Beklagar sorgen först och främst.

Tankens kraft är otroligt kraftfull och det gäller både negativa och positiva tankar. Det vi tänker blir.

Så när du skriver om detta förundras jag inte när du själv kan se och uppmärsamma det du skapat med dina tankar.

Det gäller att stanna upp också och kunna SE det som kommer till oss eller som i ditt fall nu.

Här är "The Secret" och de första 20 min om du inte sett den.

http://www.youtube.com/watch?v=_b1GKGWJbE8

Så vackra ting du skapat, grattis.Kanske är det så att man skapar mer med känsla när man är i sorg?

Detta med tankens kraft är då ett som är säkert.Har upplevt det många gånger och vi blir ju vad vi tänker…….

Kram till dig Tomas

#1

 Tack för din respons Gitte..! Och tips…!                    

#2

Tack till dig Indiania.. kram tillbaka där…  Jag tror att jag undvek mina egentliga funderingar kring detta …(ville nog börja lite försiktigt).. Jag mår inte bra idag helt enkelt.. och jag ska vända på detta nu.. därav mitt sökande.. Jag upplever dagligen en kamp mellan min ljusa och mörka sida.. jag har som så många andra haft en rätt tuff period dom senaste 7åren , med depression separation..,ovilja att leva.. Varför är det så lätt att falla till föga för den mörka negativa sidan av en själv när det borde locka mer att må bra och göra gott..?  Mycket märkligt tycker jag.. Oavsett vad så har jag upptäckt en del av tankens kraft efterhand och är fast besluten att på något sätt fixa min situation.. Detta forum är förövrigt enastående bra med all erfarenhet och välvilja som visas här.. Ja nu har jag iallafall sagt vad jag tänkte på just nu..

Ljusa tankar..

Det där är svåra grejer man kommer i olika svackor i livet en del kan vara riktigt svåra…………..Det är bra att du tar upp det här så kan vi försöka hjälpas åt.

Som jag ser det måste allt det onda smärtsamma ut ur ditt inrnersta innan det kan vända men det är nog så tufft…………

Ibland kanske det går bättre om man får bearbeta dessa mörka sidor, jag menar ibland kan det behövas hjälp av någon kunnig samtalsterapeut som man känner förtroende för.Kemin måste stämma, det är viktigt.

Jag läser mellan raderna att du redan har börjat ta itu med de mörka sidorna, så småningom får du säkert mer balans på de mörka och de ljusa sidorna i ditt liv.

Du får gärna skriva ett pm till mig om det känns bra för dig.

Jag tycker om att stötta mina medmänniskor.Ha det så bra så länge!

#0 - Det var lätt för mig att associera urnorna till döden i varje fall - och visst är det vackert att vi kan skapa vackra ting med inspiration från döden! Jag har alltid blivit inspirerad att göra något speciellt varje gång jag ska på begravning - en vacker blombukett som jag kombinerar ihop själv, att sjunga på begravningsakten, att skriva dikten i dödsrunan när mamma hade dött… Döden är inte bara elände och oändlig smärta - den kan också vara en källa till inspiration och delaktighet!

#2 - Det där med att man skapar mer när man är i sorg stämmer nog för en del. För mig har det i varje fall stämt, eftersom jag har uttryckt mina känslor i musiken jag skapat… Men jag tror att det kan ha att göra med min lite melankoliska läggning, att jag skriver bättre musik när jag är ledsen  än när jag är glad…

#3 - Ja det är märkligt hur vi tenderar att välja de jobbiga känslorna istället för de glada…

Inspirerande tråd!

Kram Rickard

Hej

Ang tankens kraft… vi skapar inte bara vackra ting… vi skapar hela vårt liv. Hela vår verklighet. Och inte bara då och då… vi gör det varje sekund. Hela tiden.

Varför är det lättare att välja det "onda" istället för det "goda". Tänker/tror man att det är så (alltså lättare)… ja, vad händer… då blir det ju så

Kärleken och smärtan, glädjen och sorgen är varandras motpoler och kan inte existera utan varandra. Det finns bara en sortens människor som slipper smärta och sorg - dom döda  Däremot är lidandet sjävförvållad. Oftast helt omedvetet.

Det "kostar" inte ett dugg mer att leva ett gott liv istället för ett dåligt. Personlig utveckling handlar om att bli medveten om att man har ett val. Att det är ens eget ansvar att välja.

Lycka till på din resa tomica. Allt du kan föreställa dig är möjligt

Kram, Pirjo

#5 Kul att du kan se döden i det jag gjort.. Det där lät nog lite lattjo kanske.. men sant..  Jag är lite ny på detta med pu , för tidigare har jag valt att låta livet och tankarna fara fram som ett expresståg… Nu har jag bromsat in en hel del för eftertanke… Jag är ju van sen länge att välja destruktiva lösningar och tankar..(övning ger färdighet).. så det är väl därför lättast att välja den vägen tror jag.. Det är orsak till mycket ödslande av tid och livslust…och det är jag rejält less på faktiskt.. Du är en ödmjuk och klok människa Rikard..(har läst en del inlägg från dig..) och jag uppskattar ditt inlägg här..!

#6 Kloka ord från dig Pirjo..!

Jag har gjort mitt val.. det finns dock en del rätt djupa hål som jag trillar ner i då och då.. men jag är förvissad om att jag kan undvika dessa med tiden och tankens kraft…

#7 - Tack Thomas, också för att du tog det på "rätt sätt". Döden är ett känsligt ämne för många och en del människor skulle ha blivit provocerade av det jag skrev! Jag tycker om att göra bra saker av det som inte alla tycker är så positivt (som döden i detta fall). Det finns alltid ett val att förtvivla eller göra det bästa av en situation…

Att du valde att få ur dig dina känslor genom kreativa handlingar är ju jättepositivt :-) Att du sedan har rusat på genom livet och inte stannat upp och känt efter så mycket är en historia du nu sakta lämnar bakom dig. PU kommer inte över en natt…

När du nu stannar upp för att tänka (och känna) efter så blir det förstås mer berikande - samtidigt blir det lättare för varje gång du gör det att välja mer konstruktiva lösningar i ditt agerande. PU är roligt - och särskilt på denna sajt där alla försöker hjälpa varandra till att växa, växa i gemenskapen som finns här :-)

Det finns någon historia om ett hål man trillar i om och om igen som jag har läst i en bok - den tycker jag skulle kunna läggas in här av någon som kan den…  Den berättar om din situation med hålen du själv trillar ner i då och då… Och det gäller även mig och säkert de flesta andra här…

Kram Rickard