Intressant, jag är ju dess värre bara 16 och jag kan inte delta i detta känner jag hehe, men ska bli kul att se vad ni skriver :)

Hej Roxanne, välkommen hit och visst kan du delta. Du kan ju skriva vad som känns bäst för dig när det gäller alla dessa frågor jag ställt. Det är ju också hur tonåringar ser på saken för ni känner ju starkt vad som är rätt och fel.

Skriv om du vill, jag lär mig av dig också.

Hur kan vi göra så att våra barn får en trygg uppväxt?

Genom att ge kärlek, vara närvarande.

Hur kan vi göra så att de får en bra självkänsla?

Det här med självkänslan är svårt. Men jag tror att genom att ge kärlek, låta dem få veta att de duger som de är, inte värdera dem efter prestationer, så att de känner att de bara duger när de gjort något som är fint/bra i andras ögon. I stället för att säga "Va duktig du är!" när barnet målat en tavla, så kan man säga "åh, vilka härliga färger du använt", t ex. Har inte sagt ett knyst om bantning i detta hus! (Inte med barnen närvarande i a f.. )

 Jag försöker verkligen vara RÄTTVIS mellan våra småtjejer och min bonuskille, så att inte någon ska få sig en törn. Skitsvårt när de smutskastar varann och man inte har en aning om hur saker o ting gått till!

Sedan är just barnens en av anledningarna till att jag själv hänger på PU. Jag tror nämligen att min  dåliga självänsla speglar sig, ärvs över på barnen… Jag är vek i mina beslut, och har inte speciellt hårda gränser.. Tack o lov för sambon!

Hur sätter ni regler och gränser för tider ute, data, städning av hemmet, tvätt, läxor, pengar/barnbidraget m.m.

Ja, när börjar man sätta gränser för städning? Tjejerna är 5 o 6 år. Bonuskillen är ordningsam, men också lite äldre.. 11 år. Skorna i hallen är ett bra exempel. Fick en liten förbättring när jag uttryckte min glädje då äldsta tjejen radat upp skorna jättefint. (I stället för att säga "va duktig du är!") Lillasyster vill så klart inte vara sämre, så hon var hjälpsam med skorna ett tag. Nu är det visserligen foppa-tofflor överrallt, men det var riktigt fint i hallen ett tag!

Datan har vi inte speciella tider på. Är vädret dåligt så är det OK om de vill sitta ett tag. Det är 11-åringen som man får passa på. MSN, kompisar och spel tar stor plats där. De yngre är på bolibompa och lär sig alfabetet, känns harmlöst än så länge..

Belöningar/straff? Hur ser ni på detta?

Ja, jag tror på belöningar och straff. med straff menar jag inte aga! Men gärna ngt som "biter", t ex att plocka undan cykeln, eller badförbud nu när det är sommar! Ibland hjälper det inte hur mycket man än manar på sitt barn. Hur gör ni? När de inte lyssnar? När det är ett evigt tjat vid läggning, bad… Desto viktigare är det att betona när de gjort ngt bra. När de sagt förlåt när de vart dumma, kramar, bus o glädje…

Har inga tonåringar än Gitte.. Vill inte tänka på det riktigt än!   Hoppas fler skriver om sina erfarenheter/vad de tycker….

Min mamma har iaf aldrig kört med utegångsförbud :P haha och det tycker ju jag såklart är jätte bra

#4  Vad tycker du om förbud då Roxannee? (nyfiken)

Hmm ja du. Jag har ju aldrig varit med om dte, men om man ser såhär med kompisarna.. det är ganska jobbigt. Alltså jag tycker att det är bättre om man drar pengarna från vecko pengen, eller liknande, eller ett seriöst prat! Bara seriösa prat tar som f*n på en! Det gör min mamma hela tiden när jag har gjort nått fel!

Jag har nog tänk om en hel del, nu när mitt yngsta barn är tonnåring. Hon får mer frihet. Oron är min kännsla som jag får hantera. Man oroar sig vid fel tillfällen har jag kommit på. När det kommer till städning har jag accepterat att tonnåringar är en sanitär olägenhet haha. Det ska nog vara så. Vi har alla samma problem med äckliga rum. Det kanske är så att vi föräldrar ska lära oss att livet går vidare även om det finns intorkad disk och smutstvätt. För det gör det. Jag försöker lära hur man städar, tvättar och lagar mat. Någon gång har hon väl nytta av det. Hon får hantera barnbidraget själv. Ser det som en träning för livet. Men vissa sysslor ska vara utförda först. Först arbete, sedan lön. Sådant som man måste lära sig. Jag ser det nog så att jag ska lära henne grunderna, så får det bli som det blir sedan. En massa bråk och tjat kan knappast bygga upp en bra självkännsla. Trygghet tror jag skapas genom att man är trygg själv. Som Gitte har pekat på flera gånger. Våra energier, påverkar barnen mycket. Bästa fostran verkar vara att se till att jag som förälder är trygg och lycklig.

#3 Barn behöver gränser, kärlek, och närvaro av oss föräldrar. De läser oss mycket bättre än vi dom. Om vi sätter gränser och har en känsla med rädsla så vet dom precis att vi inte menar det vi säger. De behöver testa för att hitta sig själva. Det är ett MÅSTE för att lära känna sig själv. ;-)

Jag tycker det är bra att du är mjuk och din sambo är mer konsekvent eller hårdare gränser. Nej du behöver ej tänka på tonårstiden men den är rätt lik 3-4 års åldern haha. Vad bra att du undviker ordet duktig, helt rätt att det har med prestationen att göra. Bättre visa sin glädje.

Jag tror på samtal med coachande frågor så de hittar fram till egna lösningar och känner sig delaktiga. Beröm och konsekvenser efter ett icke ok beteende.

#7 Frigörelsen är enormt viktig och att våga säga emot. Annars gör de detta i vuxen ålder och riktar ilskan mot andra eller inåt. Bättre han blir arg på mig och ser både mina dåliga och bra sidor så att mamma o pappa inte är bara goda. De blir ju då anpassnings figurer.

Nej jag tror på ut med skiten och alla känslorna och våga visa och stå för det dom tycker.

Ja definitivt får vi stå ut med skiten i deras rum för det är ju deras. Om vi har problem med detta är det vårt problem och den äger vi. Trygghet kan vi ge när vi har det själv och det är ej ord utan i handling. Sitter vi och klagar på livet är orättvist och jag har inget jobb så visar vi även här att vi gett upp.

Goda förebilder och vi behöver bara göra saker så tar de efter.

Hon får hantera barnbidraget själv. Ser det som en träning för livet. Men vissa sysslor ska vara utförda först. Först arbete, sedan lön. Låter kanon omelett, att visa vägen i livet.

Bästa fostran verkar vara att se till att jag som förälder är trygg och lycklig. Så sant.

min morsa sätter fortfarande upp regler för när datorn ska stängas av, och de ska gälla även när det inte finns några som helst skäl till att de ska gälla, utom att det är en regel hon ställt upp. Ingen regel jag håller mig till såklart :P Men det blir endel tjafs. Jag är snart 20… Inte bra o bo hemma då! ^^

#9 Ba o säga "Jag är över 18 och gör vad jag vill."

Håller väl med Roxannee en hel del där :P

Inga utegångsförbud eller förbud öht här.
Dator förbud är i stort sätt dumt, då vi har rautern vid min dator i mitt rum, så blir det bara krångel att behöva fixa in morsans dator istället, för att sedan byta tillbaka…

Fast sedan är jag en snäll ungdom också… HAHA! xD Jag kan inte laga mat, skulle mamma lära mig så hade jag antagligen gärna hjälp henne med det, diskar och sådant (iaf nu på sommarlovet, hon jobbar, jag hemma, disk hemma = kan lika väl diska då) så… Pengar får jag när jag vill ha. Mamma tankar moben, ger mig kläder (ja, jag får välja kläderna själv ofc).

Annars har jag ju systrar & sånt som shoppar åt mig =P.
Men ja. ^^ Det är väl typ det.
Sedan nackdel är väl att min familj är rätt vikt fixerade… Jag har hört min brorsa, mina 2 systrar + mamma gnälla på deras vikt, systrar bantar osv… Det är ju nått jag avråder andra att prata med barnen i närheten om iallafall… :/

Kan ju påstå att dom få gånger jag faktiskt brytit mot reglerna, som ändå måste vara en hel del (Med tanke på vad jag och min kompis gjorde när vi var små (A)) så pratar hon med mig. Och säger återigen som #6, seriösa prat hjälper bra. :)

EDIT: Jag kan ju tillägga att jag har en kompis som inte ens får gå ut på discon och sådant - det är överdrivet.
Sedan en kompis som får göra typ allt man inte borde få i vår ålder (Vi alla är lika gamla)
+ jag får ju inte göra hälften av allt den andra kompisen får. men det är inget som lockar mig heller så. Mamma vet väl bättre än mig. Får väl lita på henne.

//Wizy

Hejsan!

Ja tonårsperioden är ingen lätt period . Jag tycker ni har kommit med många bra synpunkter o ideer. Det är varken lätt att vara tonåring eller förälder…puh.. Min äldste som är 18 i år, har varit väldigt lugn, faktiskt och det är jag glad för. Humöret hr växlat en del men det får man ju ta, det hör ju till sas.

Det är ju bra om man kan vara "lagom" i regler, vilket inte heller alltid är så lätt i olika situationer, det vill ju till att vara stark o hållfast.

Jag har 2 tonårspojkar och tänker ofta på det där, hur man ska ge dom en trygg uppväxt med stark självkänsla..

Jag har pga av min egna dåliga barndom lagt mkt tid och engagemang i mina barn..jag har tänkt tvärtom emot det jag har varit med om..Jag stärker dom ofta och talar om så bra dom är som människor, oavsett misstag det ev gör.Jag talar ofta om hur mkt jag älskar dom och så stolt jag är över dom oavsett prestation.Vi kramas och pratar mkt.Vill att de ska kunna prata med mig om allt.samtidigt som jag inte tränger mig på..läser av hur dom vill ofta..

Och när de nu har gått från barn till tonåringar, har jag fokuserat mkt mera på just att hjälpa dom till att inse sitt egen värde..oavsett vad andra tycker.Och där tror jag att det viktigaste man kan göra som förälder,för att stärka barnens självkänsla..är att visa dom att jag älskar mig själv och har mina egna gränser.För barn lyssnar ju sällan på vad man säjer ,utan gör som man själv gör.

Jag tycker att ang straff(föredrar konsekvenser) så är det bästa att man kan kompromissa med tonåringen..att vi möts halvvägs,detta gör att det följs lättare eftersom de varit med och bestämt det själv.

Vi har även gjort ett familje avtal(som alla har skrivit under)hur vi vill bli behandlad/bemött så ALLA ska trivas.

Jag bor inte tillsammans med barnens pappa och detta har även krånglat till allt…En sorts rivalitet mellan barnen och styvpappan och det är därför extra viktigt (enligt mig) att hjälpa till att stärka

barnens inre styrka.

Tonårstiden är en väldigt orolig tid för tonåringarna såväl som för oss föräldrar..och det viktigaste man kan ge som förälder nu är:

Kärlek,Frihet under Ansvar,Tid,Engagemang..

Men det är ju min åsikt..det märks när de blir vuxna om det blev bra lr inte