Vi kan ju inte följa vårt hjärta om vi inte vet vilka vi är.

Vet vi vilka vi är behövs inte mod att följa sitt hjärta, då sker det utav sig självt.

För mig känns de orden så rätt. Ju säkrare jag blir på mig själv och den jag är desto lättare blir det att släppa taget. Det är som att hitta skatten i sig själv, den man sökt.

Om vi inte vet vilka vi är blir det svårt att följa sitt hjärta. Det går nog ej.

Intressant sen att du skriver orsak och verkan för orsak och verkan är samma sak och att följa mitt hjärta är för mig att följa mitt sanna jag som är ren kärlek. Allt jag gör med hjärtat är kärlek och alltså även mitt sanna jag.

Hur jag finner mod att följa mitt hjärta? Genom att söka inåt, finna vad #2 säger. Att våga släppa taget och hitta skatten i mig själv. Mitt sanna jag.

Det vi är, är vi i vårt hjärta. Men vi tror oftast att vi är våra tankar. Jag tror jag skriver detta till mig själv nu

#4 Då är du i ett fint flöde nu Ann-Louise!

Kram

Tillit!

Vem kan säga att h*n vet vem h*n är? Alla försök till att definiera vem man är är dömda att misslyckas - för när vi sätter ord på det vi är så blir det genast en begränsning av det vi är. Min strävan att förstå vem jag är leder mig bort från ämnet…

Det enda som kan få mig att ha mod nog att följa mitt hjärta är just tillit - tillit till att jag gör rätt enligt min högsta existens vetande!

Det som kan få mig bort från modet att följa mitt hjärta är brist på tillit, som enkelt kan uttryckas som att hjärnan har tagit över och ska rädda mig från undergång och elände…

Var jag tillräckligt djup nu…?

Kram Rickard

Jag hänger på ditt resonemang lite, Vintersaga.

Jag tror att vi innerst inne i våra hjärtan vet vilka vi är
och vad vi vill MEN vår hjärna lurar oss att tro något annat.

Så om jag kan låta bli att lyssna på hjärnans domedagsprofetior och Jantes babbel så finns modet där att ta mig dit hjärtat vill.

Kanske behöver jag inte ens vara speciellt modig?

Låter enkelt eller hur?

#7 - Rätt så lanns!

Hjärnan är det som försöker definiera och skapar alla svarta rubriker i ens sinne! När vi kopplar bort hjärnans beslutande organ så blir det hjärtat som får avgöra vad som är "rätt eller fel"… och det tror jag är min existens högsta medvetenhet!

Modet ligger i att avskeda hjärnan som beslutsfattare och kommentator - allt annat är en barnlek tror jag…

Just nu förstår jag precis hur jag "tänker" - undrar om jag gör det i morgon kväll också…

Nattiskram

Min analys av mig själv identifierar inte vem jag är.

Inspirerande tankar här, fortsätt sprudla.

" Hur finner vi mod att följa vårt hjärta

-om vi inte ens vet vilka vi är? "

Precis det frågar jag mig, och jag funderar på hur jag på bästa sätt ska göra för att ta reda på vem jag verkligen är….

#11 Att släppa taget är nummer 1, sedan handlar det om att agera.

Gå utanför vår trygghetszon och leva livet levande.

Finns ingen som är perfekt, så det är lika bra att släppa tankarna. Du är redan ok.

Tankar är inget problem i sig men de blir ett problem när vi börjar TRO på dem.

Jag vet vem jag är och vågar därför följa mitt hjärta även om jag däremot inte alltid vet vilken väg jag ska gå.

Svårt det där….De svåraste besluten jag fattat i mitt liv har jag gjort på eget initiativ, och varit så säker på min sak att jag följt mitt hjärta, tills dess det var på väg att verkställas, eller nyss hade verkställts, då drabbades jag av svår panikångest mm och ville ha allt ogjort.

Vid ett tillfälle blev jag så svårt sjuk i depression så jag trodde ett tag att jag inte skulle klara av det. När de beslut jag fattar kan få dessa följder blir jag livrädd att det ska ske så igen.

Jag tror inte man hör sitt hjärta om man inte hittar sej själv, man hör rädslan tydligare.

Ju mer man känner sej själv, ju tydligare hör man sitt hjärta.

Man kan inte tappa bort sej själv i sej själv, men man kan göra sej blind och döv.

Undrar om jag förstår detta imorgon

Ja, där sa du nått, _jagkan!
_Kände att det fattades nått i mitt tänk i inlägg #7.

Rädslan som skriker så högt att jag inte hör vad hjärtat vill!
Jag varken ser eller hör klart!
Å så, pga detta tror jag att jag inte vet vem jag är.

 eller?

#16

Jag tror att vi alla kan hitta stunder i lugn då vi känner/hör oss själva.

Men vi kanske inte lägger märke till detta så mycket, men rädslan lägger vi helt klart märke till.

Lyssna till ditt inre lugn, det är där du sitter och väntar på dej själv

Jag har letat efter mej själv länge, tills jag slutade för jag insåg att jag har varit här hela tiden.

Vi har en enorm förmåga att komplicera livet

kram

# 17 "Jag tror att vi alla kan hitta stunder i lugn då vi känner/hör oss själva.

Men vi kanske inte lägger märke till detta så mycket, men rädslan lägger vi helt klart märke till."

Kan bara hålla med!

Man finner mod att följa sitt hjärta genom att sluta tycka synd om sig själv. ( jag upptäckte just bara för några dagar sedan att jag har gått och haft Tycksyndommejsjukan  i hela mitt liv. men inte förän nu så slog det mig i skallen! Det har varit så naturligt och ingått i allt jag har gjort, eller…inte gjort Låter dumt men så kändes det..och nu skäms jag…( haha)

så nu ska jag se hur det blir med att hitta mig själv..utan stackars mej..

Om man följer sitt hjärta och agerar utifrån det är man känslomänniska antar jag ,,

Hur skyddar man sitt hjärta om det vrids ur? hur mycket är rimlig gräns att öppna sitt hjärta och bara vara ,,andra människor ser inte och man blir överkörd av deras rädsla för att visa deras riktiga JAG…

Jag antar att man som har ett öppet hjärta sänder mycket kärlek som kan bli stora krav för de andra runt omkring,,man uppfattas som "duktig"för att man har en inre trygghet..

Men jag funderade på en annan sak ..om man ska hitta sig själv med hjärnans hjälp,,,..Hur ska man då bara vara i nuet?Jag lever som jag ÄR,,känner…Vet ej om det är lättare ,,jag upplever det svårt ibland ,,då många andra tänker på hur de framställs gentemot andra mera de är mera planerade människor…

Jag upplever också att det inte räcker med att bara ÄR,,samhället känns inte uppbyggt på det sättet..Många påtryckningar från alla håll,,,föräldrar,lärare,tidningar ,media,etc..Hur ska man lära sig att hitta sig själv då?

Man blir ju KLUVEN mitt itu.

#20 Jag har ett bra tips till dig, vill du känna dig hel? Börja på Gittes distanskurs på PU, kan varmt rekommendera den !

Jag förstår inte..ska man inte tro på sina tankar? vad ska man då tro på?

# 22

Hej. Vad sägs om att tro på dig själv . För du är ju inte dina tankar. Du kanske är identifierad med en tanke då och då. Tex "Jag är glad" när du är glad. Eller " Jag är ledsen" när du är ledsen. Men DU är ju mer än dessa tankar. Eller hur

Kram, Pirjo

Hur finner vi mod att följa vårt hjärta

-om vi inte ens vet vilka vi är?

Hej.

Håller med Indiania: "Vet vi vilka vi är behövs inte mod att följa sitt hjärta, då sker det utav sig självt."

Och med Vintersaga: "Min strävan att förstå vem jag är leder mig bort från ämnet…" -Precis! Men… får man det svaret utan att fråga först?  Hittade denna underbara text på AU:

One day the Master asked, "What, in your opinion, is the most important of all religious questions?"

He got many answers:

"Does God exist?"

"Who is God?"

"What is the path to God?"

"Is there a life after death?"

"No," said the Master. "The most important question is: 'Who am I?'"

The disciples got some idea of what he was hinting at when they overheard him talking to a preacher:

Master: "So then, according to you, when you die your soul will be in heaven?"

Preacher: "Yes."

Master: "And your body will be in the grave?"

Preacher: "Yes."

Master: "And where, may I ask, will you be?"

Anthony de Mello, S.J.

Jag vet inte riktigt "vart" Gitte ville komma med frågan . Men om det gäller personlig utveckling skulle man kanske fråga sig:

Hur finner vi mod att följa vårt hjärta

- NÄR vi inte ens vet vilka vi är?

Kram, Pirjo

Vi kan ju ej förlja våra hjärtan utan hjärnan då kroppen och själen hör ihop!!!

Dock är kroppen vårat redskap för att kunna nå ut för den person(själ) vi ÄR ,,,det är min starka tro…

Vi måste börja lyssna på vårt hjärta för att få reda på vilka vi är, först då kan vi också följa det.