Vad gör man när man inte vet vad man vill?
Jag är mållös… Det vill säga, jag saknar fasta mål i livet. De senaste två åren har jag drivit omkring och försökt lista ut vem jag är. Vart vill jag bo, vilket liv vill jag leva, vad vill jag jobba med?
Mitt nuvarande jobb är otryggt och hoppet om att få fast jobb är nästintill obefintligt. Vill jag fortsätta knota eller är det dags att vända på klacken och söka en ny inriktning? Vilken? Vill jag verkligen plugga? Passar jag till ändamålet? Tänk om jag misslyckas? Jag bor tillfälligt i en stad som jag inte vet om jag trivs i.
Vill jag flytta tillbaka till stan eller bo på landet? Vad är meningen? Ska jag ge mitt liv till en större helhet och jobba för andras välbefinnande och kanhända blir jag lycklig genom att hjälpa andra? Eller är det fel att tänka så? Hur ser andra på mig? Strulputte… ?
Frågorna duggar tätt så snart jag sluter ögonen. Detta eviga ifrågasättande gör mig urlakad och håglös. Jag har börjat ge upp. Jag avskyr att göra val. Min välångest inte helt ogrundad. Jag har inte gjort så många smarta val i mitt liv och jag vill inte göra ännu en tabbe som sedan kommer att kosta mig mer än det smakar.
Goda råd… jag har frågat familj och vänner om deras åsikter och alla säger att det måste jag besluta själv eller det blir nog bra vilket som. DET HJÄLPER INTE!!!
Kanske borde jag sälja allt jag äger och åka runt jorden. Perspektiv är kanske svaret på mina frågor???
Har ni några andra goda råd… Hur tar man sig vidare när man fastnat?
Jag är själv i samma sits..nästan iaf
Jag vet vad jag inte vill men inte vad jag vill!
Jag går nu kursen här på PU och efterhand jag gått den så är jag ändå ganska trygg trots att jag inte vet ännu vad jag vill.
Nu vet jag att det kommer till mig när jag är redo och jag jobbar vidare med mig själv för att bli mer medveten.
Jag har ett jobb idag, jag har ett boende och vet att jag kommer att byta ut bådadera fast inte när och till vad men idag är jag lugnare inom mig för jag vet att det löser sig, jag har helt enkelt tillit till det.
Jag försöker vara medveten här och nu och göra det bästa jag kan för mig själv här och nu och det har vänt på mycket för mig.
Ett konkret tips skulle vara att du provar på att bli coachad av Gitte som jag personligen fått ovärderlig hjälp av och som jag vet kan sin sak.
Lycka till med vad du tar dig för
Kram
"Om inte NU........när då?"
"Vad som än händer......så är det OK"
Hej Ticka
För att kunna åstadkomma en förändring måste man VILJA DET. Inte bara så där "Jag är inte riktigt nöjd med det jag har" utan som "Nu får det ta mig fan vara nog! Jag tänker inte ha det så här länge!"
Det finns massor med böcker om hur. Steg-för-steg instruktioner. Det du behöver är papper och penna. Allting är möjligt! Så sätt igång. Om du vill 
Lycka till!
Kram, Pirjo
Hej Ticka!
Jag känner igen känslan. Jag har till och från funderat mycket på om jag gör rätt saker i livet, inte minst om jag är på rätt arbetsplats. Det känns ju nästan också skamligt att tänka så när man faktiskt har ett jobb. Men i höstas drog de ner på mitt jobb och min tillvaro kändes helt plötsligt allt annat än trygg. Jag blev förvånad över hur den otryggheten påverkade hela mig. Jag tycker att jag brukar ha ett ganska bra självförtroende och att jag är en förhållandevis positiv person men det var stört omöjligt att känna mig attraktiv på arbetsmarknaden och förhålla mig positiv och våga tro att jag skulle få behålla mitt jobb eller åtminstone få ett nytt om jag blev varslad.
Jag hade en sån tur att jag fick träffa en karriärcoach genom facket. Helt plötsligt kunde jag se saker å ting från ett annat håll, ställa mig utanför mig själv och få kraft att ta tag i saker och ting och på så sätt känna att jag minsann mer än dög. Det gjorde också att jag mer och mer började tro på mig själv och min förmåga vilket gjorde mig mer attraktiv både i mina ögon men förmodligen också i andras.
Idag känner jag att jag har hamnat helt rätt och jag trivs verkligen med både jobbet och mig själv. Jag tror att karriärcoachen helt enkelt hjälpte mig att våga se vad jag behövde fatta för beslut för att kunna gå vidare.
Jag vet inte om du tillhör något fackförbund, men om du gör det, kolla ifall de erbjuder den typen av tjänster till dig som medlem. Jag vet att Unionen, som jag tillhör, gör det. Lycka till!
Hej,
Har gått igenom nåt liknande sista 3 åren. En sak som fick igång mig var en träff med en karriärplaneringscoach på företaget. Allt kanske inte gav det jag förväntade mig, men en av de mest intressanta sakerna som fick mig att fundera ordentligt från olika vinklar var ett personlighetstest. Det finns gratis självtest på nätet bl.a. här (under www.typelogic.com) om du vill prova.
Jag läste även böcker om medelålderskris (bl.a. "It´s only too late if you don´t start now" av Barbara Sher, och här är även en adlibris-länk).
En annan bok beskrev mekanismen vid medelålderspassagen (ca mellan 35-50 år) som att det är ens verkliga jag som vill tränga fram och kasta av sig den kanske falska bild man byggt upp. En sak för att lättare komma i kontakt med sitt inre barn är att försöka lista ut "vad får mig att må bra?". Inte lätt men mycket nyttigt och det gäller att gå utifrån sig själv och INTE vad man tror att andra tycker.
Slutligen, om du har en chans att bli utlånad i jobbet eller pröva på något annat internt e.d. så tag chansen. När man är lost är det viktigt att hålla blicken öppen, se sig omkring och pröva på andra saker om man kan. Vilket leder mig till sista boktipset: "Lev livet fullt ut" av Eckhart Tolle. Det finns en annan tråd här på forumet som bl.a. diskuterar den boken som handlar om att leva i nuet och inte grubbla hela tiden. Själv har jag snart läst färdigt den; enkla anvisningar men svåra att alltid följa.
Starta ny diskussion