är detta en intelligensens förbannelse?
Dom visar mig att det går att älska sig själv precis som man är. Vi är alla redan perfekta.
Vilka insikter du får på ditt arbete!
Ser man på utvecklingsstörda från en annan synvinkel kan man fråga sig vilka som egentligen är utvecklingsstörda?
Jag kommer ihåg att som barn lekte några stycken av oss med en yngre man som var utvecklingsstörd så fort han var i närheten.
Jag vet att han hade det tufft då han blev både utnyttjad och retad av dom äldre och jämnåriga men inte av oss mindre barn.
Vi tyckte om honom och kanske var det för att han var den han var.
Att bara kunna vara den vi ÄR rakt upp och ner. Han var nog så. Jag känner vad glad jag blir när jag tänker tillbaka och kommer ihåg denna man. Han lekte med oss, var aldrig dum eller gjorde illa oss. Han bara var där och deltog precis som oss andra ungar.
Vilket härligt minne från denna annars så mörka tid. Tack A-L!
"Om inte NU........när då?"
"Vad som än händer......så är det OK"
#1 Det kanske är så att dom är utvecklingsstörda och vi är invecklingsstörda
Härligt att jag påminnde dig om ett ljust minne.
#2 Hahaha, du är klurig du!
Med tanke på alla tråkiga och jobbiga minnen som ploppat upp under kursen så var det så himla gott att bara luta sig tillbaka och vila i detta ljusa minne. 
"Om inte NU........när då?"
"Vad som än händer......så är det OK"
Inte för att visa klorna:p men jag hoppas inte att någon är perfekt, att vara det eller sträva efter det är ju något som leder till att man slutar utvecklas:/
Men iallafall! Jag hade en bror som hade Downssyndrom, och jag blir alldeless varm när jag läser inlägget som du skrivigt:p Jag tror det är för att dom ser allt det bästa i människor, oavsett vem man är… Att bara acceptera en villkorslöst…
Ijin: jag kan nog se det åt det motsatta hållet, att alla är perfekta.. alla har brister, alla har alltid nånting.
Omelett: Det skönaste med dom är att dom är helt gränslösa, inga hämningar alls ibland. Jag ska snart börja jobba som stödkompis..jag tror jag kommer må bra av det!!
vad är det för skillnad på utvecklingsstörd och förståndshandickapad??
#5 Definitionen av perfekt är att den är helt felfri. Så nej, ingen är perfekt..
#4 Då vet du vad jag pratar om Ijin Dom här personerna kan det som vi försöker lära oss dvs älska villkorslöst, acceptera sig själva och ha total tillit till livet.
#5 Utvecklingsstörd och förståndshandikappad är bara olika ord på samma sak. Kul att du ska jobba med den här gruppen. Det finns mycket att lära sig av dom.
#7 Ja, jag har fått mitt sätt att acceptera människor genom min bror:p Även om jag måste jobba på att bli bättre så tror jag att jag lyckas bra, accepterar alla människor… :D
Starta ny diskussion